Hoppa direkt till innehållet

Information till medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 23 november 2020)

printicon
Publicerad: 26 feb, 2020

Så kläcktes idén om hållbar utveckling

REPORTAGE Förenta Nationerna tillsatte i början av 1980-talet en miljökommission med politiker och experter. Slutrapporten ”Vår gemensamma framtid” blev avgörande för synen på hållbar utveckling som en fråga med en ekologisk, en social och en ekonomisk dimension.

Text: Ulf Holmgren

I mitten av 1980-talet fick Norges dåvarande statsminister Gro Harlem Brundtland i uppgift att leda en strategisk grupp inom FN-systemet. Uppdraget var att utarbeta ett förslag på långsiktiga globala miljöstrategier. Slutrapporten publicerades 1987 med den långa titeln ”Report of the World Commission of Environment and Development: Our Common Future”.

Rapporten rymmer en bred översyn över många av de frågor som var och är avgörande för människans framtid. Här hittar man kapitel som behandlar ekonomiska frågeställningar, befolkningsfrågor, livsmedelsförsörjning, biologisk mångfald, urbanisering, industrifrågor och inte minst hur mänskligheten skall hantera gemensamma resurser.

I denna rapport finns också den definition av hållbar utveckling som blivit allmänt accepterad:

”Hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser nutidens behov utan att kompromissa med kommande generationers förmåga att tillgodose sina egna behov.”

Omedelbart efter denna definition kommer ett tillägg i två punkter.

  • Första punkten understryker att det i första hand är behoven hos världens fattiga som skall tillgodoses.
  • Andra punkten handlar om att tekniska och sociala system måste harmoniera med en god miljö.

Genom sin enkla begriplighet har Brundtlands definition av hållbar utveckling vunnit stort genomslag. Grundtanken är att det handlar om att leva ett gott liv, och att de som kommer efter oss också ska kunna leva ett gott liv. Vem ställer inte upp på det?

En definition med utrymme för olika tolkningar

Men det finns två problem med formuleringen.

Det första är begreppet ”behov”, som har helt olika betydelser för olika människor, i olika kulturella sammanhang och livssituationer. Detta problem försökte rapportens författare parera redan i tillägget i den ursprungliga skrivningen.

Det andra problemet är ordet ”utveckling”. Det kan syfta på en samhällsutveckling i betydelsen ”omställning till ett hållbart samhälle”. Men det kan också tolkas som ekonomisk utveckling, mätt i termer av traditionell ekonomisk tillväxt.

Mycket tyder på att Brundtlandkommissionen inte såg en egentlig motsättning mellan dessa synsätt. Under rubriken ”Changing the quality of growth” skriver man:

”Hållbar utveckling innebär mer än tillväxt. Det krävs en förändring av betydelsen av begreppet tillväxt för att göra den mindre material- och energikrävande samt mer jämlik i sin innebörd. Dessa förändringar krävs (…) för att upprätthålla det ekologiska kapitalet, för att ge en förbättrad inkomstfördelning och för att minska vår sårbarhet.”

Kommissionen menar att ekonomisk tillväxt är absolut nödvändig för att lyfta de fattigas situation, men man tänker sig också att koppla tillväxten till
en utveckling som är ekologiskt acceptabel och socialt hållbar.

Tre dimensioner av hållbarhet

Ett synsätt från Brundtlandrapporten som visat sig särskilt användbart är uppdelningen av hållbarhet i en ekologisk, en social och en ekonomisk dimension.

Ekologisk hållbarhet handlar om att leva inom ekosystemens gränser – att upprätthålla ekosystemens livskraft, att hushålla med resurser och att begränsa inverkan av utsläpp.

Ett socialt hållbart samhälle är rättvist, jämlikt, inkluderande och demokratiskt. Det garanterar en rimlig livskvalitet för nuvarande och kommande generationer.

Ett hållbart ekonomiskt system, slutligen, är förutsägbart och rättssäkert. Rimligtvis bör det också bidra till att uppfylla Brundtlandsrapportens önskemål om att bibehålla det ekologiska kapitalet, utjämna ekonomiska orättvisor och reducera systemets sårbarhet.

En verklighet som brister i all tre dimensioner

Men inte längs någon av dessa tre dimensioner har mänskligheten lyckats särskilt bra.

Vi överskrider planetens gränser vad gäller biologisk mångfald och föroreningar. Vi behöver reducera de globala utsläppen av växthusgaser med 10–15 procent per år för att klara klimatmålen.

Vad gäller social hållbarhet så lever två miljarder människor på mindre än tre dollar per dag. Också när det gäller ekonomisk hållbarhet är det en lång väg kvar att gå.

Inför det nya decenniet har många talat om grön omställning och grön tillväxt.

Omställningen behöver hanteras skyndsamt med tanke på situationens allvar.

Men samtidigt behöver förändringar motiverade av den gröna omställningen – som till exempel det ökade behovet av metaller till batterier, solceller och generatorer – göras på ett sätt som respekterar både natur- och kulturvärden.

Om artikelförfattaren:

Ulf Holmgren är universitetslektor och civilingenjör. Tillsammans med Håkan Gulliksson är han författare till boken ”Hållbar utveckling: teknik, samhälle och livskvalitet” som 2018 kom ut i en tredje, uppdaterad upplaga.