Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 20 jun, 2018

Bättre världshälsa genom att räkna de oräknade

NYHET Hur ska vi få säkrare kunskap om hälsoläget i de länder där människorna bokstavligen talat inte räknas? Den frågan står i fokus för den avhandling som Edward Fottrell försvarar vid Umeå universitet den 29 februari.

Huvuddelen av världens befolkning räknas inte. Mer än hälften av alla människor föds och dör utan att deras existens blir noterad. De bor i världens fattigaste länder där sjukdomsbördan också är tyngst. I stora delar av Afrika, Asien och Sydamerika kan en person gå genom hela livet utan att träffa en läkare och begravas utan någon som helst kunskap om dödsorsaken.

Denna brist på information – som har beskrivits i termer som ”en osynlighetens skandal” och ”det största enskilda misslyckandet när det gäller utvecklingen under de senaste 30 åren” – innebär att det blir omöjligt att med någon säkerhet besluta om de viktigaste hälsoprioriteringarna i de berörda samhällena: Om man inte vet vad människor dör av vet man inte heller vad som kan göras för att förebygga sjukdom och förtida död i befolkningen.

Idag saknas övergripande system för att mäta förtida dödlighet i fattiga länder vilket beror på att de är alltför kostsamma att genomföra. Däremot har ett antal mer småskaliga, lokala system för ”befolkningsövervakning” etablerats i många fattiga länder under de senaste 10–15 åren. De fungerar som ett användbart surrogat för mer globalt baserade aktiviteter, men de metoder som används saknar standardisering och solid vetenskaplig grund vilket gör att det blir svårt att t.ex. jämföra dödsorsaker över tid och mellan olika områden.

I avhandlingen utvärderas, utvecklas och förfinas metoder för att mäta dödlighet via lokala befolkningsövervakningssystem i Etiopien, Vietnam och Burkina Faso.

En stor del av intresset ägnas åt en metod som kallas ”muntlig obduktion” (eng. verbal autopsy) och går ut på att noggrant och systematiskt intervjua nära släktingar till en avliden person för att samla information om sjukdomstecken och andra omständigheter i samband med dödsfallet. Denna information kan sedan användas för att härleda troliga dödsorsaker i miljöer där dödsbevis och obduktioner av västerländsk modell är sällsynta eller inte förekommer alls.

I avhandlingen diskuteras också hur sådana data kan användas för att spåra och följa viktiga förändringar, t.ex. beskriva en föga uppmärksammad humanitär kris pga. svält på landsbygden i Etiopien, och utvärderas hur den här typen av data skulle ha kunna användas för att spåra den i tid.

Arbetet bidrar till förståelsen av sådana metoder för mätningen av dödligheten och visar att också lokala övervakningssystem kan bidra väsentligt till att utveckla hälsovården i resursfattiga länder. Ytterst ligger deras värde inte i att räkna alla dödsfall utan i att få alla dödsfall att räknas.

Edward Fottrell är doktorand vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för epidemiologi och folkhälsovetenskap, mobil 070-293 43 23 (engelskspråkig), e-post edwardfottrell@yahoo.co.uk

Redaktör: Hans Fällman