Med ett genusperspektiv på förlossningsvården

Målet med förlossningsvården är en frisk mor, ett friskt barn, en god förlossningsupplevelse och att uppnå det med minsta möjliga ingrepp under förlossningen. Men samtidigt ökar exempelvis igångsättningar, värkstimulerande dropp, epiduraler och kejsarsnitt.
-Vi vet att ett kontinuerligt stöd under förlossningen minskar risken för en del av dessa ingrepp. Vi vet också att en tredjedel av landets förlossningsbarnmorskor har någon form av symtom på utbrändhet, som uppges bero på stress, låg bemanning och brist på resurser. Det kan därför vara svårt att nå målet med en barnmorska per födande kvinna, alltså det kontinuerliga stödet, säger Agneta Westergren, barnmorska och doktorand.

Valfrihet i förlossningsvården

I andra länder finns alternativa vårdformer, exempelvis barnmorskeledda enheter som erbjuder en högre grad av kontinuitet som en sammanhållen mödra-, förlossnings- och eftervård. Där är antalet ingrepp under förlossningen lägre än på traditionella förlossningsavdelningar på sjukhus - mor och barn mår lika bra eller faktiskt något bättre efteråt. Sådana vårdformer inom förlossningsvården finns inte i Sverige.

- I mitt forskningsprojekt undersöker jag vad som ligger bakom att ingreppen under förlossning ökar och vilka konsekvenser det har för de födande kvinnorna, deras partners och barnmorskorna. Jag hoppas också att jag kan bidra till en diskussion om medbestämmande och valfrihet i förlossningsvården, som till exempel rätten att välja vårdform.

Undersöka kulturer och värderingar

I den första studien tittar Agneta Westergren på vilka förväntningar och önskemål de födande kvinnorna har inför förlossningen och sedan hur förlossningen blev enligt den medicinska journalen. I sin andra studie undersöker hon kulturer, värderingar och interaktionen mellan barnmorskor och födande kvinnor på två förlossningsavdelningar i Sverige. I den tredje studien ska partners intervjuas om deras förväntningar inför och erfarenheter av förlossningen.
- Eftersom min doktorandtjänst är ett tvärvetenskapligt samarbete mellan Institutionen för omvårdnad och Genusforskarskolan, kommer min avhandling att ha ett tydligt genusperspektiv och bli en feministisk analys av födandet i en organisation och i ett samhälle byggt på patriarkala normer.

Visste tidigt vad hon ville

Redan 1996 när Agneta Westergren var klar sjuksköterska och väntade sitt andra barn, stakade hon ut framtiden. Hon ville ha fyra barn till, utbilda sig till barnmorska och forska om kvinnors villkor i vården och världen. Och den planen har hon hållit – hon har sex barn, var klar barnmorska 2013 och är idag forskarstuderande.

- Att forska passar mig perfekt. Jag får undersöka, resonera och reflektera och får genom min interdisciplinära tjänst träffa människor inom en mängd olika forskningsområden, säger Agneta. Just detta att stå med ett ben i medicinsk vetenskap och med det andra i samhällsvetenskap/humaniora är en utmaning men fantastiskt givande och ger en inblick i vilka variationer i synen på vetenskap, kunskap och sanningar som produceras och reproduceras inom de olika områdena.
Agneta saknar ibland de mänskliga mötena i en alldeles unik och speciell tid i livet, och för att inte tappa sin yrkeskompetens som barnmorska så jobbar hon extra lite nu och då.
- Att få vara med när ett barn föds är lika fantastiskt varje gång och jag känner mig otroligt privilegierad som kan kombinera teori och praktik i ett ämne som jag verkligen brinner för!