Djuphavsgruvdrift framhålls i allt högre grad som ett sätt att säkra tillgången till de kritiska mineraler som behövs för den gröna omställningen. Med utgångspunkt i teknik som utvecklats inom olje- och gasindustrin till havs sträcker sig dessa utvinningsambitioner tusentals meter ner under havsytan. Djuphavet är dock fortfarande relativt outforskad, och planerna på att utvinna mineraler där har gett upphov till vetenskapliga, politiska och miljömässiga kontroverser.
Med utgångspunkt i etnografisk forskning som bedrivits sedan slutet av 2023 undersöker denna presentation hur djuphavsgruvdriften utvecklas och ifrågasätts i olika politiska sammanhang. Genom att fokusera på Norges planer på gruvdrift på havsbotten, USA ambitioner att säkra tillgången till havsbottenmineraler och motståndet på Amerikanska Samoa utforskas spänningarna mellan geopolitisk konkurrens, vetenskaplig osäkerhet och förfädernas relationer till djuphavet. Kontroversen kring upptäckten av så kallat mörkt syre illustrerar ytterligare hur vetenskaplig kunskap blir sammanflätad med konflikter kring resursutvinning.
Genom att föra samman dessa fall undersöker presentationen djuphavsgruvdrift som ett projekt för att skapa nya exploateringsområden. Den ställer frågan om vems kunskap och relationer till havet som räknas när havsbotten omvandlas till en mineraltillgång.
Rasmus Rodineliussen, Ph.D.
Rasmus Rodineliussen är socialantropolog och postdoktoral forskare vid institutionen för filosofi, klassiska språk, konsthistoria och idéhistoria vid Universitetet i Oslo. Hans forskning undersöker människans relationer till marina miljöer, från avfall och föroreningar till utvinning av resurser från djuphavet. Han är författare till Underwater Worlds: An Ethnography of Waste, Pollution, and Marine Life (2024) och forskar för närvarande om konkurrerande perspektiv på djuphavsgruvdrift inom projektet Visualizing the Deep Sea in the Age of Climate Change.