NYHET I Portugal har skolresor genom historien använts för att modernisera skolundervisningen och samhället. Detta som ett led i arbetet med landets utveckling och framsteg. Det framkommer i en ny avhandling av Inês Félix vid Umeå universitet. Hon har granskat skolresornas historia, framförallt med fokus på statliga regleringar, utbildningsdiskussioner och undervisningsformer.
Inês Félix, doktorand, Institutionen för idé- och samhällsstudier
BildPer MelanderEleverna skulle observera, studera och aktivt uppleva historiska arv, industriella processer, naturföremål och fenomen och samhälleliga framsteg 'in situ' (på plats)
I avhandlingen undersöks skolresor på gymnasienivå i Portugal mellan 1890 och 1960 för att belysa historiken kring den mest bestående utbildningsaktiviteten som infördes i landets skolor under den här tidsperioden.
Studien visar att tillkomsten och införlivandet av skolresor i Portugal i hög grad var kopplad till idén om utbildning som ett instrument för samhällsutveckling och framsteg för nationen, där lärandet på ett intrikat sätt även var kopplat till skildringar om nationell tillhörighet.
Med skolresorna togs eleverna ut ur skolan för att de skulle observera, studera och aktivt uppleva historiska arv, industriella processer, naturföremål och fenomen och samhälleliga framsteg in situ (på plats).
Detta som en hjälp i överföringen av den kunskap och de värderingar som fanns kopplade till de besökta platserna. Något som i förlängningen skulle framkalla en metamorfos; att gå från att vara student till att bli en medborgare.
Avhandlingen visar också hur denna aktivitet, som introducerades för att modernisera skolan, samtidigt kom att utvecklas i kombination med sedan länge etablerade undervisningsformer. Hur den pedagogiska metoden som var tänkt för elevernas aktiva engagemang och frigörelse, ändå blev beroende av traditionella former av undervisning och lärande.
Där elevernas engagemang kom att begränsas till rollerna av observatörer, läsare, lyssnare och att föra anteckningar. Något som i hög grad kan bidra till ett kritiskt perspektiv på hur vi idag tänker på modernisering av utbildning och utbildning av framtida medborgare.
Enligt Inês Félix visar dessa skolresor på en rad öppningar till den moderna utbildningens historia, dess idéer och genomförande i skolundervisningen. Hon menar att deras synsätt och förståelse av historien, kan bidra till att vi fördjupar förståelsen av vår tids skolpraktiker.
Inês Félix kommer från Portugal och har tidigare studerat konsthistoria vid Universidade Nova de Lisboa och konstpedagogik vid Universidade de Lisboa, där hon kom att intressera sig för förhållandet mellan kulturarv och skolgång.
Efter avslutade doktorandstudier tänker Inês Félix fortsätta sin forskning inom utbildningshistoria och då med fokus på studenters perspektiv och visuella framställningar av skolundervisning.
Fredag 22 maj försvarar Inês Félix, i ämnet Historia med utbildningsvetenskaplig inriktning, sin avhandling School Journeys – Ideas and Practices of New Education in Portugal(1890–1960).
Disputationen äger rum kl. 10:15-12:00 i Humanisthuset, HD 108, Umeå universitet. Opponent är Daniel Tröhler, Professor in Educational Sciences, Institut für Bildungswissenschaft, University of Vienna.
