Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 26 aug, 2021

Urbana Arktis

NYHET Arctic Five, en samarbetsorganisation mellan fem arktiska universitet, samordnade i augusti sommarskolan Urban Arctic i Kiruna för doktorandstudenter. Deltagarna var huvudsakligen från de arktiska universiteten, men även från andra länder i Europa. Alla deltagarnas forskningsämne relaterade på något vis till hur hållbar utveckling i resursutvinningsterritorier blir formade av lokala och globala trender, med speciellt fokus på den arktiska regionen.

Text: Moa Mattsson

Veckan i Kiruna hade fokus på flera områden

Kiruna är ur flera perspektiv intressant för forskare, och eftersom syftet var att undersöka dynamiken i städer i resursutvinningsområden (i Kiruna är gruvan central i staden, stadsutvecklingen, och det sociala livet) var Kiruna ett självklart val. Det mångfacetterade innehållet under veckan avspeglades tydligt bland de olika deltagarnas bakgrund: jag själv är ingenjör, de flesta andra hade studerat arkitektur, life science, planering, antropologi, historia och ursprungsbefolkning. Under veckan förekom diskussioner, tankar och idéer bland deltagarna, vilket var både komplext och intressant eftersom alla hade olika bakgrund och utgångspunkt för besöket.

En kort sammanfattning av veckans aktiviteter: gruvan i Kirunavaara och dess roll i staden; urban transformation och den speciella situationen i Kiruna med förflyttning och demolering; ny stadsplanering; en arktisk arkitekt med opportunistiska idéer; och samernas roll i nordiska områden och arktiska städer. Med föreläsningar på förmiddagarna och utflykter och aktiviteter på eftermiddagarna hann vi med mycket på en vecka.I Kiruna är det oundvikligt att prata om gruvan. Oavsett var du är i staden ser du ibland det stora berget skymta mellan husen. Kirunagruvan är idag världens största underjordiska järnmalmsgruva, ägd av företaget LKAB. Norrbotten exporterar järnmalm och står för över 90% av Europas totala produktion av järnmalm.

Gruvans verksamheter sker i nuläget på över 1300 meters djup, och dess aktiviteter bidrar till en osäker framtid för den närliggande staden, eftersom utvinningen orsakar ”subsidence”, alltså att staden sjunker. Gruvan ses i bild 1, taget från en utsiktsplats som är beläget i demoleringszonen.

Historien försvinner

Precis ovanför utsiktsplatsen stod tidigare gamla stadshuset, som har rivits. En liten park med material kvar från byggnaden och diverse andra element är det enda som är kvar. Vi besökte även ett bostadsområde som ägs av LKAB, där alla hus som tidigare bebotts av gruvans arbetare ska rivas.

Det var en väldigt märklig känsla att åka runt i bostadsområdet, allt ska rivas om några år. Otroligt sorgligt att tänka på all historia som förstörs och försvinner. Endast ett fåtal hus av historiskt värde ska eller har flyttats, däribland Hjalmar Lundbohmsgården (Hjalmar Lundbohm vart utsedd direktör för LKAB 1900, och anses vara grundaren till Kiruna).

I slutet av dagen hann vi med ett kort besök vid kyrkan, som planeras att flyttas inom de närmsta åren (bild 2). Planen är att flytta kyrkan i ett stycke till den nya stadsdelen utanför demoleringszonen. Ett intressant problem, eftersom fordon stora nog för flytten inte ryms vid platsen.

Dag två besökte vi nya centrum, där de enda byggnaderna som byggts hittills är nya stadshuset och ett bostadshus.

En rundvandring och en föreläsning (bild 3) gav både svar och frågor kring nya stadsdelen, två noterbara intryck som hängde kvar var att föreläsaren inte nämnde samerna en enda gång, trots den samiska historian i området, och på frågan huruvida stadsdelen hade ambitioner att uppnå klimatneutralitet var svaret nej.

Arktisk arkitektur

Dag tre handlade föreläsningarna om byggnader i arktiska miljöer, med främst fokus på den arktiske arkitekten Ralph Erskine, som influerat byggande i kallt klimat sedan 1940-talet, då han flyttade till Sverige (1939).

Han var en av de första som såg behovet att inkludera brukarna av byggnaderna i planering, samt det lokala klimatet. Han fick bland annat i uppdrag att använda sina utopiska stadsplaner för det lilla gruvsamhället Svappavaara (ungefär 5 mil från Kiruna), vilket inte genomfördes enligt hans önskemål (två orsaker kan vara brist på pengar, och en orealistisk planering för samhället).

Han designade även köpcentret i Luleå, besökarna skulle kunna handla i en inomhusmiljö skyddad från det yttre klimatet, och anses vara världens första inomhusköpcentrum (1955). Vi fick tillfälle att besöka en av hans byggnader i Svappavaara, Ormen långe, och höra om hans idéer. Tyvärr spöregnade det den dagen, och den planerade workshopen var utomhus… Kul med svenskt väder. Trots det en intressant dag.

Samisk kultur och arktiska samhällen

Dag fyra handlade om samiska kulturen, historia, identitet och ursprungsbefolkningens rätt till städer. Förmiddagen bestod av en föreläsning om samiska identiteter, etnisk mobilitet och migrationsmönster. Den andra föreläsningen handlade om samhällen i arktiska miljöer, och vi fick bland annat ta del av en intressant intervju med en arbetare i Kirunagruvan. På eftermiddagen fick vi besöka ett samiskt friluftsmuseum, Nutti Sámi Siida i Jukkasjärvi. En guidad tur där vi fick lära oss mer om samerna, de åtta årstiderna och renarnas år. Besöket avslutades med ett besök hos renarna och sedan kokkaffe i kåtan (bild 4, 5).

I Jukkasjärvi finns även ishotellet, som under sommaren har en avdelning öppen. Jag fick höra i bussen på väg till Jukkasjärvi att de har en solcellspark precis bredvid, som påstått täcker elbehovet för kylning. Det var den sista planerade aktiviteten, och bättre avslut kunde vi inte haft (bild 6, 7).

På fredagen fick vi tid att förbereda och presentera en forskningsidé med andra deltagare utifrån vad vi lärt oss under veckan, det sista momentet i sommarskolan är att skriva en ”written paper” utifrån presentationen.

Sammantaget en väldigt lärorik vecka i Kiruna, med många diskussioner, samtal, studiebesök och föreläsningar utanför ens egna forskningsområde som öppnade upp för mer perspektiv och tankar. Gruvans roll i Kiruna, liksom i andra liknande områden och städer med resursutvinning, är ett intressant ämne med många historier och sidor.

Det trevliga sällskapet och nya bekantskaper var spännande och kul, och trots corona-restriktioner och åtgärder var det en väldigt bra vecka. (I gruppbilden nedan syns munskydd, som en påminnelse om pandemin).

För mer information, kontakta

Moa Mattsson
Doktorand
E-post
E-post
Telefon
090-786 63 04