Arktis på nära håll – kurs ger nya erfarenheter och perspektiv

Kursen på 10 högskolepoäng för masterstudenter och doktorander hette “Arctic Future Pathfinders – A journey through the Northwest Passage” och syftade till att utbilda studenter och unga akademiker till framtida nyckelforskare inom Arktis. Den organiserades av UiT – Norges arktiska universitet och var ursprungligen planerad att genomföras ombord på SS Statsraad Lehmkuhl som en del av One Ocean-expeditionen genom Nordvästpassagen. Resan fick dock ställas in på grund av för mycket is i passagen. I stället genomfördes kursen på land. På resor till både Cambridge Bay och Yellowknife i Kanada samt till Anchorage i Alaska deltog kursdeltagarna i föreläsningar, fältbesök, vandringar och möten med lokalsamhällen.

– Det var en helt unik upplevelse, omvälvande på sätt som jag fortfarande bearbetar. Att kursen genomfördes på land i stället för på denna legendariska seglats genom Nordvästpassagen var till en början en stor besvikelse för oss alla, tills det blev en del av vår identitet. Det blev sitt eget slags äventyr och något som förenade oss. I Iqaluktuuttiaq (Cambridge Bay) fick vi namnet ”Qajaittuq” av vår äldre guide Navalik, vilket bokstavligen betyder ”ingen båt”, säger Nikiforos Staveris.

Kursen erbjöd både lokala och tvärvetenskapliga utbyten

Lena och Nikiforos berättar att de lokala människorna och platserna i Arktis gav dem insikt i det verkliga Arktis, och att den akademiska bredden bland deltagarna öppnade upp för nya idéer och perspektiv. Lena lyfter fram tiden i Iqaluktuuttiaq som en av kursens mest meningsfulla delar, där hon fick lyssna till lokala berättelser, dela måltider med äldre samt diskutera frågor som Arktis framtid, styrning, livsmedelssystem och litteratur med personer från olika discipliner.

– Det fick Arktis att kännas verkligt, bebott och relationellt snarare än abstrakt eller symboliskt, och de tvärvetenskapliga diskussionerna utmanade och breddade mitt sätt att tänka, utvecklar hon.

Att se hur klimatförändringar, koloniala arv, logistik, livsmedelssystem och styrning samverkar i vardagslivet förändrade i grunden hur jag förstår etiska frågor kring hållbarhet och ansvar

Tar med sig nya erfarenheter och en djupare förståelse för Arktis

Både Lena och Nikiforos är överens om att resan och kursen var omvälvande och gav dem många nya erfarenheter som de annars inte hade fått. De tar med sig en betydligt mer förankrad och konkret förståelse av Arktis som ett socioekologiskt system, och förklarar att mycket av deras tidigare engagemang i Arktis byggde på teorier – teorier som nu har knutits till platser, människor, infrastrukturer och vardagliga praktiker.

– Att se hur klimatförändringar, koloniala arv, logistik, livsmedelssystem och styrning samverkar i vardagslivet förändrade i grunden hur jag förstår etiska frågor kring hållbarhet och ansvar, säger Lena.

Nikiforos tillägger sina insikter om att visa respekt för människorna på en plats:

– Den största gåvan jag fick från kursen var den frihet som kommer av att acceptera att inget enskilt kunskapssystem besitter den absoluta sanningen. Jag förstår nu hur avgörande det är för en forskare att kunna se bortom sin egen ämneskunskap och kunna lyssna och visa respekt, särskilt när det gäller arktiska frågor, säger han.

Jag förstår nu hur avgörande det är för en forskare att kunna se bortom sin egen ämneskunskap och kunna lyssna och visa respekt, särskilt när det gäller arktiska frågor

Resan visade Arktis som en levd och levande plats

Deltagarna menar att resor som denna är mycket viktiga för att förstå Arktis och hur man bör närma sig Arktis som forskningsområde.

– För att forskning ska vara etisk krävs närvaro i samhällena. Den måste vara relationell, ansvarstagande och lyhörd för urfolks ledarskap och prioriteringar, snarare än att bara ”inkludera” dem i efterhand. Forskningen kan inte vara enbart analytisk eller frikopplad från dessa aspekter, betonar Lena.

De fortsätter med att förklara att sådana här resor också utmanar förenklade föreställningar om Arktis som antingen orörd vildmark eller en resursfront. I stället visar de Arktis som en levd plats: komplex, modern, sårbar, motståndskraftig och djupt sammanflätad med globala system.

– I dag framställs nyheter om Arktis ofta som ett geopolitiskt Risk-spel, men för mig kommer Arktis alltid att vara en bild av dess människor – deras generositet, motståndskraft, uthållighet och värdighet inför pågående utmaningar, säger Nikiforos.

Rekommenderar starkt andra att delta i en liknande resa

Både Lena och Nikiforos rekommenderar forskare som är villiga att lyssna, reflektera och respektfullt engagera sig i våra olikheter att delta i en sådan här resa om de får chansen. Det var mer än en fältresa som erbjöd ny kunskap, nya möten och nya vänner. Det var också en möjlighet att ompröva hur man förhåller sig till Arktis, till varandra och till den framtid vi tillsammans formar.

– Resan var inte alltid bekväm, förutsägbar eller enkel, men det var just därför den var värdefull. Den tog mig bortom min akademiska bekvämlighetszon, utmanade vissa av mina antaganden och bekräftade mitt engagemang för tvärvetenskaplig och etiskt förankrad arktisk forskning, säger Lena.

– Jag skulle utan tvekan göra det igen, avslutar Nikiforos.

Lena Leimgruber Haraldsson är doktorand i engelsk litteraturvetenskap vid Institutionen för språkstudier. Hennes forskningsintressen är spekulativ fiktion, postkolonial litteratur och ekokritik, med fokus på Arktis.

Nikiforos Staveris är masterstudent vid Institutionen för datavetenskap, med intresse för AI och inkludering mellan teknik och traditioner.