Koll på molekyler

Han är mitt i en intensiv undervisningsperiod när vi ses. Som programansvarig för det treåriga Life Science-programmet är det Henrik Anttis uppgift att se till att de nya studenterna får en bra start. De får labba med att framställa antibakteriella substanser.

Under temat "Modern forensics" löser de fiktiva brott med molekylärbiologiska och kemiska metoder och när de utforskar blodets kemi i relation till diet och träning, får de trampa motionscykel och göra tester i Idrottslabbet på Universitetet. Dessutom gnuggas studenterna i presentationsteknik och statistiska metoder, ett nytt grepp.
– I år har vi också lagt in en repetitionsvecka med basal kemi, samt att vi för första gången testar examination av specifika praktiska kunskaper på labb. Vi jobbar mycket med att kurserna ska hänga ihop, så att studenterna har rätt bas för nästa kurs, säger Henrik Antti.

Gillar att undervisa

Han gillar att undervisa och har gjort det sedan doktorandtiden.
– Fast jag tycker vi tänker på ett annat sätt kring undervisning nuförtiden. Vi är mer fokuserade på studenternas lärande och att de själva ska kunna se sin utveckling. Det måste finnas en tydlig mening med varje övning, vad vi vill uppnå och varför.

Kandidatprogrammet i Life Science ges på engelska och många av studenterna kommer från andra länder, både inom och utom Europa.
– Det blir en internationell miljö. Det är viktigt för alla, de flesta är inte engelskspråkiga i grunden, men här får de en bra utbildning i kemisk-molekylärbiologisk "forskningsengelska". Jag tror det ger mer självförtroende att sedan söka sig utomlands för vidareutbildning och forskning.
– När vi startade programmet var vi oroliga att engelskan skulle skrämma bort de svenska studenterna, men effekten är snarare tvärtom, säger han.

Jag tycker vi tänker på ett annat sätt kring undervisning nuförtiden. Vi är mer fokuserade på studenternas lärande och att de själva ska kunna se sin utveckling. Det måste finnas en tydlig mening med varje övning, vad vi vill uppnå och varför.

Föddes in i kemin

Henrik Antti inte bara forskar om kemin i blodet, han har den i blodet. Både mamma och pappa är oorganiska kemister, även om fadern senare blev läkare. När Henrik var åtta flyttade familjen till Piteå. Där var det fotboll och hockey i Piteå IF som gällde – och kemi.
– Jag tyckte mycket om skolan och hade lätt för mig. Jag var väldigt intresserad av kemi, men hade då inga tankar på att jag skulle bli något inom det.

Henriks forskningsområden är i dag kemometri och metabolomik. Inom metabolomik mäter man och söker mönster i koncentrationer av jättemånga små molekyler i exempelvis blod, urin eller vävnader i kroppen.

BildMattias Pettersson

Han började läsa geoteknologi i Luleå, men upptäckte snabbt att det inte var hans grej. I stället flyttade han till Umeå och började läsa fristående kurser i kemi.
– På den vägen är det. Vi hade en kurs i kemometri, där vi hade Svante Wold som karismatisk och inspirerande föreläsare. Jag blev fascinerade av ämnet och valde senare att disputera inom det.

Idrotten har också följt honom. Hockeyn övergav han visserligen efter gymnasiet, men Henrik fortsatte spela fotboll i Täfteå IK även som doktorand.
– Det var jättebra, jag fick mycket kompisar där och fotbollen var ett andningshål, så att man inte bara var på universitetet.

Söker mönster

Henriks forskningsområden är i dag kemometri och metabolomik. Inom metabolomik mäter man och söker mönster i koncentrationer av jättemånga små molekyler i exempelvis blod, urin eller vävnader i kroppen.
– Vi mäter alltid i relation till någon sorts förändring. Det kan handla om en sjukdom, en träningssituation eller respons på en medicinsk behandling. Säg att vi följer 1 000 personer över tid och mäter över 1 000 molekyler i blodet hos dem, det blir enorma mängder data.

Det är i arbetet med att få ut något vettigt ur alla siffrorna som kemometrin kommer in i bilden. Så kallade multivariata statistiska metoder används för att analysera processer och förstå komplexa samband.
– Vi försöker få fram molekylära "kartor" som är lätta att tolka för att förstå kemin i det som händer i kroppen.

Henrik Antti har en rad forskningsprojekt i gång i samarbete med läkare och medicinska forskare. De största handlar om cancer.
– Vi tittar på hur man kan ta fram mer specifika diagnosmetoder och skräddarsy behandlingar för individen.

Markörer för tyfoidfeber

Andra projekt rör neurologiska sjukdomar och infektioner. Oxford University har en enhet för tropiska sjukdomar i Vietnam och i samarbete med forskare där söker Henrik med medarbetare efter markörer i blodet som kan avslöja om en person bär på tyfoidfeber.
– Tyfoidfeber drabbar ofta barn och unga personer i områden med dåliga sanitära förhållanden och man kan bära på smittan utan att få symptom. A och O är att snabbt diagnosticera och gå in med rätt behandling. Hittar vi en markörpanel för sjukdomen har vi löst ett problem, då känner man att man gör något viktigt.

Att intressera fler ungdomar för kemi är en ständig utmaning. På många sätt är det en svårare nöt att knäcka än de problem forskningen ställer honom inför, tycker Henrik.
– Många har en negativ bild av kemi, de associerar till farliga kemikalier och miljöproblem. Jag tror att vi måste vända på steken och visa att vi som kemister kan lösa många problem med våra kemiska kunskaper. Visst, det finns kemikalier som gör oss sjuka och förstör miljön, men förstår vi kemi kan vi också hjälpa folk att bli friskare och förbättra miljön. Vi måste ändra riktning på debatten!

Text: Anna-Lena Lindskog