Föredraget ingriper i geografiska debatter inom politisk ekologi, kritiska infrastruktursstudier och kritisk fysisk geografi genom att lyfta fram de geomorfologiska dimensionerna av kapitalistisk expansion – hur kapital inte bara flödar genom utan också fysiskt omformar de land- och vattenlandskap som det är beroende av.
Samspelet mellan klimatkrisen, planetär urbanisering och ekologisk störning har skärpt det vetenskapliga och politiska intresset för de materiella dimensionerna av kapitalistisk utveckling. Inom geografi och närliggande fält har infrastruktur vuxit fram som ett analytiskt begrepp och en uppsättning materiella fenomen för att förstå hur kapital omformar den byggda miljön och naturen.
Samtidigt har det storskaliga mark- och jordförflyttningsarbete som ligger till grund för många infrastrukturer – bokstavligen eller operativt – fått begränsad uppmärksamhet i dessa diskussioner. Vi närmar oss muddring som en central men underutforskad praktik genom vilken global kapitalism formar och i sin tur formas av jordens system.
Genom att följa den historiska framväxten, globala expansionen och dominerande positionen hos det nederländsk-belgiska muddringsindustriklustret, teoretiserar och historiserar vi muddringskapital som en materiell och institutionell formation som omorganiserar geohydrologiska system för att upprätthålla ackumulation, samtidigt som det skapar ekologiska motsättningar.
Vår analys visar att i en tid präglad av logistikdriven utveckling och klimatrelaterad oro är den samtida kapitalismens förmåga att uthärda miljömässiga störningar i allt högre grad beroende av dess kapacitet att mobilisera muddring som en rumslig och geomorfologisk lösning på sina egna ackumulationskriser och ekologiska instabiliteter.
