Forskningsprojekt Sara Lidmans romansvit Jernbanan kom i slutliga omfattning att omfatta sju romaner. Ofta har den omtalats som ett norrlandsepos, som ett vägande bidrag till det moderna Norrlands litterära historieskrivning.
"kärlek och någonting att skratta åt! dessutom" vill lyfta fram den tidigare förbisedda kärlekstematiken i Sara Lidmans romansvit Jernbanan och fästa uppmärksamheten på dess nyckelroll för hela författarskapet. Analysen utgår från tanken att de sju romanerna i Jernbanan genomsyras av vad man kan kalla en "kärleksfull blick". Det är en blick som "erotiserar" tillvaron och synliggör ett sinnlighetens magnetfält kring varje människa, plats och ting.
"kärlek och någonting att skratta åt! dessutom" är första fristående del av projektet "Passion och emancipation. Kärlek, modernitet och kön i svenska 1900-talsromaner" som kommer att publiceras som bok (prel. 2007).
Boken är en studie av kärlekstemat i Sara Lidmans Jernbanan, i hela den sju romaner långa romansvit som den slutligen kom att omfatta. Tidigare studier (Holm 1998, Sjöberg 2007) har valt att avgränsa den s.k. "jernbanesviten" eller "jernbane-eposet" endast till de fem första romanerna i sviten, med argument att de två sista verken (Lifsens rot resp. Oskuldens minut) kan läsas som fristående då de innebär ett skifte både i perspektiv och huvudpersoner.
Mitt argument för att inkludera samtliga sju romaner är att de knyts samman just av den kärlekens röda tråd som jag menar är verkets själva livsnerv. Således utgår analysen från tanken att de sju romanerna i Jernbanan genomsyras av vad man kan kalla en "kärleksfull blick". Det är en blick som "erotiserar" tillvaron och synliggör ett sinnlighetens magnetfält kring varje människa, plats och ting. Det innebär att fokus i studien är riktat på berättelsen, den vindlande och rika.
Studien är indelad i tre huvuddelar:en första där jag försöker ringa in det som kan urskiljas som Sara Lidmans erotiska "fordran" på berättelsen och dess karaktärer - liksom på läsaren. det är en fordran som utmynnar i en slags "kärlekens poetik" som genomsyrar hela författarskapet, men i synnerhet Jernbanan. Den andra delen sätter fokus på den visionära - och underskattat "feministiska" eller emancipatoriska - potentialen i Lidmans verk, den som utmynnar i hävdandet av en kärlekens könsöverskridande "Tillsammans"-vision. I den tredje och avslutande delen diskuterar jag hur den estetiska ambitionen, att formulera en "kärlekens poetik", hos Lidman också flätas samman med ett djupt etiskt övervägande av författarens ansvarstagande, både gentemot berättelsen och dess läsare; en hållning som med författarens egna ord kan beskrivas somen ambition att "förmedla utan att förråda".
Studien utmynnar i ett resonemang kring hur litteraturen, och romangenren i synnerhet, med Sara Lidmans berättarstrategier kommer att fungera som en kunskapsväg, ja, en kunskapsform, i egen rätt.
Viktiga inspiratörer för projektets val av synvinklar och teoretiska utgångspunkter är den afrikansk-amerikanska litteraturvetaren och kulturkritikern bell hooks och hennes ställningstagande för kärleken som emancipatorisk katalysator och demokratiskt fundament, samt filosofen Martha Nussbaums tankar om romangenrens kapacitet att förmedla en etiskt präglad "emotionell narrativitet".
(Ämnen: Litteraturvetenskap)
