Hoppa direkt till innehållet
printicon

Elektronik och datorteknik knyts ihop i temperaturlarmsystem

Under kursen i mikrodatorteknik får studenterna på högskoleingenjörsprogrammet i elektronik och datorteknik/medicinsk teknik för första gången integrera elektronik med datorteknik. Uppdraget: att konstruera ett digitalt temperaturlarm.

Kursen är central för studenterna, som i sina framtida yrkesliv ska röra sig i gränslandet mellan elektronik och datorteknik, förklarar läraren John Berge. Under första året har de bland annat läst matematik, analog och digital elektronik och nosat lite på programmering. Under laborationen i mikrodatorteknik bygger de ett system som övervakar temperatur via sensorer och larmar när det blir antingen för kallt eller för varmt.

Integrera komponenter en utmaning

Stämningen i elektroniklabbet i Teknikhuset är avspänd. Några studenter jobbar fortfarande med att få fram mätresultat från sina larm, andra har börjat skriva rapport. I ett hörn står en kaffebryggare. Lärarna John Berge och Björne Lindberg går runt, stämmer av hur arbetet går och ger hjälp där det behövs. Vid svarta tavlan står David Skånehult och gör beräkningar som han sedan diskuterar med sina lärare och kurskamrater.


Peter Molander kan snart bocka av projektet som avklarat. Han visar sitt larmsystem som ställts in för att larma om temperaturen i omgivningen underskrider 2 grader eller går över 70 grader. Maj månad bjuder visserligen på plötslig högsommarvärme, men för att få systemet att larma för topptemperaturen måste han hetta upp luften nära sensorerna med hjälp av en brännare.

Vad har varit utmaningarna i att få systemet att fungera?
– Vi har använt en väldig variation av komponenter och att få dem att integrera med varandra är det svåra i det hela, säger han. Sedan gällde det att bygga en struktur för koden.
Efter gymnasiet jobbade Peter som resande hantverkare och byggde inredning i butiker. Det var bra att få arbetslivserfarenhet, tycker han.

Varför valde du det här programmet?
– Jag har haft som hobby att bygga små manicker, och då har jag använt ett utvecklingskort, Arduino, för att bygga små robotar till exempel. Jag kände att det var ett område jag skulle vilja hålla på med, men kände mig låst i min kunskap. Det är svårt att lära sig koda själv, så jag kände att jag behövde utbildning.

Vad tror du att du vill jobba med när du är klar med utbildningen?
– Automatisering av produktion, det känns som ett framtidsområde. Jag tror att jag kommer att läsa en master i robotik och reglerteknik också, det är i alla fall planen just nu.

"Jag vill utveckla medicinsk teknik"

Som användare av elektronik möter oftast man tekniken gömd i ett skal. I studenternas temperaturlarm är elektroniken fullt synlig, små komponenter fastsatta på en platta, ett så kallat kopplingsdäck, som i sin tur kommunicerar med datorn. Ingen platta liknar riktigt den andra, alla har löst uppgiften och placerat komponenterna på olika sätt.
– Jag tycker det är kul att få veta hur saker fungerar från botten, säger Frida Granberg som sitter och skriver rapport om sitt temperatursystembygge. All elektronik är ju uppbyggd ganska likadant egentligen, allt från trafikljus till datorer.
Efter gymnasiet jobbade hon som aupair i USA, reste i Australien och Europa och jobbade i sjukvården. Det senare vill hon integrera med ingenjörskunnandet och siktar därför på att specialisera sig inom medicinsk teknik.
– Jag vill jobba i företag med att utveckla medicinsk teknik. Jag har fått sommarjobb på GE Healthcare som tar fram produkter som används i sjukvården. Jag kommer att göra mitt examensjobb där också, och sköter jag mig bra kanske jag får jobb på GE sedan, säger Frida Granberg.

"Sista strået"

Alexander Kalo tycker att första året på programmet varit väldigt roligt, en bra blandning mellan teori och praktiskt arbete. Han är 28 år och beskriver studierna som "sista strået". Det är nu eller aldrig som gäller för honom. Han hoppade av IT-programmet på gymnasiet, gick senare en svetskurs och fick jobb med att bygga truckar på Toyota Material Handling i Mjölby.
– Jag jobbade där i fyra år och det enda jag kunde tänka på var att jag inte ville bli som de bittra gubbarna som gick runt och gnällde på allt. Det var absolut inget fel på arbetsuppgifterna, men jag hade svårt med mentaliteten. Folk var inte så uppmuntrande när man pratade om studier, det var ungefär att "du är inte bättre än oss". Att säga upp sig och dumpa säkerheten var det dummaste man kunde göra enligt dem, men ett nytt kapitel för mig.

Hur är det att vara lite äldre student?
– Det är inga problem att passa in. Men, det är klart att man känner att man är lite sent ute och inte lika lättlärd som när man var yngre. Man får lägga lite mer energi på studierna, samtidigt som man bryr sig mer och är mer motiverad.

Vad skulle du vilja jobba med efter examen?
– Jag skulle nog vilja jobba med något slags nyskapande och med programmering, säger Alexander. Det som är så charmigt med programmering är att har man en idé kan man snabbt tillämpa den och se om det funkar, det behöver inte kosta så mycket att bekräfta att man har något på gång.

Att få pröva på mikrodatortekniken ska ge studenterna en känsla för elektronikkonstruktion, lära dem att hantera mikrokontroller och att programmera på grundläggande nivå.
– Efter den här kursen läser de programmeringsteknik på Institutionen för datavetenskap. Sedan kommer de tillbaka till oss för Mikrodatorteknik 2 och får göra lite mer avancerade grejer, säger John Berge.

Text & foto: Anna-Lena Lindskog

Läs mer om högskoleingenjörsprogrammet i elektronik och datorteknik/medicinsk teknik