Kvinnliga kirurger opererar långsammare men har färre komplikationer

Artikeln som nu publicerats i JAMA Surgery handlar om gallstensoperation och om skillnaden mellan kvinnliga och manliga kirurger. En studie som Lars Enochsson gjort tillsammans med My Blohm, Gabriel Sandblom och Johanna Österberg. My Blohm är förste-författare och doktorand, där Lars är hennes ena bihandledare. Ämnet väcker en hel del debatt, och har blivit refererad både i The Guardian och The Times. Att få artikeln publicerad i JAMA Surgery med impactfaktor 16.9 är både stort och ärofyllt.

– Responsen har varit positiv, då det är en välgjord registerstudie med ett stort material (150 509 gallstensopererade patienter), förklarar Lars.

Lars Enochsson har sedan en lång tid tillbaka haft ett forskningssamarbete med Johanna Österberg, Mora Lasarett och Gabriel Sandblom vid Södersjukhuset, sedan de alla tre suttit med i GallRiks styrelse.

– Jag har varit registerhållare i GallRiks mellan 2012–2022. GallRiks är ett nationellt kvalitetsregister där majoriteten av galloperationer som görs i Sverige förs in. När kirurgen opererat klart, för hen in exakt vad hen gjort i GallRiks databas. Efter 30 dagar har man en uppföljande kontroll, vilket ger oss en bra överblick på hur det går för de gallstensopererade patienterna, säger Lars.

Studier på GallRiks data har bland annat visat att man inte rutinmässigt bör ge antibiotikaprofylax vid planerad gallstenskirurgi, utan bara där det verkligen behövs, men också på betydelsen av att ta bort eventuella stenar i gallgångarna i samband med gallstensoperationer. Med hjälp av intraoperativ ERCP kan stenarna, som upptäcks i samband med röntgen, tas bort, och detta har bidragit till mindre risk för inflammation i bukspottskörteln.

Forskningen som drivkraft

Lars Enochsson började sin karriär nere i Stockholm, närmare bestämt vid Nacka sjukhus och sedan på Södersjukhuset. När han sedan hamnade på Karolinska i Huddinge blev arbetet mer nischat, och mer specialiserat, något som också gjorde att forskningen fick en större roll i karriären.

Forskningen är nog lite mitt fritidsintresse

– Jag tyckte att forskning var spännande och intressant, så forskningen har varit drivande i karriären. På Karolinska blev man mer specialiserad, vilket kanske kan tyckas tråkigt, men man blir lite nördig, berättar Lars Enochsson.

Både Lars pappa, bror, kusin och andra i släkten var läkare, så att val av yrke föll på det har sin förklaring

– Det var ett naturligt steg att gå om man hade hyfsat bra betyg så att säga, berättar Lars.

Just bredden i yrket var också något som tilltalade Lars.

– Det som är positivt med läkaryrket är att man kan välja vad man vill bli. Det finns allt ifrån att sitta i ett mörkt röntgenrum till att bli neurokirurg. Det finns en bredd att välja på, säger Lars.

Kirurgin lockade eftersom den verkade spännande, men det finns inget särskilt som pekar på varför valet hamnade på det.

– Det var nog hela paketet, säger Lars

Forskningen fortsätter vara både intressant och en drivkraft.

– Forskningen är nog lite mitt fritidsintresse också, berättar Lars.

Sedan 2016 har Lars varit anställd i Umeå/Luleå och blev 2019 professor. Forskningen Lars bedrivit har haft två inriktningar, där den ena handlat om gallstenssjukdomar och registerforskning och den andra med fokus på simulatorforskning.

Simulatorträning på distans

 

BildPrivat

Förutom registerforskningen har Lars också arbetat med simulatorträning. Där har Lars drivit utbildningsfrågor inom kirurgi kring simulatorövningar. På KI finns ett simulatorcentrum, där Lars var instruktör.

– Jag hade ett stort intresse vad gäller kirurgisk utbildning och forskning runt utbildningsfrågor, berättar Lars. Simulatorforskning har varit svårare att göra här i Norrland, eftersom det inte finns ett simulatorcenter här som nere på Karolinska, förklarar Lars.

I Sunderbyn där Lars arbetat gjorde de en studie i guidning med simulatorträning över Zoom med läkarstudenter, något som togs emot bra.

– Det förbättrade även resultatet i vissa delar i den här simuleringen, berättar Lars.

Studien accepterades 25/9 för publikation i BMC Medical Education.  

– Guidning och träning på distans har framtiden för sig, bland annat mot glesbygdsmedicin, menar Lars.

Trots att han numera är emeritus så fortsätter idéerna flöda hur man kan förbättra möjligheterna till utbildning och forskning här i norr. Lars ser simulatorträning som något som skulle kunna etableras här i norr och skapa möjligheter för träning och utbildning i detta. Det finns bara ett simulatorcentrum som är ackrediterat av American College of Surgeons (ACS) i Sverige idag, och det finns nere på Karolinska. Tanken om att starta upp ett sådant centrum även i norr, ackrediterat av ACS i USA, skulle kunna innebära systematisk träning enligt en pedagogisk upplagd stegringsplan. Då skulle studenterna börja med simuleringsövningar för att sedan operera tillsammans på patient.

– I norr har vi problemet att vi har långa avstånd och relativt små enheter. Det skulle kunna vara av vikt att alla ingår i en miljö där man följer pedagogiken och hur den utvecklas, och det kräver samverkan inom och mellan regionerna.

Lars har också en hel del forskningssamarbeten runt om i världen, både med forskare vid Atens universitet och i Bulgarien. Han har även en studie på gång med Indien som handlar om just teleguidning. I vår åker han över till Chicago för att leda ett möta för American College of Surgeons Accredited Education Institutes International Committee där han är ordförande. Ett arbete som förhoppningsvis kan bidra till att kunna bygga upp ett simulatorcentrum här i Norrland.

– Det skulle vara positivt för Norrland. Då skulle man kunna få hit kurser, och internationella föreläsare, men också deltagare från norra delen av Sverige, avslutar Lars.