Den moderna idrotten utvecklas ständigt – det kan röra sig om nytt material, metoder, tekniker och kunskaper som utmanar både utövare och åskådare. V-tekniken i backhoppning upprörde många initialt och när Dick Fosbury hoppade höjd på ett nytt sätt vid Mexiko-OS 1968, med ryggen vänd mot ribban (Fosbury-flopp), så förvånades många: ”Vad är detta?!”. Den moderna damfotbollens genombrott, nationellt och internationellt, åren omkring 1970, kan ses som en social innovation inom idrotten då också kvinnor erbjöds möjligheten att spela fotboll i organiserad form. Det hade länge varit något helt otänkbart.
Innebandyns historia, som är den idrottsliga innovation som behandlas vid denna idrottslunch, uppvisar en spännande och föga känd historia. Innebandyn anses allmänt vara en svensk idrottsinovation, men har en förhistoria i USA i början av 1960-talet. Åren omkring 1970-hade dock USA-tillverkade platsklubbar på olika – och inte helt kända – sätt hittat sin väg till Sverige och den nya idrotten växte snabbt i popularitet via spontanidrottslig verksamhet (ungdomsgårdar/korpen idrott). Innebandyn fick under 1980-talet sitt nationella genombrott (medlem i RF, nationell tävlingsverksamhet mm) och ett internationellt erkännande med det första världsmästerskapet 1996. Vid idrottslunchföredraget beskrivs huvuddragen i denna utveckling med särskilt fokus på utvecklingen i Umeå som tidigt blev en viktig ”innebandy-stad”.
Jonny Hjelm är professor vid Institutionen för idé- och samhällsstudier. Daniel Jakobsson är masteruppsatsstudent i historia.
Anmälan senast måndag 25 oktober.
Talare: Daniel Jakobsson
