Hoppa direkt till innehållet

Kakor

För att kunna chatta behöver du tillåta att Microsoft Dynamics använder kakor.

printicon
Huvudmenyn dold.

Miljöarkeologiska metoder

Miljöarkeologi omfattar flera olika forskningsinriktningar och metoder, alla med siktet inställt på att studera den forntida människan och hennes förhållande till miljön. Det är ett tvärvetenskapligt ämne som utgörs av både humaniora och naturvetenskap vilket gör det möjligt att samarbeta med forskare från spridda kunskapsområden och forskningsinriktningar.

Analys av fossila insekter - paleoentomologi

Paleoentomologi innebär studien av subfossila insekter och andra leddjur från arkeologiska och kvartärgeologiska sediment. Insekter används för att undersöka en mängd olika typer av forskningsfrågor, bland annat för att förstå landskapsförändringar, avfallshantering, människans boplatser och förflyttningar samt förekomsten av ektoparasiter. Skalbaggar är också utmärkta indikatorer av tidigare klimatförändringar.

Insekter utgör den mest artrika djurgruppen på jorden och många arter har krav på mycket specifika levnadsmiljöer. I nordliga områden finns insektsgrupper som följer människan och som inte skulle överleva utan de artificiella miljöer som skapas av människans boningar och kulturlandskap.

Forskningsdatabasen och datorprogrammet BugsCEP har utvecklats vid MAL som en del av ett internationellt samarbetsprojekt för att underlättar tolkningar av insektsdata.

Arkeobotanik - växtmakrofossil analys

Arkeobotanik är studien av växtrester kopplade till arkeologiska lämningar och miljöer, oftast bevarat i förkolnat eller subfossilt tillstånd. Genom att studera växtmakrofossil, det vill säga fröer, frukter och andra växtlämningar får vi en inblick i förhistoriens växtanvändning och de miljöer kopplade till mänskliga aktiviteter.

En växtmakrofossilanalys kan hjälpa till att svara på frågor kopplade till mathållning och odling, handel, ritualer och det vardagliga livet såsom avfallshantering eller funktionsindelning inom byggnader.

Diatomanalys (kiselalger)

Diatoméer eller kiselalger är encelliga alger som finns i nästan alla söt- och brackvattensmiljöer, ofta i stor mängd och av många olika typer. Kiselalger reagerar snabbt på miljöförändringar i hydrologiska betingelser (t.ex. salthalt, vattendjup) och näringstillgång. Diatoméer har en väldokumenterad taxonomi och ekologi och fungerar mycket bra som bioindikatorer av tidigare och samtida förändringar i vattenkvalitet. Skelettet/skalet består av kiselföreningar och dessa kan under rätt betingelser bevaras väl i sediment under tusentals år. Analyser av diatoméer har använts inom paleoekologiska undersökningar under många decennier och i sedimentproppar kan avslöja förändringar i paleohydrologiska förhållandena med hög noggrannhet och upplösning. 

Markvetenskap

En geokemisk analys innefattar en mängd olika metoder att titta på de fysikaliska och kemiska egenskaperna hos sediment och jord. På MAL omfattar dessa framförallt fosfater, organiskt innehåll, magnetisk känslighet och nära infraröd spektroskopi. Dessa tekniker används både för prospektering (rumslig undersökning för att identifiera områden med förmodligen tidigare mänsklig verksamhet) och analys av prover från utgrävningar eller borrkärnor.

Marken innehåller information som kan berätta om förhistoriska människors varande och görande men även om naturliga processer. Markens morfologiska och kemiska egenskaper förändras av människans aktiviteter och kan berätta om förhistoriskt jordbruk, markanvändning boplatsorganisation. Överlagrade (begravda) markytor kan innehålla information knuten till en viss tidsperiod som berör äldre tiders miljö, jordbruk och markanvändning.

Markkemisk och -fysikalisk prospektering innebär att man försöker lokalisera äldre bosättningar, begravningar eller dylikt som inte syns på markytan, bland annat genom rumsliga analyser av markens fosfatinnehåll. Med tekniker som omfattar markkemi och mikromorfologi kan man kombinera studien av kultur- och naturprocesser.

Nära infraröd spektroskopi (NIR)

För nuvarande under utveckling som verktyg för att analysera sediment och arkeologiskt material.

Är du intresserad? Kontakta Johan Linderholm.

Pollenanalys - palynologi

Med en pollenanalys kan man genom att studera subfossila pollenkorn och analysera sammansättningen försöka återskapa tidigare vegetation eller identifiera viktiga händelser i utvecklingen av ett landskap, exempelvis övergången från skog till odlingsmark.

Pollen från växter kan bevaras över lång tid i våta miljöer såsom sjösediment, torvmossar, brunnar eller kulturlager. Pollenkorn sprids överallt i naturen i stora mängder och kan därför hjälpa till att måla upp en större regional bild av ett förhistoriskt landskap, medan exempelvis en arkeobotanisk analys är mer lokal. En pollenanalys kan hjälpa till att svara på frågor kopplade till klimatstudier, landskapsutveckling samt för datera förhistoriska händelser.

Andra metoder tillgängligt genom vår partners

Mikromorfologi (genom Richard MacPhail UCL, London)

Kiselalger