Digitalisering av skogen missar viktiga värden

När data om skogar i huvudsak samlas in och kontrolleras av stora kommersiella aktörer tenderar de representationer som skapas att spegla deras intressen. Men när fler kunskaper och perspektiv får utrymme i systemen förändras också resultatet.

Satelliter, sensorer och appar används i allt större utsträckning för att övervaka och förvalta naturmiljöer. Men vad händer när naturen översätts till data i ett forskningsfält som främst har studerat digital teknik i organisationer och affärsprocesser snarare än i naturen?

I sin doktorsavhandling i informationssystem visar Malaika Torto, utifrån flera års studier av digitaliseringsprojekt i den svenska skogsindustrin, vad som händer när naturmiljöer blir data.

– Informationssystemforskning har traditionellt handlat om företag och organisationer, där processer är relativt stabila och definierade. När samma logik appliceras på naturen uppstår en krock, eftersom naturliga miljöer beter sig på ett helt annat sätt än de människoskapade miljöer vi vanligtvis studerar. Skogar är till exempel mer dynamiska och förändras med årstiderna, rymmer komplexa ekologiska samband och har olika betydelser för olika människor, säger Malaika Torto.

Data formar bilden av skogen

Avhandlingen visar att digitalisering i praktiken formas genom en rad konkreta val: vad som mäts, hur det mäts och av vem. Dessa val avgör i sin tur hur skogen framträder i digitala system. När data samlas in främst för kommersiella ändamål tenderar vissa aspekter att bli synliga, medan andra lämnas osynliga.

– Det framstår ofta som att data är något neutralt som bara finns där. Men i själva verket är de resultatet av många beslut. I de projekt jag följde handlade det ofta om att optimera produktionen, vilket innebar att sådant som timmervolym och träkvalitet prioriterades, medan andra värden helt enkelt inte mättes.

Inom skogsindustrin ökar användandet av självlärande datorprogram som samverkar med sensorer på skogsmaskiner.

BildImage’in/Adobe Stock

Konsekvensen blir att naturens komplexitet reduceras. Skogar är inte bara råvaruresurser, utan även ekologiska system och kulturella landskap som förändras över tid, rymmer biologisk mångfald och har olika betydelse för olika grupper – från skogsindustri till friluftsliv och samiska samhällen.

Detta blir särskilt tydligt i digitala representationer som kartor och visualiseringar. I avhandlingen analyseras bland annat användningen av LiDAR-teknik, som kan skapa mycket detaljerade bilder av vegetation och terräng.

– Kartorna kan vara tekniskt avancerade och mycket exakta inom sitt område, men de visar bara det de är designade för att visa. Om utgångspunkten är kommersiella värden ser man en viss sorts skog. Om man i stället utgår från ekologiska eller kulturella perspektiv framträder en helt annan bild. Det handlar alltså inte bara om teknik utan om urval, säger Malaika Torto.

Forskningen visar att dessa urval också är kopplade till frågor om inflytande. Olika aktörer har olika intressen i hur skogen definieras och representeras.

– När vissa perspektiv dominerar i datainsamlingen blir andra osynliga. Det kan handla om biologisk mångfald som inte registreras eller om samernas användning av mark som inte syns i kartor. På så sätt påverkar digitaliseringen inte bara hur vi beskriver naturen, utan också vilka beslut som framstår som rimliga.

Vem bestämmer vad som syns i systemen?

Studien visar också att alternativa angreppssätt är möjliga. När fler aktörer involveras i hur data samlas in och används, till exempel miljöorganisationer eller samiska samhällen, blir bilden mer nyanserad.

– När data om skogar i huvudsak samlas in och kontrolleras av stora kommersiella aktörer tenderar de representationer som skapas att spegla

Drönare används bl a för uppgifter som inventering, planering, uppföljning och hantering av skador efter stormar.

BildImage’in/Adobe Stock

deras intressen. Men när fler kunskaper och perspektiv får utrymme i systemen förändras också resultatet. Då kan samma skog rymma information om både produktion, biologisk mångfald och kulturell användning, vilket gör representationerna både rikare och mer legitima, säger Malaika.

Digitalisering av naturmiljöer är inte bara en teknisk fråga, utan också en social och politisk process. Spänningen mellan en kommersiellt driven och en mer inkluderande digitalisering av naturliga miljöer handlar i grunden om makt. De val som görs i dag får därför långsiktiga konsekvenser.

– Det avgörande är att inkludering byggs in från början. Annars riskerar vi att skapa digitala system som ger en alltför snäv bild av naturen och därmed också påverkar hur den förvaltas i framtiden, säger Malaika Torto.

Länk till avhandlingen