Redan när han pluggade till högskoleingenjör i elektronik och datorteknik, funderade Omar Abrahamsson på att också ta en masterexamen i robotik och reglerteknik. Han tog reda på vad som krävdes i form av extra kurser för att kunna söka – och lade in en högre växel i studierna.
Omar Abrahamsson gör sitt examensarbete på masterprogrammet i robotik och reglerteknik hos Umeåföretaget Algoryx.
BildJonas Lidström– Jag behövde två extra mattekurser och två andra kurser också. Så på våren andra året och hösten tredje året läste jag med 150 procents studietakt för att kunna ta mig in, så det var tufft, säger han.
När man pratar med Omar Abrahamsson kommer man ganska snabbt fram till att han som person kan beskrivas med två ord: envis och målmedveten. Han tar snart examen från masterprogrammet i robotik och reglerteknik, men vägen dit har varit lång och mödosam.
Omar är från Irak och kom till Sverige 2016 som flykting. Redan 2011 försökte han få uppehållstillstånd i Sverige, men skickades då tillbaka och blev satt i fängelse i hemlandet. Några år senare lyckades han fly till Turkiet, men det gick inte att få arbetstillstånd där. Han lämnade till sist Turkiet och efter en lång resa genom Grekland, Serbien, Makedonien, Kroatien, Tyskland och Danmark återkom han till Sverige och kunde då få uppehållstillstånd.
– Tyvärr var det begränsat, de som kommit efter 2016 får sällan permanent uppehållstillstånd. Det måste förnyas vart tredje år tills man får fast jobb, så det betyder att jag måste se till att få det.
Språket är en nyckel till att bli integrerad i ett nytt samhälle, insåg Omar genast, och han jobbade därför hårt för att klara kurserna på SFI (Svenska för invandrare) och fortsatte sedan läsa in gymnasiet på Komvux.
– Jag var ambitiös, för jag ville verkligen göra något i Sverige. Innan dess hade det varit sex år då mitt liv saknat mening och mål, jag hade suttit i fängelse, varit arbetslös och på flykt, så jag ville bli som andra människor.
Efter Komvux ville han plugga vidare på universitetet, men med vad?
– Det är en berättelse i sig. Jag visste inte vad jag ville, men en dag var jag på banken och min handläggare där var en kille från Syrien. Jag tyckte hans jobb verkade intressant och frågade vad han studerat. Han hade läst ekonomi och finans, men rekommenderade mig att hellre plugga datorteknik eftersom alltmer i samhället blir digitalt. Han såg framför sig att hans jobb på banken inom tio år skulle försvinna.
Omar valde högskoleingenjörsprogrammet i elektronik och datorteknik vid Umeå universitet eftersom det också har en inriktning på medicinsk teknik.
– Det fanns inte på andra universitet och det verkade intressant att bli ingenjör på sjukhus. Min lillasyster är läkare, så jag sade till henne ”vi kanske kommer att jobba tillsammans på sjukhuset, jag fixar alla apparater och tekniska problem”.
Hans svenskklingande efternamn är också en historia för sig. Svenska myndigheter råkade tolka hans efternamn som förnamn, så plötsligt stod han utan. Det gick inte att rätta till i systemen, han blev tvungen att formellt ansöka om ett nytt efternamn!
– Min pappa heter Ibrahim, så jag försvenskade det till ett son-namn.
Hur var det att börja plugga i Umeå?
– Mina språkkunskaper var fortfarande inte tillräckligt bra och jag var den enda med utländsk bakgrund i min klass. Klasskompisarna slog vad om att jag inte skulle bli långvarig, jag hade jättesvårt att hänga med. När läraren förklarade saker under föreläsningarna förstod jag ingenting alls. Ofta sprang jag i kapp de andra studenterna efteråt med penna och papper i hand och bad dem förklara kortfattat vad lektionen handlat om eller vad vi skulle göra nästa dag.
Men, medan flera andra klasskompisar hoppade av under första terminen, hängde Omar kvar. Han kämpade för att ta sig igenom kurserna, var på universitetet varje morgon före åtta och satt ofta kvar till midnatt. Bit för bit gick studierna bättre och han klarade sina tentor.
Vad tyckte du om själva ämnet, elektronik och datorteknik?
– I slutet av första terminen började vi läsa riktiga kurser på elektronikområdet och det öppnade mina ögon på ett nytt sätt. Jag var nyfiken tidigare, typ när en tv eller laptop blir trasig och man tittar inuti och undrar hur allt fungerar, så när vi hade kurser om elektronikkomponenter och signalanalys började det blir riktigt intressant och det gav mig extra motivation och pushade mig vidare.
Specialiserade du dig på medicinsk teknik som du hade tänkt från början?
– Nej, jag märkte att jag tyckte att kurserna om inbyggda system, sensorer, processorer och programmering var mer intressanta. Det kändes också som ett bredare område med fler jobbmöjligheter än att jobba på sjukhus eller medicintekniska företag.
Något Omar verkligen gillat med sin utbildning är mixen mellan föreläsningar, lektioner och praktiska uppgifter i labbet.
– Då krävs att man är kreativ, det finns alltid olika lösningar på ett problem. Det är kul när det är så öppet och man måste tänka. När man har laborationer fastnar också det man lärt sig på ett annat sätt än om man bara läst det i en bok.
Han var tidigt på det klara med att han ville plugga vidare efter högskoleingenjörsprogrammet. Men, övergången mellan högskoleingenjörsprogram och masterprogram är sällan sömlös. Alla kurser som behövs för behörighet till ett masterprogram ingår inte automatiskt i det treåriga programmet. Som tur var tog Omar reda på vad som behövdes i god tid. Det gjorde att han kunde börja läsa de extra kurserna redan andra året på grundutbildningen.
Nu är snart klar med sin master och gör examensarbete på företaget Algoryx i Umeå. I början utvecklade Algoryx teknik för att lära människor manövrera komplexa maskiner och fordon med hjälp av simulatorer. Med tiden har simuleringsverktygen vidareutvecklats, med företagets system kan till exempel självkörande maskiner lära sig utföra arbetsuppgifter i gruvor, i havet eller vid saneringsarbeten. Verktygen används också i stor utsträckning för simuleringar i industrin.
Omars uppdrag i exjobbet är att med hjälp av AI och reglersystem integrera en humanoid robot med dessa simuleringssystem, där roboten ska kunna utföra olika uppgifter i den virtuella miljön.
– Just nu kan roboten bara gå och styrs via tangentbordet för att röra sig framåt, bakåt och i sidled. Nästa steg i projektet är att testa hur effektivt den humanoida roboten rör sig på olika typer av underlag, såsom sten, gummi eller mjuka, blöta ytor. Syftet är att jämföra rörelseförmågan på underlag med olika fysikaliska egenskaper – exempelvis vidhäftning, friktionskoefficient, restitution och viskositet – genom att mäta energiförbrukning, balans, stabilitet och hur väl roboten följer mina kommandon i varierande miljöer.
Han kommer att ha sommarjobb på Algoryx under sommaren och fokuserar då på att utveckla ett mer avancerat styrsystem. Målet är att den fysiska roboten ska kunna utföra samma rörelser i verkligheten som den gör i simuleringsmiljön i Algoryx Simulation.
Omar hoppas få förlängt jobb till hösten. Företaget har nämligen beställt en reell humanoid robot från Kina som levereras då och det skulle vara väldigt spännande att få fortsätta projektet med den, säger han.
– Det är också möjligt att Algoryx inleder samarbete med tillämpad fysik och elektronik på universitetet för att göra ett forskningsprojekt när den reella roboten kommer.
– Det finns också universitet som har forskning på området. Chalmers har precis publicerat en ledig doktorandtjänst som handlar om att designa dynamiska system för en humanoid robot, så dit har jag sökt.
Samtidigt har han precis erbjudits ett fast jobb vid Husqvarna Robotics AB i Jönköping. Det handlar om att utveckla inbyggda system för deras professionella robotgräsklippare, som arbetar med realtidsoperativsystem (RTOS), sensorer och motorer.
Åter till högskoleingenjörsprogrammet i elektronik och datorteknik/medicinsk teknik. Vad skulle du säga till någon som funderar på att läsa programmet?
– Precis som killen på banken, att alltmer blir digitalt i samhället och vi har också problemen med global uppvärmning och behöver hitta lösningar för ett mer hållbart samhälle. Där tror jag att elektronikingenjör kan bidra, oavsett om det handlar om att utveckla inbyggda system, teknik för hållbar energi eller minskade koldioxidutsläpp.
Läs mer om högskoleingenjörsprogrammet i elektronik och datorteknik/medicinsk teknik
Läs mer om masterprogrammet i robotik och reglerteknik
Ålder: 37 år.
Kommer från: Irak, har bott i Sverige sedan 2016.
Familj: fru och ett barn.
Utbildning: högskoleingenjörsprogrammet i elektronik och datorteknik, tog examen 2023, masterprogrammet i robotik och reglerteknik, tar examen våren 2025.
Umeå med tre ord: Studentstad. Trevligt. Bästa miljön i Sverige.
Mig själv med tre ord: Disciplinerad. Ambitiös. Social.
Det gör jag om tio år: driver kanske ett större projekt på robotikområdet i ett stort företag.
Intervju: Anna-Lena Lindskog
