Hoppa direkt till innehållet

Kakor

För att kunna chatta behöver du tillåta att Microsoft Dynamics använder kakor.

printicon
Huvudmenyn dold.

Konstlivets institutionalisering i Sverige

Forskningsprojekt Under perioden 1850-1950 gick konstlivet från att vara byggt på frivilliginsatser till att bli en del av ett offentligt och institutionaliserat Sverige. Hur gick dessa processer till i den regionala kontexten?

Projektet syftar till att studera konstlivets 1850-1950. Detta görs i en regional kontext utifrån tre olika miljöer: Uppsala, Karlskrona och Sundsvall. Målet är att analysera institutionaliseringsprocessen av konstlivet i dessa miljöer. Med konstlivet menas infrastruktur som under början av tidsperioden upprätthölls av det frivilliga föreningslivet men kom att övertas av institutioner. Går det utifrån dessa miljöer se framväxten av ett homogent svensk konstliv eller gav de olika miljöerna skillnader. I projektet ingår forskare från två discipliner, konstvetenskap och sociologi vilket innebär en korsbefrukting av teorier och metoder

Projektöversikt

Projektperiod:

2007-02-23 2010-12-31

Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet

Institutionen för kultur- och medievetenskaper

Projektbeskrivning

Konstlivets institutionalisering i en svensk regional kontext 1850-1950


Inledning
Den svenska konstens historia är relativt väl studerad, men hur är det med konstlivet, och vidare fanns det något konstliv att tala om utanför huvudstaden med sina starka institutioner på det konstnärliga området? I dagsläget ser det inte ut som om det fanns det då den forskning som ägnat sig åt exempelvis konstnärlig utbildning, föreningsväsende och museer, med några få undantag har varit helt och hållet koncentrerad till Stockholm. Vi menar att det fanns ett konstliv även i mindre städer och detta projekt syftar till att såväl synliggöra detta som att analysera det utifrån en institutionaliseringsaspekt.

Specifika mål
De specifika målen med projektet är att studera konstlivets utveckling under hundraårsperioden 1850-1950. Detta görs i en regional kontext (utifrån tre, i social mening olika miljöer: Uppsala som lärdomssätet, Karlskrona med stadens koppling till militär och förvaltning och Sundsvall som är industristaden. Målen är att kartlägga, beskriva och analysera institutionaliseringsprocessen av konstlivet i dessa miljöer, som då de skiljer sig väsentligt åt just genom detta kan ge en bild av institutionaliseringen av konstlivet i landet som helhet. Vidare kommer skillnaderna mellan dessa miljöer stå i fokus då dessa kan ha påverkat ovannämnda process. Frågor som kommer att vara centrala i detta rör vilka sociala grupper det var som utgjorde motorer i konstlivet i så olika miljöer, om de olika förutsättningarna ledde till olika strategier och om detta i sin tur ledde till att konstlivet utvecklades på olika sätt.
Med konstlivet menar vi i denna kontext konstens infrastruktur, innehållande sådant som konstnärligt föreningsväsende, konstens roll och plats i pressen samt utställningar och museer. Dessa funktioner upprätthölls under början av den tidsperiod vi valt att studera av det frivilliga föreningslivet men kom i takt med samhällets utveckling att i allt högre grad övertas av olika institutioner. I detta ligger den andra delen av projektets ambitioner – hur gick denna institutionaliseringsprocess till, och för att anknyta till det ovan angivna, skilde sig processen åt i dessa miljöer. Går det utifrån dessa tre miljöer se framväxten av ett homogent svensk konstliv, med liknande organisatoriska och estetiska uttryck oavsett social miljö, eller gav de olika miljöerna regionala skillnader i konstlivets framväxt.
I projektet ingår två forskare från olika discipliner, konstvetenskap och sociologi. Då man inom dessa två vetenskapliga discipliner delvis arbetar olika teoretiskt och metodologiskt är det delvis olika frågeställningar för de båda delprojekten. Översiktligt kan dessa beskrivas som att den konstvetenskapliga delen av projektet syftar till att analysera olika institutionaliseringsprocessers inflytande på konstlivet medan det blir det omvända förhållande för den sociologiska delen. Där rör sig frågorna snarare om konstlivets roll i en allmän samhällsomvandling.

Områdesöversikt
Under de senaste decennierna har intresset ökat för studiet av konstlivet. Detta gäller såväl i Sverige som utanför landets gränser. Detta kan sättas i samband med det som på engelska kallas för New art history där metoder och teorier ofta har hämtats från samhällsvetenskaperna (Harris 2001). Denna omsvängning från konsten till konstlivet har exempelvis inneburit att den tidigare bilden av det svenska 1800-talet som en nedgångsperiod har ändrats då det har kunnat konstateras att det svenska konstlivet under 1800–talet var väl så långt framme i en internationell jämförelse. En del i detta konstlivs utveckling var de steg som togs mot offentlighet. (Söderlind 1993, Bengtsson 1999) Andra steg togs på konstpedagogikens område (Lindberg 1988).
I detta projekt spelar samlingsforskning och museologisk teori och litteratur en central roll i analysen av konstlivets utveckling och institutionalisering (Alsop 1982, Pearce 1992 & 1995, Hooper-Greenhill 1992, Bennet 1995, Impey & MacGregor 1985 eds). På det svenska materialet finns stöd för projektet i studier av det regionala museiväsendets utveckling (Arcadius 1997). Det är talande att det i senare tids forskning om rörande konstfältets organisering finns ett starkt konstsociologiskt inslag (Fyfe 2000, Prior 2002). Denna forskning kombineras i vår teoribildning med studier av konstvärldssystem (Dickie 1974 & 1984, Danto 1987).
En viktig beståndsdel i detta projekt är hur konst och konstliv kom att bli en del av det offentliga samtalet. Tidigare studier har visat hur detta samtal hade en sammansvetsande roll för den framväxande borgerligheten (Nordmark 1989, Qvarsell 1988). Både i Sverige och internationellt finns också för projektet användbara studier av konstkritikens historia och roll (Sörbom 1993, Venturi 1964).
Utvecklandet av ett offentligt konstliv gick delvis över konstföreningarna, då de fungerade som kontaktyta mellan konstnärer och en konstintresserad borgerlighet.(Pettersson 1999 & 2000) Det finns få studier över konstföreningsverksamheten i Sverige. (Upmark 1882, Nordensvan 1932, Lindwall 1982, Zeitler 1997). De flesta av dessa är föråldrade och har dessutom fokus förlagt till Stockholm, två undantag finns dock. (Hanner Nordstrand 2000, Pettersson 2005) Dessutom har de inte betonat konstföreningarnas sociala sammansättning eller deras betydelse som identitetsskapande arenor för den framväxande borgerligheten. Detta är däremot viktiga inslagen i den text Rudolf Zeitler presenterade i samband med det nordiska konsthistorikermötet i Göteborg 1987 (Zeitler 1988).
Internationellt har konstföreningar och deras verksamhet rönt relativt stor uppmärksamhet de senaste decennierna. I de tyskspråkiga länderna har det givits ut historieskrivningar över ett flertal konstföreningar. (170 Jahre Kunstverein 1994, Brändli 1990) Utöver dessa har det lagts fram avhandlingar över konstföreningsverksamheten i Braunschweig och München. (Felke, 1997, Langenstein 1983) I Storbritannien har forskningen intresserat sig starkt för konstlivet de senaste åren. (Barlow & Trodd eds 2000, Taylor 1999, Lenman 1997) Starka inslag i den brittiska forskningen har varit nationsbygget via konsten, museernas roll och hur detta samspelat i framväxten av moderniteten på detta område. Det är till sådana studier detta projekt ansluter sig.

Projektbeskrivning
I inledningen till denna projektskiss angav vi syftet med projektet till att studera konstlivet och dess institutionalisering i en regional kontext under perioden 1850-1950. De tre orterna, Uppsala, Karlskrona och Sundsvall är valda utifrån tre aspekter. För det första ska de vara ungefärligen jämnstora vilket de var under delar av perioden, för det andra ska de ha olika karaktär i social mening och för det tredje ska de ligga så långt ifrån varandra att de inte kan ha påverkat varandra annat än indirekt. Vidare har Pettersson arbetat med Sundsvall i sin forskning om Norrlands konstförening och dessutom ansluter detta till det av Umeå universitet prioriterade profilområdet ”Människor och miljöer i det nordliga rummet”.(Pettersson 2005)
Den tidsmässiga avgränsningen är satt för att kunna täcka in såväl de stora förändringar som skedde inom konsten som sådan med modernismens framväxt som förändringarna i konstlivet med exempelvis konstföreningarna och de offentliga museerna. Vidare är det under denna 100-årsperiod det moderna Sverige föds och vi vill studera hur detta påverkade konstlivet men också hur det konstlivet kom att påverka moderniseringen i allmänhet. Stein Rokkan och Anssi Pasi har pekat på att uppbyggandet av nationalstaterna och deras identitet under början av den tidsperiod vi undersöker gick över en regional mobilisering (Rokkan 1999, Pasi 1986). Genom detta ansluter projektet sig till diskussionerna om centrum och periferi. Alla dessa tre orter kan sägas stå i en beroendeställning till Stockholm. Hypotetiskt går det att se Stockholm som centrum och dessa orter som periferi. Samtidigt måste de också ses som centrum för sin egen periferi. Att Stockholm var det institutionaliserade konstlivets motor råder det ingen tvekan om men hur togs detta upp i periferin, och vilka olika förtecken fanns det för detta konstliv beroende på karaktären av periferin. Vi kommer i projektet att jämföra den regionala utvecklingen med densamma i Stockholm vilket kommer att berika förståelsen av processer i både huvudstaden och periferin.

Teori och metod
Det teoretiska ramverket utgår delvis från den studie som presenterades av Jürgen Habermas 1962. (Habermas 1998) I denna visar han på att den förändringsprocess av offentlighetsbegreppet som skedde i samband med utvecklingen mot det moderna samhället. Denna borgerliga offentlighet utgjorde en viktig del i samhällsutvecklingen (Rosengren 1999).
I historisk forskning har folkrörelserna givits en kvalitativ roll i den samhälleliga förändringsprocessen. (Lundkvist 1977) Folkrörelsernas betydelse var central, men samtidigt fanns mycket av folkrörelsernas program latent i tidigare sammanslutningsformer – associationerna. Vi vill hävda att den tidiga delen av den period vi undersöker präglades av dessa. Därav följer att Torkel Janssons forskning kring associationsväsendet är av stor betydelse för projektet. (Jansson 1985)
Genom Robert D. Putnams studier av Italien och USA har föreningslivet lyfts fram inom samhällsvetenskaplig debatt. (Putnam 1996 & 2001) Hans studier visar på föreningslivets betydelse för demokrati, medborgaranda och socialt kapital. En ståndpunkt vi delar. För detta projekt vill vi också framhålla betydelsen av Pierre Bourdieus teoribildning. (Bourdieu 1984 & 2000) Det är som jag ser det möjligt att utifrån konstlivet studera vad det var som attraherade personer att söka sig in i detta och vilka sociala värden detta kunde ge.
Ytterligare en utgångspunkt utgörs av de studier som fokuserat konstens utveckling mot att bli en vara som utbyts på en marknad. (Solkin 1993, Fischer 1988, Langenstein 1983). Detta förlopp sammanföll med borgerlighetens insteg på den offentliga arenan och var ett uttryck för att borgerlighetens självmedvetenhet och manifesterande av sin nyvunna ställning. I detta kom konstföreningarna att ha en förmedlande funktion genom att de fungerade som arenor där konst kunde utbytas.
Metodologiskt skiljer sig detta projekt inte nämnvärt från den normala arbetsgången inom humaniora och samhällsvetenskap. Data kommer att samlas in från tidningsmaterial och arkiv för föreningar, gallerier och museer. Dessa data kommer senare att analyseras. I vissa fall kan det bli aktuellt att bygga upp databaser över det insamlade materialet för att på ett adekvat sätt kunna analysera stora datamängder. Detta lämpar sig väl för statistik analys enligt etablerade tekniker av såväl kvantitativ som kvalitativ art.
Inom projektet kommer viss metodutveckling att ske. Den handlar om att finna adekvata verktyg för studiet av konstlivet. Vi anser det möjligt att genom insamling och bearbetning av empiriska data nå andra nivåer än rent deskriptiva. Denna nya nivå kan beskrivas som analytiskt generaliserbar, med vilket vi åsyftar att empiriska data från fallstudier kan generaliseras så att de säger något om en större kontext (jfr Åberg 1990; Alalehto 1992).
Valet av de tre orterna Sundsvall, Uppsala och Karlskrona motiveras utifrån deras skilda socioekonomiska karaktärer, Sundsvall som industriort, Uppsala som lärdomssäte och Karlskrona som ämbetsmannastad. Vår hypotes är att Sundsvall stod för en kapitalistisk klasstruktur, exportindustri med starka internationella kontakter vilket även påverkade kulturlivet. Detta borde leda till värden såsom tron på entreprenörskap och individens starka ställning. För Uppsala gäller hypotesen att akademien präglade staden och dess konstliv. Här borde konstlivet vila på upplysning och bildning i högre grad, där konsten gavs en danande roll i ett civiliserat medborgarskap. I fallet Uppsala går det också att anta att framväxten av det vetenskapliga studiet av konsthistoria, med en professur från 1917, och estetiken med betydligt äldre anor kan ha haft inverkan på det lokala konstlivet. Karlskrona var framförallt ett militärt och administrativt centra. Man kan tänka sig att konstlivet här var av en mer representativ offentlig karaktär. Konsten och konstlivet skulle därigenom visa på maktstrukturer i samhället där exempelvis militären stod för ordning, disciplin, kollektiv underordning och hierarki. Givet riktigheten i valet av våra tre orter borde konstlivet vara heterogent. Om undersökningens resultat visar att konstlivets utveckling i själva verket var homogent för dessa tre orter så kan vi göra en analytisk generalisering där vi kan hävda att konstlivet utvecklades homogent för riket i övrigt. Den analytiska generaliserbarheten är dock begränsad, om inte homogenitet framkommer i undersökningen utifrån de antagande vi har, så råder ingen generaliserbarhet i analytisk mening i så måtto att resultatet kan överföras till en vidare kontext utöver de tre heterogena städer vi valt att studera. Det betyder dock inte att resultaten saknar värde. Man kan lyfta fram de likheter som trots allt alltid finns i de fall som studeras oavsett vilka de än är, och inte betona olikheterna eftersom vi redan fått rätt i vårt hypotetiska antagande. Denna ”interna” likhet mellan de tre fallen kan diskuteras i mer begränsade generaliserande termer som har betydelse för teori- alternativt metodutvecklingen inom denna specifika forskningsagenda (Bryman 1997). Exempelvis går det att jämföra resultaten från de tre fallen med den nationella och Stockholmsbaserade utvecklingen, vilket problematiserar centrum periferidiskussionen.
I en ny studie av det norska konstlivets utveckling använder sig Dag Solhjell av operationella begrepp vilka kan användas för detta projekt. Han pekar på att Konstakademien som institution hade ett antal uppgifter, bland dessa återfinns bland annat att vara ett konstsällskap, stå för konstnärlig utbildning, arrangera utställningar och bygga upp museiverksamhet. Alla dessa uppgifter är inte aktuella i den kontext detta projekt behandlar men vi kommer att använda tillämpliga delar. Solhjells forskning vilar på sociologisk grund med bland annat Bourdieu och problematiserar densamme. Vi ser att Solhjells operationella begrepp konkretiserar vår undersökning och våra resultat utifrån dessa kan användas för den senare generaliseringen.(Solhjell 2005)

Internationellt samarbete
Projektet är som framgår av det ovan anförda ett projekt med nationella geografiska ramar. Detta till trots finns det stora möjligheter till internationellt samarbete. Detta är inte minst viktigt då konstlivet under perioden utvecklas från att vara nationellt till att bli allt mer internationellt. En annan orsak till vikten av ett internationellt samarbete i detta projekt är att forskningsområdet som sådant är relativt svagt i Sverige, även om det är något som har börjat förändras under de senaste decennierna, men det finns en stark tradition av forskning inom fältet utanför Sveriges gränser. Genom att en av de i projektet ingående forskarna, Pettersson, arbetar inom det internationella projektet ”Konstföreningsväsende i norden” finns det redan upparbetade kanaler till forskare såväl i som utanför de nordiska länderna. Bland dessa kan nämnas Susanna Pettersson som studerar uppbyggandet av den nationella konstsamlingen vid Ateneum i Helsingfors, Hannemarie Ragn Jensen som arbetar med danska förhållanden och Dag Solhjell som studerar konstföreningar i Norge ur ett sociologiskt perspektiv. Utanför Norden kommer projektet att ha kontakter med Gordon Fyfe, Keele University som studerat institutioner i det brittiska konstlivet ur ett sociologiskt perspektiv och Nick Prior, verksam vid University of Edinburgh som studerat konstlivet och framväxten av konstmuseer i Skottland.
Den forskning och de erfarenheter dessa har gjort kommer att kunna berika projektet avsevärt. Det kommer också att sätta in detta, till synes svenska projekt i ett internationellt sammanhang och ge möjligheter till komparativa studier med exempelvis utvecklingen i Tyskland och England.

Symposieverksamhet
Ett möjligt sätt att knyta dessa, och andra, forskare till projektet är genom de inom projektet två planerade symposierna. Det första av dessa planerar vi till ungefär ”halvtid”, medan det andra kommer att ligga under den sista delen av projekttiden. Detta sätt att organisera arbetet har som vi ser det två fördelar. Vi kan på ett direkt sätt nå ut med våra resultat och kan dessutom få såväl feedback som en form av direkt kvalitetskontroll av vårat arbete. Till dessa symposier kommer naturligtvis även svenska forskare att inbjudas och bland de vi kommer att bjuda in kommer det att återfinnas såväl konstvetare som sociologer.

Genusperspektiv
Genusperspektivet kommer att finnas med som en av komponenterna i detta projekt, men det kommer inte att vara projektets huvudperspektiv. Genusperspektivet är en viktig infallsvinkel då tidigare studier har visat att kvinnliga konstnärer hade en starkare position i en regional konstförenings verksamhet som Norrland konstförening än de hade i såväl Akademiens som Sveriges allmänna konstförenings verksamhet (Pettersson 2005). Frågan är om det går att se liknande skillnader mellan våra tre studieobjekt, där det hypotetiskt går att anta att konstlivet var mer traditionstyngt i Karlskrona än det var i Sundsvall, vilket i sin tur skulle innebära att kvinnliga konstnärer hade en starkare ställning i det senare fallet. Detta skulle tyda på att de aktiva i konst- och museiföreningarna var mer patriarkalt konservativa i Karlskrona och mer liberalt inställda i Sundsvall gentemot kvinnor i både synsätt och aktivt deltagande i föreningslivet.

Genomförande
Den tidsmässiga ramen utgår från att vi kan påbörja arbetet den 1 januari 2009. Projektet kan indelas i tre faser. Den första av dessa kommer att bestå av materialinsamlande. Under denna fas kommer ett antal resor till arkiv vara nödvändiga. Vidare kommer vi under denna fas att gå igenom press för de tre valda orterna med ett tioårsintervall. Denna första del av arbetet beräknas pågå under 1 år. Under den andra fasen, grovt räknat från januari 2009 och ett år framåt, kommer det insamlade materialet att bearbetas. Här kommer också det första av våra två planerade symposier att hållas. Under den tredje fasen, från januari 2010 till projektets utgång ett år senare, kommer det bearbetade materialet att sammanställas. Under denna sista fas kommer det andra symposiet att hållas.

Kompetens, meriter och nuvarande anställningsförhållanden
Inom projektet finns stark konstvetenskaplig och sociologisk kompetens. Pettersson disputerade 2000 på en avhandling inom detta fält och antogs som docent 2006. Han har sedan arbetat med forskning kring Norrlands konstförening under sin tid som forskarassistent i det av Umeå universitet prioriterade området Människor och miljöer i det nordliga rummet. Forskningen om Norrlands konstförening och konstlivet i Norrland under 1880-talet resulterade i fem publicerade studier varav en är en monografi. Pettersson är för närvarande anställd som forskare på 50 % inom projektet ”Främmande nord”. Alalehto disputerade 1992 och blev docent 2003. Hans forskning har rört arbetslivets sociologi, kriminologi och historisk sociologi. Alalehto har verkat i tre externt finansierade projekt varav han har varit projektledare för två. Han är för närvarande verksam som lektor i sociologi.
Vi bedömer att vi besitter nödvändig kompetens för att genomföra detta projekt och genom våra något olika ingångsvägar till ämnet hoppas vi kunna komplettera varandra teoretiskt och metodologiskt.

Resursbehov och kostnadsmotivering
Den enskilt största kostnaden inom projektet är lönekostnaden. Vi bedömer att det kommer att krävas tre års arbete på 75 % för att kunna föra projektet i hamn. Vid sidan av lönekostnaden finns också kostnader för inköp av bärbara persondatorer med tillhörande programvara, en nödvändig kostnad då vår arbetsgivare inte kan tillhandahålla detta och projektet kommer att kräva relativt mycket arbete i arkiv. Annat som faller under punkten material och utrustning är den kopiering av arkivmaterial som är nödvändig för projektets genomförande, inköp av litteratur samt övrigt förbrukningsmaterial. En relativt stor kostnad är förknippad med resor. För att kunna genomföra projektet kommer det att krävas ett flertal resor till arkiv och museer i Uppsala, Karlskrona, Sundsvall och Stockholm. Ytterligare en post i projektets budget är de två planerade symposierna vars betydelse är behandlad ovan.

Resultatredovisning
Målsättningen är att de vetenskapliga resultaten av projektet ska redovisas i minst två större artiklar för var och en av de i projektet ingående forskarna, varav den ena kan bli en monografi. Vidare kommer vi att försöka ha en fortgående resultatredovisning genom den ovan anförda symposieverksamheten. Publikationerna kan garanteras spridning genom våra respektive institutioners skrift- och rapportserier, men vi kommer att arbeta för vidare spridning i välrenommerade konstvetenskapliga och sociologiska tidskrifter.
En uttalad målsättning är att vi, vid sidan av de empiriska studierna, ska skriva en gemensam artikel i vilken vi diskuterar såväl samarbetet mellan de två vetenskapliga disciplinerna konstvetenskap och sociologi som möjligheterna till metodutveckling inom det konstsociologiska fältet. Som nämnts ovan ser vi projektet som ett led i metodutvecklingen inom detta fält.

Preliminära resultat
Från detta projekt går det inte att redovisa några resultat då vi rör oss jungfrulig mark. En av de i projektet ingående forskarna, Pettersson, har dock tidigare arbetat inom fältet. Av både Pettersons avhandling om Konstnärsgillet och hans hittills publicerade studier rörande konstlivet i Norrland och Norrlands konstförening framgår att konstlivets utveckling hänger starkt samman med samhällsutvecklingen i stort. Detta blir inte minst tydligt då man ser till vilka grupper det var som utgjorde kärnan i detta. Konstnärgillet, som verkade 1846-1854, avspeglar i viss mån ett äldre konstliv där ämbetsmannaadeln hade en stark ställning medan medlemssammansättningen i Norrland konstförening var en helt annan. Denna förenings medlemmar hämtades från den framväxande industriberoende medelklassen. Utifrån detta ställer sig frågan om vi kommer att få se ytterligare nya grupper ta plats på konstlivets arena i takt med att samhället förändras? Kommer arbetarklassen att synas eller kommer konstens domäner att fortsätta att domineras av medelklassen? Utifrån dagens situation verkar det troligt att arbetarklassen numerär inte kommer att avspeglas på samma sätt som medelklassens framväxt gjorde, men vad beror detta på? Detta är frågor projektet kommer att behöva analysera grundligt, det oss veterligen inte har gjorts tidigare i Sverige.

Betydelse
Forskningsprojektets aktualitet understryks av de senaste decenniernas ökade intresse för konstlivet. Genom fortsatta studier och en fortsatt metodutveckling är det möjligt att komma längre i analyserna av detsamma än vad som gjorts hittills. Detta är inte minst viktigt i den regionala kontexten då de få studier som gjorts på det svenska materialet inte berört områden utanför redan tidigare givna konstcentra. Genom att studera konstlivet är det vidare troligt att vi kan komma åt faktorer som konst– och kulturspridning i den regionala kontexten. Bilden av att konstlivet till stora delar skulle ha varit förlagt till Stockholm bör förändras. Att det fanns ett konstliv utanför huvudstaden är tidigare känt men det kvarstår att studera det.

Ämnen: Konstvetenskap, Sociologi)