I ett tidigt forskningsskede vill jag väcka ett förslag om att konstruera en kritik av AI med hjälp av argument från feministisk epistemologi och från relationsfilosofier som Ubuntu, vilket kommer att utmana de grundläggande individualistiska principerna för AI. Detta kommer att flytta nuvarande fokuset från det rationella till det sociala – i huvudsak ifrågasätta hur AI används, vem som använder och drar nytta av det, vilken kunskap det bygger på, hur det relaterar till maktstrukturer och hur AI kan användas som en positiv kraft för förändring och inkludering. Denna nya, relationella hållning till AI tar också upp kollektivistiska idéer och det kontinuerliga sambandet mellan förändring och beslut. Det erkänner att utvecklingen och användningen av AI inte bara handlar om optimering av prestanda utan också om att bidra positivt till samhällets och individuella välbefinnande, i linje med samhällsvärden och mänskliga rättigheter.
