Om artikeln

'I am finding my path': A case study of Swedish novice physical education teachers’ experiences when managing the realities and challenges of their first years in the profession

European Physical Education Review

Runa Westerlund och Inger Eliasson har skrivit artikeln i European Physical Education Review.

BildUlrika Sahlén

Vad handlar artikeln om?

Artikeln handlar om nyutexaminerade lärare i idrott och hälsa och deras möte med arbetslivet. Mer specifikt handlar den om vilka svårigheter den novisa idrottsläraren ställs inför och hur dessa hanteras. Studien visar hur novisa lärare står inför flera utmaningar under sina första år av socialisation i skolorna och att de känner sig oförberedda när det gäller att hantera alla delar som ingår i yrket. De huvudsakliga utmaningarna är relaterade till erfarenheter av en så kallad praktikchock, marginalisering och isolering.

Vi visar i artikeln hur de novisa lärarna upplever en hög arbetsbelastning med administrativa uppgifter och krav på att ta ansvar för sådant som går utöver den direkta undervisningen i ämnet idrott och hälsa, vilket de menar att de är oförberedda på. Lärarna ställs också inför utmaningar som kan kopplas till att deras arbetsplats ofta är avlägsen från övriga lärares personal- och fikarum. Dessutom gör schematekniska frågor där dessa lärare är ständigt i rörelse mellan exempelvis orienteringsskogen, simhallen och idrottshallen att möjligheterna att utbyta erfarenheter och få stöd från erfarna kollegor begränsas. Ytterligare något som kännetecknar idrottsämnet är att lärare i idrott och hälsa kämpar med en marginaliserad status i skolan, vilket kan ta sig uttryck i ekonomiska förutsättningar för undervisning och omgivningens syn på vikten av ämnets kunskapsbidrag.

Ett centralt kunskapsbidrag  är de olika sätt som idrottslärarna använder sig av för att hantera upplevda svårigheter och utmaningar under sin första tid i yrket, vilka vi i artikeln kallar approacher. Dessa handlar särskilt om att aktivt socialiseras in i lärargemenskapen, agera utifrån en hälsofrämjande roll på skolan och upprätthålla ett kritiskt undervisningsperspektiv. Våra informanter visar att i en svensk kontext används och värdesätts stödet från kollegorna, oavsett vilket ämne dessa undervisar för att socialiseras in i läraryrket. Vidare ser vi en att idrottslärare upplever en ökad status på skolan i och med en hälsoinriktad approach i såväl undervisning som engagemang i olika hälsofrämjande projekt. Dessutom är det viktigt för den novisa läraren att känna ett utrymme att få fortsätta lära. För att göra det krävs ett kritiskt förhållningssätt till sin egen undervisning och ett förtroende från erfarna kollegor.

Studien visar att lärare i idrott och hälsa främst hanterar svårigheterna på individnivå och att lärarna saknar ett mer formellt och organiserat stöd. Vi argumenterar för att ett stöd från skolorganisationen skulle kunna vara ett  mentorsprogram, för att förstärka de novisa lärarnas socialisationsprocess och stötta lärarna i deras upplevelse av sin första tid i sitt yrke. Dessutom skulle ett sådant mentorsprogram kunna lyfta frågor som ytterligare fördjupar lärarnas fortsatta lärande och möjliggör att de novisa lärarna får syn på förgivettaganden i den egna praktiken.

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Eftersom de novisa lärarna tidvis har, likt tidigare forskning också visar, fullt upp med att överleva dagen finns det risk för att hamna i en sits där man som oerfaren litar blint på sina erfarna kollegor eller söker snabba lösningar. Den undervisning du som novis lärare bedriver blir då starkt beroende av den lokala skolkontexten. I detta står likvärdig undervisning på spel. Vidare ser vi i Sverige att vi har en stor lärarbrist samt att den första tiden i arbetslivet är av stor betydelse för om novisa lärare stannar i yrket. Vi behöver alltså stötta våra novisa lärare i idrott och hälsa och för att göra det behövs kunskap om idrottsämnets och idrottslärarnas specifika förutsättningar, men också hur kontexten spelar in. Det råder brist på studier om idrottslärares första tid i yrket i den svenska kontexten och därmed finns svårigheter att veta hur de kan stödjas på bästa sätt. Utifrån denna kunskap kan stödfunktioner för novisa lärare i skolan utformas samt ett bidrag göras till utveckling av lärarutbildning i idrott och hälsa, vilket är viktigt för morgondagens idrottsundervisning i våra skolor.

Ingår det i en större undersökning?

Detta är en del av Runa Westerlunds doktorandprojekt.

Vad innebär resultaten?

Det första som slår oss är att det decentraliserade skolsystemet, där huvudman och rektor är ansvariga för den novisa lärarens introduktionsperiod, får konsekvenser. I vår studie hade endast en av de åtta informanterna tilldelats en mentor trots att de enligt skollagen har rätt till en sådan. Vi har sett att de novisa lärarna istället tar ett mycket stort individuellt ansvar för denna process och att de hanterar svårigheter genom att söka stöd på egen hand. Det gör socialisationsprocessen skör och beroende av ett tillgängligt kollegium som stöttar. Vidare verkar ett engagemang i hälsoprojekt ge en upplevd högre status på skolan, något som vi behöver titta vidare på då dessa kan få fortsatta konsekvenser för både den novisa läraren och för idrottsundervisningen.

Är det något i resultaten som förvånar er?

I vår studie upplevde alla informanter att, trots att det var mycket som var nytt, stressigt och utmanande på arbetet, var mycket med idrottsläraryrket inspirerande och energigivande, särskilt mötet med elever i undervisningssituationen. De upplevde också att de som novisa sågs som en tillgång i kollegiet trots att de saknade undervisningserfarenhet. Detta står till viss del i kontrast till vad tidigare forskning från andra länder visat och kan vara en positiv sida av den autonomi som lärarna upplever.

Var det en spännande studie att göra och varför?

Idén för att göra studien väcktes tidigt utifrån en nyfikenhet på idrottslärarutbildningens roll i att lära sig bli lärare i idrott och hälsa. I forskning har det debatterats huruvida utbildningen har avgörande betydelse eller ej för den idrottsundervisning som bedrivs i våra skolor. Det här var ett första steg i riktningen för att för oss som är utbildade idrottslärare och lärarutbildare i idrott och hälsa att förstå mer om samverkande processer mellan socialisation och lärande i relation till idrott och hälsa. Som så ofta förr väcktes nya frågor, så spännande - ja, absolut! Dessutom kändes det väldigt roligt att få göra en studie utifrån de svenska novisa idrottslärarnas perspektiv, något som saknats i tidigare forskning.