Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 15 april 2021)

printicon
Publicerad: 07 apr, 2014

Umeåforskare kartlägger riskerna för ny virusepidemi i Europa

NYHET Risken att sjukdomen dengue börjar spridas i Europa är överhängande. Enligt forskare från Umeå universitet är detta inte längre enbart en fråga för forskarsamhället utan även för politiker och beslutsfattare, som behöver bygga upp en beredskap och ta fram förebyggande åtgärder.

Med ett förändrat klimat och stigande temperaturer i Europa, ökar också förekomsten av stickmyggan Aedes aegypti, som är den viktigaste smittspridaren av dengue som kan ge upphov till blödarfeber. Även om något utbrott av sjukdomen ännu inte har inträffat i Europa konstaterar forskare vid enheten för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet att det nu finns goda livsbetingelser för myggan och dess larver även i Europa och att det därför bara är en tidsfråga innan vi får se en epidemi även här. Redan nu finns stickmyggan Aedes albopictus etablerad i stora delar av Europa. Trots att den inte är en lika kompetent smittspridare har flera inhemska fall observerats i bland annat Frankrike och Kroatien.

– Det senaste utbrottet av dengue på portugisiska Madeira med flera tusen insjuknade, visar att det inte längre enbart teoretiskt möjligt att sjukdomen kan få fäste i Europa. Det är en verklighet som kan slå till när som helst. Kommer sjukdomen till Europa beror det sannolikt på att den följer med resenärer från områden där sjukdomen äretablerad. Därefter sprids den vidare med hjälp av aedesmyggan, säger Raman Preet, forskare och vetenskaplig ledare för projektet DengueTools, vid enheten för global hälsa, Umeå universitet.

Risken för Svenska resenärer att drabbas av dengue är störst för resor till Sri Lanka och Bangladesh, medan de flesta fall i Sverige härrör från resor till Thailand. Det finns i dag inget vaccin som kan skydda mot denguefeber och det finns inte heller någon behandling när sjukdomen väl har brutit ut. Symtomen liknar dem vid kraftig förkylning med feber, huvudvärk, muskel- och ledvärk, eller magbesvär. Sjukdomen kan bli livshotande när den drabbar barn, äldre och kroniskt sjuka, och kan i svårare fall utvecklas till en blödarfeber.

De tidigare modeller som har använts för att studera spridningen av denguefeber och framför allt livsbetingelserna för aedesmyggan har tagit fasta på medeltemperaturen i olika områden. Jing Helmersson, doktorand inom det EU-finansierade så kallade DT-projektet vid Umeå universitet, visar i sina studier att det inte räcker att ta med dygnsmedeltemperaturen i beräkningarna utan man måste även ta med den så kallade dagaktiva temperaturfördelningen i olika områden, samt tidsmässiga trender vid bedömning av potentialen för en epidemi orsakad av denguefeber. Därför har hon tagit fram en klimatmodell med historiska data från år 1901 fram till i dag, vars prognoser sträcker sig fram till 2099. Resultaten visar på en stark koppling mellan ett förändrat klimat och myggornas ökade förmåga att sprida sjukdomen i Europa.

– I våra analyser kan vi bland annat se att klimatförändringen, bland annat vid extremt väder med stora dagliga temperatursvängningar i olika områden i Europa, orsakar en stor relativ ökning av potentialen för epidemisk spridning av denguefeber. Det handlar framför allt om områden i södra och mellersta Europa där potentialen för spridning tidigare har varit små. Samtidigt ser vi att spridningspotentialen kommer att minska i varma områden i världen, på grund av att temperaturerna blir för höga, säger Jing Helmersson.

Med anledning av resultaten i forskningsprojektet anser Jing Helmersson att det är viktigt att fortsätta med kartläggningen av framtida risker för dengueinfektion, särskilt i tempererade områden på norra halvklotet. I takt med ökad globalisering och inflöde av virusbärare genom passagerarflyg ökar risken ytterligare.

– Det kanske viktigaste med dessa studier är att de ger oss en ökad förståelse när det gäller riskerna för en framtida epidemi av denguefeber. Den här typen av modellering där vi använder väder- och klimatdata gör det möjligt att förvarna myndigheter i länder som ligger i riskzonen för dengueepidemier, så att de i sin tur kan förbereda sig och sätta in åtgärder, säger Jing Helmersson.

För mer information om studierna med klimatmodeller, kontakta Jing Helmersson:Telefon: 090-785 29 35
E-post: jing.helmersson@epiph.umu.se

För mer information om forskningsprojektet DengueTools, kontakta Raman Preet:Telefon: 072-706 13 65
E-post: raman.preet@epiph.umu.se

Fakta: DengueTools

Projektet DengueTools finansieras av EU-kommissionen under fyra år och leds av Annelies Wilder Smith, gästprofessor vid enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, som är expert på denguefeber. Syftet med projektet är att utöka kunskaperna om denguefeber och att utveckla verktyg för övervakning och kontroll av sjukdomen.

Projektet drivs av ett konsortium med 14 medlemsorganisationer från hela världen, som i sin tur är fördelade på 12 arbetsgrupper och tre forskningsområden.

  • Forskningsområde 1 fokuserar på att utveckla nya verktyg för övervakning av denguefeber.
  • Forskningsområde 2 genomför laboratorie- och samhällsbaserade studier för att utveckla nya verktyg för kontroll av denguefeber hos barn.
  • Forskningsområde 3 undersöker risken för geografisk spridning av denguefeber.

Joacim Rocklöv, docent vid enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, leder Forskningsområde 3, samt arbetsgrupp 8, där även Mikkel Quam, projektassistent och blivande doktorand, är verksam. Peter Byass, professor vid enheten leder arbetsgrupp 9.

För mer information, se www.denguetools.net

Redaktör: Mattias Grundström Mitz