Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 20 januari 2021)

printicon

Varför är bröstcancer ibland en dödlig sjukdom?

Forskningsprojekt Varför är bröstcancer ibland en livshotande sjukdom och ibland stillastående utan att förorsaka symtom under tiotals år? Det övergripande syftet är att se om det finns en ärftlig bakgrund till att bröstcancer ibland utvecklas till en dödlig sjukdom.

I studier från Flergenerationsregistret har vi visat att överlevnaden vid cancer tycks styras av ärftliga faktorer. Om en mor avlidit i en allvarlig form av bröstcancer är risken stor att en dotter som drabbas av bröstcancer också avlider i sjukdomen. Samma gäller för far/son vid prostatacancer. Även vid urinblåsecancer och njurcancer finns samband. Vi har i studier på blodceller från biobanker påvisat genvarianter som är kopplade till överlevnaden vid bröstcancer. Dessa gener har betydelse för tumörers förmåga att växa och sprida sig. Vi planerar en studie av hela genomet på ett stort material med blod från avlidna bröstcancerpatienter.

Projektöversikt

Projektperiod:

2008-10-23 2015-12-31

Finansiering

Finansår , 2006, 2007, 2008

huvudman: Per Lenner, finansiar: Cancerfonden, y2006: 400, y2007: 400, y2008: 400,

Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet

Institutionen för strålningsvetenskaper

Projektbeskrivning

Om någon av mina föräldrar avlidit i en cancersjukdom, kan det då påverka mina odds om jag drabbas av samma cancer? Våra studier baserade på det omfattande svenska Flergenerationsregistret har visat tydligt evidens för att prognosen kan ärvas vid ett flertal cancersjukdomar. Om en mor avlidit i en allvarlig form av bröstcancer är risken stor att en dotter som drabbas av bröstcancer också avlider i sjukdomen [1]. Motsvarande gäller även för far/son vid prostatacancer [2]. Även vid njurcancer och urinblåsecancer har vi observerat att prognosen tycks gå i arv. Studier av andra cancersjukdomar visar inte lika tydliga samband.

Det finns klart evidens för en genetisk bakgrund till fynden från registerstudierna. Ett tydligt belägg för detta kom från vår studie av genvarianter i blodceller av kärlbildningsfaktorn VEGF. Vissa av genvarianterna var starkt korrelerade med viktiga prognosfaktorer vid bröstcancer [3]. Vi har därefter visat att varianter i genen för PAI-1, som är en viktig faktor för tumörers förmåga att invadera och sprida sig i vävnader, har prognostisk betydelse vid bröstcancer och tjocktarmscancer [4, 5]. Integriner har en likartad funktion och även här finns genetiska varianter som styr prognos vid bröstcancer. Det finns ett antal gener som är av betydelse för kromosomal instabilitet (CIN-gener), som också är en viktig egenskap vid cancerutveckling. Även här har vi observerat starka samband mellan genvarianter och prognos vid bröstcancer. Ett flertal andra genetiska varianter har studerats utan att vi funnit lika tydliga samband med bröstcancerprognos. Samtliga dessa studier har gjorts på blodceller från biobanker och har därför visat den konstitutionella genetiska variationen till skillnad från de genförändringar som man alltid finner om man studerar tumörvävnad.

Telomerer är av största vikt för att kromosomernas stabilitet och integritet ska bevaras i samband med celldelningar. I samarbete med Göran Roos grupp har vi observerat att långa telomerer i blodceller är förenat med förkortad överlevnad vid bröstcancer.

Såväl studier utifrån register som från biologiskt material från provbanker har alltså visat tydligt evidens för att det finns nedärvda genetiska varianter som styr sannolikheten att en cancer utvecklas till en livshotande sjukdom. Vi har nu påbörjat ett projekt för att närmare studera den biologiska bakgrunden i en så kallad genome wide association study, där större delen av variationen i hela det mänskliga genomet kan studeras vid ett och samma analystillfälle. I statistiska modeller kommer vi att analysera sambanden mellan genvarianter spridda över hela genomet och överlevnad vid bröstcancer.

Om genetiska varianter kan påvisas (och bekräftas i oberoende studier) som är av betydelse för tumörutveckling och överlevnad vid cancer så kan det få stor betydelse för framtidens onkologi. Dels kommer det att öka vår kunskap om basala biologiska mekanismer som styr cancerprogression. Dels kan sådan kunskap i sin tur ligga till grund för utveckling av metoder för cancerprevention och cancerbehandling.