"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 2011-11-16

Sen avnavling skyddar nyfödda mot järnbrist

NYHET Att vänta tre minuter med att sätta en klämma på navelsträngen hos friska nyfödda förbättrar deras järnstatus vid fyra månaders ålder, visar Umeåforskaren Magnus Domellöf och medarbetare i British Journal of Medicine.

Järnbrist och järnbristanemi är vanliga problem hos småbarn i hela världen och är kopplat till försämrad utveckling av hjärnan. Studier i bland annnat Afrika och Sydamerika, där järnbrist är vanligast, har visat att sen avnavling förbättrar järnstatusen hos spädbarn men det har varit oklart om sen avnavling också är fördelaktigt i Sverige och andra länder där befolkningen är mer välnärd. På grund av denna kunskapsbrist gör man väldigt olika vid olika sjukhus när det gäller avnavling.

Docent Magnus Domellöf, Institutionen för klinisk vetenskap, anheten för pediatrik, Umeå universitet, har tillsammans med sin doktorand Ola Andersson, överläkare vid Hallands sjukhus, Halmstad, nu genomfört en klinisk studie jämför effekterna av tidig respektive sen avnavling.

Sammanlagt 400 barn, födda efter en okomplicerad graviditet, lottades till tidig (inom 10 sekunder) eller sen (efter tre minuter) avnavling. Resulten visade att barnen som avnavlats sent löpe lägre risk för blodbrist under nyföddhetsperioden och hade bättre järnstatus och färre fall av järnbrist vid fyra månaders ålder. Man observerade inte någon ökad risk för gulsot eller andra komplikationer efter den sena avnavlingen. Författarna drar slutsatsen att sen avnavling bör vara standardbehandling vid fullgången förlossning efter okomplicerad graviditet, även i rika länder.

För mer information, kontakta gärna docent Magnus Domellöf, Institutionen för klinisk vetenskap, tel. 090-785 21 28 mobil 070-671 79 63
e-post Magnus.Domellof@pediatri.umu.se

Referens

O Andersson, L Hellström-Westas, D Andersson, M Domellöf: Delayed Versus Early Cord Clamping: Neonatal Outcomes and Iron Status at 4 Months – a Randomised Trial. British Medical Journal, onlinepublicerad 2011-11-15
http://www.bmj.com/content/343/bmj.d7157