NYHET 22-åriga Julia Abbevik valde att läsa sin fjärde termin på Arkitektprogrammet vid en tysk arkitekthögskola. Nu är hon tillbaka med flytande tyska och nya kunskaper inom konstruktion i bagaget och är många upplevelse rikare.
– Det var jättekul! Jag kan verkligen rekommendera den som går och funderar på att läsa utomlands att, bara göra det! Ta tag i det och åk iväg. Fast det är bra att vara påläst om landet och hur utbildningen ser ut, till exempel vilket språk undervisningen sker på, säger Julia Abbevik.
Hon åkte iväg på ett Erasmus-utbyte till högskolan (Hochschule) i Kaiserslautern i sydvästra Tyskland vårterminen 2016. Staden är ungefär lika stor som Umeå och har även ett tekniskt universitet.
Planerna tog form under hösten ungefär ett halvår innan avfärd. Hon pratade med Tobias Westerlund, Arkitekthögskolans studierektor, och sade att hon var intresserad av att studera utomlands och han tog kontakt med skolan. Sedan gick det smidigt undan, studiemedel från CSN, Erasmus-stipendium och bostad ordnades och i mars var hon på plats.
Julia Abbevik var den enda utbytesstudenten i arkitektur den terminen och hon upplevde skolan som väldigt välkomnande.
– En student tog emot mig på tågstationen och visade mig runt och hjälpte till med registreringen. Vi åtta erasmusstudenter hade en faddergrupp som svarade på våra frågor och tog med oss på aktiviteter. Det var jättebra, särskilt i början då man kunde känna sig lite lost. Jag upplevde de tyska studenterna som mycket hjälpsamma.
Julia Abbevik läste byggkonstruktion, design och CAD. Hon gjorde också en studieresa till Nederländerna och Belgien som handlade om hållbar arkitektur och bygga i det befintliga.
Undervisningen var enbart på tyska.
– Jag har ju pluggat tyska på gymnasiet, men det var ändå lite klurigt i början. Men jag hade snälla professorer som tog sig tid och förklarade när jag inte förstod. I maj lossnade språket.
Vad var annorlunda mot att studera i Sverige?
– Alla kurser går parallellt. Under två intensiva veckor i slutet av juli ska sedan alla arbeten in samtidigt. Det är svårare att fördela tiden, här hemma kan jag koncentrera mig på ett projekt i taget. På nåt sätt gick det ändå att få ihop.
Julia Abbevik delade lägenhet med en tyska också hon arkitektstudent, som hon delvis läste samma kurser som.
– Jag hade jättetur! Vi kom bra överens, lagade mat ihop och reste tillsammans.
I Centraleuropa är avstånden inte stora och i omgivningarna till Kaiserslautern, som är en gammal industristad, fanns många vackra städer att besöka med tåg såsom Heidelberg och Neustadt.
Vad har du fått ut av utlandsstudierna?
– Jag har lärt mig saker inom arkitektyrket som jag inte lär mig här i Umeå. Jag har fått kontakter från hela världen, det kan jag ha nytta av senare i arbetslivet. Det är också spännande att plugga i ett annat land, man lär sig väldigt mycket om sig själv, framförallt att man klarar mycket mer än vad man tror.
Även om hon är mycket nöjd med sin utlandsvistelse är Julia Abbevik glad att vara tillbaka.
– När man är borta inser man vad man saknar i Sverige: Havet och vattnet!
Julia Abbevik kommer från Umeå. Hon gick naturvetenskaplig linje på Midgårds gymnasieskola. Efter gymnasiet hade hon ett sabbatsår då hon jobbade på restaurang och som au-pair i London. Hon sökte Umeås Arkitekthögskola i första hand, på grund av den mer konstnärlig inriktningen jämfört med andra Arkitekthögskolor i Sverige. Julia visste redan på högstadiet att hon ville bli arkitekt.
– Jag tänker att det är ett kreativt, men ändå konkret yrke. Byggnader och design är spännande. Utbildningen är annorlunda än jag hade föreställt mig på ett positivt sätt. Jag minns att jag trodde att utbildningen skulle vara mer teoretisk, men som det sett ut hittills har vi jobbat mycket praktiskt och mer lärt oss att designa för dem som ska använda byggnaderna istället för att alltid följa teorin i böcker. Det är ett roligt och inspirerande sätt att lära.
Namn: Julia Abbevik
Ålder: 22
Termin: 5
Bor: I lägenhet på Haga
Intressen: Vara i naturen, träning, träffa vänner
Gillar: Japansk arkitektur
På nattygsbordet: Min mormor hälsar och säger förlåt (på tyska)
Redaktör: Ingrid Söderbergh