Mellan 21-24 september i år gästar den tyske sociologen och samhällsfilosofen Professor Hartmut Rosa Institutionen för kultur- och medievetenskaper. Den 22 september håller han också en öppen föreläsning om senmodernitet i kris.
Befinner vi oss i en senmodernitet i kris?
Den tyske sociologen och samhällsfilosofen Hartmut Rosa analyserar hur modernitetens accelererande tempo urholkar vår förmåga att skapa meningsfulla relationer till världen, och föreslår resonans som både diagnos och väg ut ur samtidens kriser. Den 22:a september håller han en öppen föreläsning vid Umeå universitet om just senmodernitet i kris. Värd är inst. för kultur- och medievetenskaper.
I sin analys av en senmodernitet i kris kopplar Rosa acceleration och resonans till samtidens stora problem: klimatkris, politisk polarisering, psykisk ohälsa och demokratins försvagning. Rosa menar att dessa kriser inte bara är separata fel i systemet utan uttryck för något som han kallar för ”muting”, en dämpning av världens röst gentemot oss, orsakad av eskalerande krav på effektivitet och tillväxt. Därför blir kriserna både symptom och förstärkare av acceleration som följdriktning.
Acceleration, menar Rosa, är ett genomgripande drag i det som i breda ordalag brukar benämnas som ”moderniteten”. Här finns teknologiska, sociala och livstidsmässiga processer som kräver allt snabbare förändring för att upprätthålla systemets följdriktning. Detta leder paradoxalt nog till tidsbrist och alienation. Vi sparar tid tekniskt, men upplever samtidigt att vi får mindre tid för det som verkligen betyder något.
Resonans handlar om relationer där världen svarar tillbaka: möten, arbete, konst, natur och politik blir meningsfulla när de rör oss, förändrar oss och låter oss påverka tillbaka. Resonans är inte en känsla utan en relationell kvalitet som står i kontrast till instrumentell kontroll och distansering. Praktiskt innebär Rosas perspektiv att politiska och kulturella svar måste rikta sig mot strukturförändringar som bromsar destruktiv acceleration och skapar utrymme för resonans: arbetstidsreformer, omsorgsinvesteringar, demokratiska fördjupningar och en omvärdering av tillväxt som mål.
Sammanfattningsvis kan Rosas arbete betraktas som en diagnos (acceleration och alienation) och en ambitiös normativ riktning (resonans) för att förstå och hantera vår samtid. Han ser också en etisk dimension: att återerövra förmågan att bli berörd och att svara tillbaka är centralt för ett gott liv i senmoderniteten.
Seminarium för doktorande
Den 23 september håller Rosa ett tvärvetenskapligt seminarium för doktorander. Föranmälan krävs, se kalendariet - anmälan krävs.
