Hoppa direkt till innehållet

Information till medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 19 november 2020)

printicon
Publicerad: 16 jan, 2020

Kvinnors upplevelser i samband med förlossningsbristningar – ett obeforskat område

PORTRÄTT Margareta Perssons intresse för forskning startade av nyfikenhet i jobbet som barnmorska inom mödravården, främst intresserade hon sig för graviditetsdiabetes. Med tiden kom hennes forskning att allt mer handla om olika aspekter av kvinnors hälsa och under de senaste åren, om bristningar och skador vid förlossningar.

Text: Lena Åminne

Starten för hennes arbete med forskning kan sägas vara examensarbetet som hon gjorde när hon gick magisterprogrammet i omvårdnad. Examensarbetet handlade om just graviditetsdiabetes.

- Graviditetsdiabetes är ett tillstånd som drabbar cirka 2 procent av kvinnorna. Förhöjt blodsocker under graviditeten behandlas med kost, motion och ibland också med komplement av läkemedel. De flesta återfår normala blodsockervärden efter förlossningen.

- Men, har kvinnan haft graviditetsdiabetes finns en avsevärt förhöjd risk att hon utvecklar typ 2-diabetes inom loppet av 5-10 år efter förlossningen, berättar Margareta Persson.

Disputerade på graviditetsdiabetes

Margareta disputerade strax före jul 2009 på en avhandling om graviditetsdiabetes. Avhandlingen handlade bland annat om erfarenheter ur olika perspektiv – den gravida kvinnans, barnmorskans och specialistläkarens, men också hur screening av gravida kvinnor genomfördes.

En tid efter disputationen flyttade Margareta till Falun för att jobba som universitetslektor med 50 procents tid för forskning i tjänsten på Högskolan i Dalarna. Hon undervisade och fortsatte forska i olika samarbeten med forskare vid Umeå universitet och Göteborgs universitet. 

Krämpor i det fördolda

Margareta har sedan disputationen haft sitt huvudsakliga forskningsfokus på olika aspekter av kvinnors hälsa. Hon har sedan flera år ett pågående samarbete med forskare vid Karolinska Institutet, det samarbetet handlar om studier som rör kvinnor med övervikt/fetma som genomgått fetmakirurgi och levnadsvanor, speciellt fysisk aktivitet.

Sedan hon kom tillbaka till Umeå 2014 har hennes forskning till stor del inriktat sig mot förlossningsbristningar, även om graviditetsdiabetes också finns kvar som en intressant ”strimma” i forskningen.

- Jag samarbetar med forskare vid Umeå och Linköpings universitet där vi följer kvinnor med olika allvarlighetsgrad av förlossningsbristningar under det första året efter förlossningen.

Margareta Persson förklarar skillnaden mellan förlossningsbristningar och förlossningsskador.

Förlossningsskador uppstår när bristningar av någon anledning inte läker som förväntat

- Cirka 80 procent av kvinnorna får någon form av bristningar som rör vävnader eller muskler i slidan och/eller i mellangården i samband med förlossning. Dessa bristningar sys i anknytning till förlossningen. Bristningarna varierar i allvarlighetsgrad beroende på omfattning och vilka vävnader och muskler som engagerats, alltifrån små slitningar i slemhinnan till de mest allvarliga - och ovanligaste - bristningarna som omfattar den anala slutmuskeln, säger Margareta Persson.

- De allra flesta bristningar läker förhållandevis komplikationsfritt. Förlossningsskador uppstår när bristningar av någon anledning inte läker som förväntat. De orsakar långdragna och/eller bestående besvär. Läkare och barnmorskor är tränade på att undvika bristningar vid förlossning, men trots detta kan det ändå hända. Det är därför viktigt att genom forskning identifiera olika riskfaktorer som kan bidra till att en del kvinnor får utdragna besvär och skador, för att kunna förbättra omhändertagande och vård.

Forskargruppen har analyserat kvinnors egna beskrivningar med hjälp av data från ett nationellt bristningsregister. Där finns enkätsvar och fritextsvar från kvinnor liksom en del medicinska data. Kvinnor som drabbats av bristningar besvarar Bristningsregistrets enkäter vid tre tillfällen under första året efter förlossningen - den första enkäten i nära anslutning till förlossningen, och därefter när åtta veckor och ett år har gått.

Kvinnors upplevelser – ett obeforskat område

Två artiklar som fokuserat på kvinnors erfarenheter av de bristningar som omfattat den anala slutmuskulaturen har publicerats av forskargruppen.

Det finns väldigt lite forskning, speciellt med kvalitativ ansats, som fokuserar på kvinnornas upplevelser

I Sverige sker ca 115 000 förlossningar varje år. Allvarliga bristningar som omfattar skador på den anala slutmuskeln drabbar totalt 2,9 procent av alla födande kvinnor. Av dessa är 5,2 procent förstföderskor och 1,3 procent omföderskor, enligt Socialstyrelsens uppgifter från 2019.

- Vi ville ta reda på hur kvinnorna mår, vilka besvär de fick, om de fick komplikationer efteråt osv. Vi insåg ganska snart att det finns väldigt lite forskning, speciellt med kvalitativ ansats som fokuserar på kvinnornas upplevelser. Bristningsregistret med dess registerdata, men också kvinnornas fritextsvar, ger en bra grund för att studera dessa frågor eftersom data samlats in i registret sedan 2014.

Smärta efter förlossning

I de publicerade studierna har forskarna kvalitativt analyserat fritextsvar från kvinnor med allvarligare bristningar åtta veckor efter förlossning och efter ett år.

- Det kanske mest framträdande resultatet åtta veckor efter förlossning, var den smärta kvinnor beskrev. Många kvinnor hade så ont och besvärligt att det påverkade det dagliga livet. De hade svårt att sitta och gå, att bära sitt nyfödda barn och kunde också ha problem med att återuppta samlivet. Många var oförberedda på detta, de hade mer besvär än vad de hade förväntat sig.

Ett år efter förlossningen rapporterades att smärtan hade avtagit eller försvunnit, om än inte helt och hållet för somliga kvinnor. En del deltagare beskrev också förändringar i underlivet efter suturering och såväl urinläckage som problem från tarmen.

Ytterligare artiklar kommer att publiceras under 2020, t.ex. en med fokus på kvinnornas upplevelser av de mindre omfattande förlossningsbristningarna. Forskargruppens pågående arbete handlar om att jämföra olika allvarlighetsgrader av bristningar och undersöker riskfaktorer för komplikationer i efterförloppet kommer.

- Resultaten av våra studier har rönt stort intresse vid både nationella och internationella konferenser, säger Margareta Persson.

I landet har en del arbete påbörjats. Många kliniker satsar på utbildning och lokala riktlinjer/rekommendationer kring förlossningsbristningar - detta med hjälp av pengar som regeringen lämnat till hälso-och sjukvården för insatser som främjar kvinnors hälsa. SBU genomför också ett arbete som rör förlossningsbristningar inom ramen för kvinnosatsningen där delar av forskargruppen från Umeå och Linköping deltar i expertgruppen.

Normer och värderingar

Andra aspekter som också rör förlossningsbristningar studeras tillsammans med forskare vid Centrum för genusstudier vid Umeå universitet. I det projektet har forskarna gått igenom riktlinjer och rekommendationer för prevention och handläggning av de mer omfattande förlossningsbristningarna från olika regioner i landet.

- De här dokumenten säger något om de normer och värderingar som existerar och hur dokumenten utformas säger något om vad som anses ligga bakom problemen, vilket gör att de är intressanta att analysera för att ytterligare belysa forskningsområdet förlossningsbristningar, berättar Margareta Persson.

- Som vidareutveckling på samarbetet med UCGS startar ett doktorandprojekt våren 2020 som fokuserar på långdragna besvär efter förlossningsbristningar och dess inverkan på vardag, sexualitet och arbetsliv.

Kompetenshöjning i Bangladesh

Margareta Persson har många strängar på sin lyra. Förutom forskning utbildar hon också blivande barnmorskor, inte bara vid Umeå universitet - hon har även deltagit i ett utbildningsprojekt i Bangladesh.

- Bangladesh har bland världens högsta mödra- och barnadödlighet. Men, en kvinnlig premiärminister har senaste åren drivit på arbetet med säker mödra- och barnhälsovård och det har bland annat lett till etableringen av en helt ny profession i Bangladesh – barnmorskor. Bangladesh har inte haft utbildade barnmorskor tidigare så behovet av kompetenta lärare som kan utbilda för den nya professionen i landet är stort.

Under hösten 2018 var Margareta Persson tjänstledig från Umeå universitet och arbetade nästan heltid i Bangladesh-projektet med kompetenshöjning för de inhemska lärarna utifrån internationell standard för barnmorskeutbildning. Detta projekt finansieras av UNFPA och genomförs med hjälp av lärarinsatser från Högskolan Dalarna som bedrivit utvecklings- och kompetenshöjande insatser för barnmorskelärare i utvecklingsländer sedan flera år.

Ett viktigt arbete utifrån starkt driv och engagemang!

Mer om Margareta Persson

Gör: Forskare vid Institutionen för omvårdnad

Bor: i Umeå

Fritiden: Olika former av hantverk (främst sticka och sy), läsa och att röra på mig

Senast lästa bok: Är allätare och periodare av litteratur så det blir allt från deckare, skön- och facklitteratur till gamla klassiker

Bästa film: Den var svår – skulle nog hellre säga en serie och då blir det ”Chernobyl”

Favoritmat: Hellre fisk än kött, men det viktigaste är att det är vällagat