NYHET
Kärleken till platsen, husen och den internationella stämningen lockade. Sedan den första januari 2016 är professor Swetlana Heger-Davis ny rektor på Konsthögskolan vid Umeå universitet.
Foto: Mattias Pettersson
Swetlana Heger-Davis har de senaste 20 åren bott och arbetat med utställningar och undervisning över hela världen. För fyra år sedan började hon söka efter en ny utmaning – på en plats där hon aldrig hade varit förut.
– När jag besökte Konstnärligt campus i Umeå för första gången blev jag genast övertygad om att det var en inspirerande arbetsplats. Jag älskar de moderna byggnaderna av Henning Larsen Architects och hela områdets internationella utseende.
– Mångfalden och de olika bakgrunderna bland studenter och lärare som finns här är också mycket viktigt, eftersom det sammanhang som visuell konst rör sig i alltid är internationellt.
Swetlana Heger Davis berättar vidare hur hon växte upp i det forna Tjeckoslovakien där kritiskt tänkande censurerades och människor inte tilläts vara aktiva i det offentliga samhällslivet. Redan tidigt fanns ett intresse för konst, litteratur, film, resor och kultur i allmänhet och hon blev därför medveten om det stora värdet av yttrandefrihet. I mitten av 1980-talet lämnade hennes familj landet och flydde via ex-Jugoslavien till Österrike.
– När vi beviljades politisk asyl kunde jag fortsätta min utbildning. Jag började studera målning och teckning vid University of Applied Arts i Wien. Sedan dess har jag ställt ut internationellt och tillbringat flera år i andra länder, som Japan, USA och Tyskland.
– Denna ständiga "nomadism" och möten med många olika människor var och är mycket inspirerande för min undervisning och mitt eget konstnärliga arbete.
På frågan om vad hennes visioner är för Konsthögskolan nämner hon vikten av att Umeå ska bli erkänt som en internationell plats för relevant konstnärlig produktion och forskning. En plats där nätverk byggs som stödjer konststuderande och konstnärer. Särskilt kvinnliga konstnärer efter att de har avslutat sin utbildning. Och där skapandet av nya "hybridformer" av samarbeten ska få plats, som ger möjligheter för produktion av konst och konstnärlig forskning.
Swetlana Heger-Davis menar att många av dagens samhällen saknar en bra högre utbildning i samtidskultur.
– De flesta människor kan namnge Picasso, Renoir, osv. men knappt någon känner till en samtida konstnär eller dansare.
– Det finns också en annan missuppfattning som konstnärer ganska ofta utsätts för. Folk tror att alla kan vara en konstnär. Jag vill göra det tydligt att konsten inte är en "hobby", utan ett yrke och att samtida konstnärer ska behandlas som professionella yrkesutövare.
– Vi är en del av den internationella marknaden och debatten som alla andra. Vi ställer ut, publicerar, forskar, föreläser på internationella arenor och bidrar med våra idéer till demokrati. Konst kan ses som en autonom plats där kritiskt, och ibland provocerande och visionärt tänkande, är en viktig del av de visuella uttrycken.