Konst möter nanoteknik – världens minsta dalahäst skapad vid Umeå universitet

Erik Olof WikLund, konstnär och examinerande masterstudent vid Konsthögskolan, Umeå universitet och Nils Hauff, staff scientist, har tillsammans täljt fram världens minsta dalahäst vid Umeå Centre for Electron Microscopy, Umeå universitet och SciLifeLab. 

BildMattias Pettersson

Svensk folkkonst intar cellernas värld

Inspirationen till den mikroskopiska Dalahästen kom för flera år sedan, när Erik Olof Wiklund betraktade den dåvarande "Världens minsta dalahäst" på ett museum i Dalarna, endast några millimeter hög. 
– Jag minns att jag tyckte att den var lite onödigt stor för att vara världens minsta, säger Wiklund och skrattar.

När han i vintras skulle påbörja sitt masterprojekt inom sina studier i Fri konst vid Konsthögskolan i Umeå, hittade han idén om världens minsta dalahäst i sin anteckningsbok. 
– Jag tänkte att nu är jag ju vid ett universitet, här måste det finnas någon som kanske känner någon som kan hjälpa till, säger han.

Efter många mejl och telefonsamtal landade hans idé slutligen hos Nils Hauff, staff scientist vid UCEM, elektronmikroskopenheten vid Umeå universitet och SciLifeLab. 
– Jag hade aldrig trott att hjälpen jag behövde skulle finnas här i Umeå, det kändes för bra för att vara sant, säger Wiklund.

Kan du se den mikroskopiska dalahästen? Världens minsta dalahäst, 7 mikrometer stor, är lika liten som en röd blodcell, eller en tiondel av ett hårstrå. 

BildErik Olof Wiklund, Nils Hauff

BildErik Olof Wiklund, Nils Hauff

Att tälja med en jonstråle

– Det är inte varje dag jag får sådana förfrågningar, säger Nils Hauff, som till vardags använder elektronmikroskop för världsledande forskning om biologiska processer i celler och studier av material på nanonivå. 
 
För att skapa den mikroskopiska Dalahästen använde de en fokuserad jonstråle, ett verktyg som vanligtvis används för att skära bort material för att avslöja dess insida. Den fungerar ungefär som en extremt precis laserstråle, som kan avlägsna material med oerhörd noggrannhet.

– Istället för att skära bort material skulle vi nu skapa något. Det var en spännande utmaning, säger Hauff.  
– Jag tänkte att jag ska ta bort allt som inte är häst, skrattar han.

Erik Olof WikLund och Nils Hauff

Bild Mattias Pettersson

En av de största utmaningarna var att kontrollera jonstrålen så att inte hästen blåste bort under processen. 
– Tänk dig en otroligt kraftfull och tunn stråle, som kan bränna bort material i en hastighet som är svår att föreställa sig. Vi var tvungna att arbeta extremt noggrant, säger Hauff. 

Från idé till färdig dalahäst tog det några veckor, där Wiklund och Hauff fick hitta ett gemensamt språk för vad de skulle åstadkomma. När de tillsammans rede ut termer som mikrometer, jonstråle och vad ett elektronmikroskop faktiskt är, skapade de en brygga mellan de två milsvitt skilda fälten.

– Jag tror vi båda lärt oss väldigt mycket av varandra, konstaterar Wiklund.

För att tälja fram dalahästen ur en liten bit platina har de använt sig av en FIB-SEM (focused ion beam scanning electron microscope), en fokuserad jonstråle kombinerat med ett skanningselektronmikroskop.

BildMattias Pettersson

En konstnärlig detaljrikedom i mikrostorlek

Trots sin minimala storlek på 7 mikrometer – cirka 10 gånger mindre än tjockleken av ett hårstrå – är dalahästen detaljrik och med de klassiska mönstren från traditionella, målade trähästar.

Konstnären Erik Olof Wiklunds farfars dalahäst som han inspirerats av i sin konst.

Bild Erik Olof Wiklund

– Jag är född och uppvuxen i Alfta, Hälsingland, nära gränsen till Dalarna, och har tidigare använt dalahästen återkommande i min konst. Till det här projektet är mönstret på hästen inspirerat av en dalahäst som min farfar fick av sin far när han var barn. Jag är otroligt glad över de detaljer vi kunde skapa, och tycker resultatet är över förväntan, säger Wiklund.

För honom handlar projektet om mer än avancerad teknik – det är även en dialog mellan konst och vetenskap, där samarbetet med en naturvetenskaplig forskare har gett honom nya perspektiv. På många sätt blev den lilla Dalahästen en metafor för Wiklunds egen konstnärliga resa under studietiden.

Erik Olof WikLund håller i den mikroskopiska dalahästen

Bild Mattias Pettersson

 – Jag har burit med mig mitt kulturarv, men jag har också behövt skala ner det, ifrågasätta det och se det i ett nytt ljus genom andras ögon och sammanhang. Genom att minimera dess storlek förstärkte jag paradoxalt nog dess betydelse och insåg att det lilla kan vara lika kraftfullt som det stora. Är det dess fysiska form som definierar hästen, eller är det berättelsen och värdet vi tillskriver den?

En brygga mellan konst och vetenskap

– När vi skulle ta bilder av Dalahästen med mikroskopet fick jag verkligen se hur en konstnär tänker estetik. Vi forskare tänker inte så ofta på vad som är vackert på samma sätt som en konstnär, säger Hauff. 

Den här typen av samarbete är ett exempel på hur konst och forskning kan berika varandra. Vid Umeå universitet finns en stark tradition av tvärvetenskapliga samarbeten, där konst och vetenskap nu har fått mötas för att skapa något nytt.
– Det här projektet visar hur forskningsinfrastruktur kan användas på oväntade sätt, säger Hauff.  
– Och framför allt hur roligt det kan vara när olika världar mötas, säger Wiklund.

Konstprojektet ingår i Erik Olof Wiklunds examensarbete på Konsthögskolan.