Doktorandprojekt Spontan kranskärlsdissektion (SCAD) är en ovanlig orsak till hjärtinfarkt och drabbar främst kvinnor i arbetsför ålder med få eller inga traditionella riskfaktorer. Hur SCAD påverkar drabbade är sparsamt studerat och det finns behov av mer skräddarsydd rehabilitering. Projektet syftar till att undersöka patienters och personals erfarenheter samt utveckla ett rehabiliteringsprogram särskilt för denna grupp.
Spontan kranskärlsdissektion (SCAD) är en ovanlig men allvarlig orsak till hjärtinfarkt, främst hos yngre och medelålders kvinnor. Trots att SCAD är sällsynt i den breda hjärtinfarktgruppen är den vanlig hos yngre kvinnor. Kunskapen om fysiska och psykiska konsekvenser är begränsad, och många upplever oro och stress medan vården saknar riktlinjer. Projektet undersöker patienters och personals erfarenheter via intervjuer och enkäter om livskvalitet och psykisk hälsa. Därefter används samskapande design för att utveckla lösningar anpassade till patienternas behov.
Spontan kranskärlsdissektion (SCAD) är en relativt ovanlig form av hjärtinfarkt som är spontan, vilket innebär att den inte är orsakad av trauma eller ateroskleros. Tillståndet orsakas av en blödning inuti ett kranskärl, vilket leder till att ett falskt lumen bildas. Detta falska lumen begränsar blodflödet i det egentliga lumen och orsakar ischemi – syrebrist i hjärtmuskeln. SCAD drabbar främst kvinnor (~90%) i åldrarna 44- 53 år, med få eller inga traditionella riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, men det är inte helt klarlagt vad som orsakar SCAD och delvis saknas det evidens för optimal vård och behandling. I det här forskningsprojektet, som består av fyra delstudier kommer vi undersöka vad det innebär att mitt i livet drabbas av ovanlig men allvarlig hjärt-kärlsjukdom, hur det är att vårda och behandla personer med SCAD och hur ett stös eller rehabiliteringsprogram kan utvecklas. Projektet sker inom ramen för ett samarbete med ett nationellt forskningsnätverk (SweSCAD och SweSCAD-LIFE) som leds av forskare vid Linköpings universitet.
I delstudie 1 genomför vi intervjuer av personer med SCAD för att undersöka deras erfarenheter av insjuknsndet, den efterföljande sjukhusvården samt återhämtning inklusive eventuell hjärtrehabilitering.
I delstudie 2 kommer vi att undersöka hälso- och sjukvårdspersonalens erfarenheter och perspektiv av att vårda och behandla patienter med SCAD. Olika personalkategorier så som sjuksköterskor, läkare, fysioterapeuter och kuratorer kommer att intervjuas om hur är det att vårda och behandla personer med en relativt ovanlig sjukdom där det även delvis saknas evidens för vård och behandling.
I delstudie 3 undersöker vi, med hjälp av enkäter, om det är någon skillnad i upplevd livskvalitet, stress, förekomst av symptom på depression eller ångest hos personer som drabbats av SCAD jämfört med personer med typ 1 hjärtinfarkt samt en frisk kontrollgrupp.
Delstudie 4 planeras en workshop där personer med SCAD, hälso- och sjukvårdspersonal samt forskare, med stöd av resultaten från delstudie 1–3, tillsammans utvecklar ett stöd- eller rehabiliteringsprogram som är anpassat efter de behov som personer med SCAD själva upplever.
