Veckans humanist: Susanne Odell

Susanne Odell, arkivarie på Folkrörelsearkivet i Västerbotten.

BildIréne Gustafsson

Hur ser din väg till humaniora ut?

– Har sedan jag var barn tyckt mycket om att lyssna på människor som berättar. Jag valde helt och hållet utifrån intresse när jag skulle studera, läste fristående kurser och började med musiketnologi.

– Ett besök på Dialekt- ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) fick mig att fasta för sparandet av människors historier, både det vardagliga och det extraordinära.

– När jag pluggat färdigt sökte jag mig tillbaka till DAUM och fick förmånen att jobba där under några år, och det var så jag kom in på att arbeta på arkiv. 

Vad betyder humaniora för dig?

– En möjlighet till att få nya perspektiv på människan och samhället, på vår historia såväl som vår samtid och framtid.

Vad jobbar du med?

– Jag jobbar som arkivarie på Folkrörelsearkivet i Västerbotten, en ideell förening med länsansvar. Vi tar hand om Västerbottens förenings- och folkrörelsehistoria genom de arkiv vi bevarar hos oss.

Vad är din drivkraft i jobbet? 

– Att tillgängliggöra och förmedla några av de tusentals berättelser som finns bevarade i arkiven! Jag hoppas att vi på så vis ska få fler att hitta till arkiven för att forska själva.

– De handlingar vi förvarar hos oss är ett fint komplement till de mer officiella historierna som finns i samhället – genom att gå till källorna och själv bilda sig en uppfattning om olika skeenden, och förhoppningsvis få fler perspektiv på en företeelse, tror jag att vi bättre kan förstå varför saker är som de är.

– Gillar också tanken på att vi sparar det som engagerat människor på olika sätt, att arkiven kan fungera som vårt gemensamma minne, och när det funkar som bäst så betyder det också att så många olika människor som möjligt finns representerade i det vi sparar för framtiden.

Vad är roligast i jobbet?

– Jag tycker fortfarande väldigt mycket om att träffa människor och få ta del av deras historia, så de gånger jag intervjuar någon för arkivets räkning, för att bevara en berättelse, är jag lite extra glad.

– Jag gillar även den utåtriktade delen i arbetet och att få tillgängliggöra arkiven, men tycker samtidigt att det är väldigt spännande med äldre dokument över lag, så att ordna ett arkiv eller gå in lite särskilt i en samling är förstås alltid roligt!

Vad vill du säga till någon som funderar på att söka kurser eller program inom humaniora?

– Sök! Det är värt så mycket att få jobba med något som en är intresserad av, att ha roligt på jobbet.