Kliniker och forskare med många järn i elden

När Sebastian Mukka fick ett forskningsanslag på närmare 16 miljoner kronor från Vetenskapsrådet för en studie om antibiotika i den bencement som används vid felställd lårbenshalsfraktur, tog området ortopedi ett stort forskningsmässigt kliv framåt vid Umeå universitet.

Protesinfektion – en allvarlig komplikation

En av de allvarligaste komplikationerna efter operation av höftledsfrakturer är protesinfektion. Vissa bakterier kan bilda en så kallad biofilm som gör att antibiotika inte kommer åt att verka. Då kan protesen behöva tas ut och patienten får behandling med kraftiga antibiotika under lång tid. Det innebär en stor påfrestning för äldre sköra patienter och är kopplat till en ökad dödlighet. För att minska risken för infektion används cement som är preparerad med antibiotika.

Sebastian Mukkas forskningsprojektet handlar om att undersöka om risken för protesinfektion kan minskas genom en högre koncentration antibiotika och att ytterligare en antibiotika tillsätts i cementen. Forskningen görs i samarbete med universiteten i Uppsala, Göteborg, Lunds och Karolinska Institutet och omfattar drygt 7 000 patienter.

- Om bencement med dubbla antibiotikatyper minskar infektionsrisken kan resultaten direkt överföras till klinisk praxis. Om denna typ av bencement inte ger minskad risk kan vi istället både spara pengar och minska antibiotikaanvändningen, säger Sebastian Mukka.

Avhandling om valet av operationsteknik

Forskningsintresset väcktes som sagt redan under läkarutbildningen. Piteåsonen Sebastian kom in på läkarprogrammet vid Karolinska Institutet. Under utbildningen fick han möjlighet att delta i en studie om val av operationsteknik – skruvfixering eller protes vid lårbensfraktur – och fick dessutom en inspirerande introduktion till ortopedi och operation via Olof Sköldenberg, nu professor vid Karolinska Institutet.

- Efter läkarexamen ville jag göra min allmäntjänstgöring, flytta norrut och påbörja forskarutbildningen.

Sebastian tog därför pick och pack och flyttade till Sundsvall.

- Det finns flera fördelar att bo i Norrland, exempelvis att man som AT-läkare på mindre sjukhus ofta får ta mer ansvar och arbeta mer självständigt.

En konstgjord höftled visade sig ge bättre höftfunktion och bättre livskvalitet än fixering med skruvar

Under AT-tjänstgöringen träffade han Arkan Sayed-Noor, forskningsaktiv och blivande professor i ortopedi vid Umeå universitet. Den bekantskapen utvecklade sig till att Arkan blev Sebastians huvudhandledare under forskarutbildningen.

Han disputerade 2015 på forskning kring val av behandling - kirurgisk teknik vid behandling av lårbenshalsfrakturer. Han fann bland annat att friska och vitala äldre patienter som hade en god höftfunktion innan en de drabbades av felställd lårbenshalsfraktur, bör behandlas med total höftledsprotes. Total höftledsprotes, en konstgjord höftled, visade sig över tid ge bättre höftfunktion och bättre livskvalitet med färre omoperationer, än fixering med skruvar.

Att operera - utmanande och ett intresse

Under och efter disputationen fortsatte Sebastian jobba som ST-läkare kliniskt i Sundsvall, då i kombination med fortsatt forskning.

- Att operera är både utmanande och ett intresse – det är så praktiskt, hands on, att åtgärda problem. Att både få sträva efter att bli en bättre hantverkare och att ta hand om patienterna.

2016 valde Sebastian att flytta till Umeå och började jobba vid handkirurgiska kliniken.

- Valet av klinik var mycket tack vare en mycket duktig handkirurg, som också var en av de stora anledningarna till att kliniken kunnat bli ett centrum för nationell högspecialiserad vård för nervskador.

Tiden delas mellan klinik och forskning

Sebastian Mukka har många järn i elden. Numer jobbar han till större delen kliniskt som läkare på ortopedkliniken men både driver och deltar i flertalet forskningsprojekt. Det är bland annat ett antal stora nationella studier som handlar om behandlingsval vid höft- och ryggfrakturer, ortopediska infektioner samt samarbeten kring flertalet andra ortopediska skador och åkommor.

Roligast är den kliniska verksamheten, att praktiskt kunna hjälpa människor

Han är huvud- och biträdande handledare för ett antal doktorander i Umeå, Sundsvall och Stockholm.

- Den roligaste delen är den kliniska verksamheten, att praktiskt kunna hjälpa människor. Forskningen ger förutom en ökad förståelse för vad som ligger till grund för att vi gör som vi gör i den kliniska vardagen, en möjlighet att hjälpa så många fler människor än vad jag som enskild läkare har möjlighet att göra.

- De stora nationella studierna kan förändra eller befästa behandlingsrutiner runt om i världen. Det är både spännande och otroligt roligt att Sverige och Norrland kan vara med och forma ortopediska behandlingar.