Om avhandlingsarbetet

Jenny Lindberg, doktorand vid Pedagogiska institutionen, skriver sin monografi om lek i förskolan, med särskilt fokus på hur lek blir till och formas i praktiken.

BildMattias Pettersson

Vad handlar ditt avhandlingsarbete om?

Det handlar om lek i förskolan, med fokus på hur lek görs och vad som uppstår i processen. Jag studerar hur lek formas i nätverk av olika aktörer, såsom barn, pedagoger, material, regler och rum. Många studier betonar det sociala; mitt bidrag är att även synliggöra materialens roll. Hur påverkar till exempel byggklossar, kuddar eller en gunga vad som blir möjligt i lek? Med ett sociomateriella förhållningssätt använder jag aktörnätverksteori för att analysera lek som en relationell praktik.

Hur gick det till när du valde ämne?

Lek är ett intresse jag haft länge, som har fördjupats genom utbildningar och yrkesroller. Lek tas ofta för givet som något som ”bara sker”, vilket gör att villkor, gränser och avbrott sällan uppmärksammas. Utifrån dessa tankar växte valet av ämne fram, med ambitionen att undersöka lek på nära håll i en vetenskaplig studie.

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Lek är ett grundläggande men flertydigt inslag i förskolan, samtidigt som utrymmet för lek minskar i takt med ökade krav på dokumentation och mätbarhet. Det gör det angeläget att undersöka hur lek faktiskt görs och vilka villkor som formar den. Studien kan bidra till ökad medvetenhet om vad som möjliggör eller begränsar lek och ge pedagoger redskap att reflektera över hur vardagliga arrangemang och rutiner påverkar lek och dess beståndsdelar. Dessa villkor har betydelse även efter förskolan, för barns möjligheter att känna delaktighet och upplevelser av kompetens i lärande sammanhang. Studien bidrar också med ett sociomateriellt förhållningssätt till forskningsfältet.

Varför valde du att skriva en monografi?

Eftersom lek är komplext och relationellt valde jag monografiformen, eftersom den möjliggör en sammanhållen analys där empiri och teori kan utvecklas över tid. Jag skriver på svenska, för att göra arbetet tillgängligt för pedagoger och eftersom studien rör förskolepraktik i Sverige.

Vad har varit den största utmaningen med ditt arbete?

En stor utmaning har varit att, utifrån insikten om att vi aldrig helt kan ställa oss utanför det vi tar för givet, försöka göra det bekanta åtminstone delvis obekant. Det har inneburit att hålla tillbaka invanda tolkningar av vad lek är eller bör vara och i stället noggrant följa hur lek görs i praktiken. Eftersom arbetet fortfarande pågår får jag återkomma till vad som varit den allra största utmaningen efter projektets avslut.

Kan du redan nu skönja resultat?

Ett resultat är att lek både möjliggörs och begränsas av förskolepraktiken och de nätverk av aktörer som ingår i den. Vad som blir möjligt beror på vilka aktörer som är närvarande och hur de samverkar. Studien visar också att deltagande, handlingsutrymme och makt inte är givna, utan framträder som relationella och situerade. Ett ytterligare resultat är att lek sällan uppstår helt spontant, utan föregås av omfattande arbete. Lek framträder som något som successivt byggs upp, upprätthålls och ibland försvaras genom justeringar av material, regler och relationer, vilket synliggör lek som en skör men samtidigt uthållig praktik.

Är det något i resultaten som förvånar dig?

Det som har överraskat mig är hur mycket som föregår varje gång lek blir till, samt hur lek kan hållas vid liv trots återkommande avbrott, regleringar och andra begränsningar/möjligheter. Genom relationerna mellan aktörerna används, kringgås och omformas regler, förväntningar och normer kring vad lek bör vara; de kan bli som resurser i leken snarare än hinder.