Den akademiska friheten är hotad världen över. Vi har kanske tagit den för given, men ifrågasättanden och ibland regelrätta hot, gör att frågan om den akademiska friheten nu står högt på dagordningen även i Sverige. Men vad menar vi med detta begrepp – vad är det för värde vi verkligen vill försvara? Om detta skriver Tora Holmberg, rektor vid Umeå universitet.
Under vinjetten Perspektiv på: ger ledningen vid Umeå universitet sin syn och perspektiv på aktuella frågor. Frågor som rör och berör akademins uppgifter och bidrag till utvecklingen av ett framstående och demokratiskt samhälle, i dag och i morgon.
Har du kommentarer till texterna kan du använda e-postadressen: perspektivpa@umu.se.
Jag menar att akademisk frihet är fundamental för vårt demokratiska samhälle; universitetet utgör en institutionell grund för det fria, kunskapsbaserade och kritiska samtalet. Ytterst handlar det om att människor – medborgare – kan lita på att den kunskap som kommer från universitetet är oberoende och inte resultat av ekonomisk och politisk påtryckning. Den kunskap vi tar fram sker med hjälp av vetenskapligt erkända metoder och är löpande föremål för inomvetenskaplig granskning. Därigenom säkrar vi forskningens och utbildningens oberoende – integritet men också kvalitet.
Metoder och processer är dock inte allt. Institutionell integritet kräver också institutionellt oberoende som skydd mot politisk klåfingrighet.
Det är också temat för regeringens nyligen tillsatta utredning av lärosätenas associationsform ("En mer ändamålsenlig organisationsform för statliga universitet och högskolor", Dir. 2026:5), under ledning av Kerstin Jacobsson, universitetsdirektör vid KTH. Det blir viktigt för utredningen att inte kasta ut barnet med badvattnet – myndighetsformen har många fördelar för den verksamhet vi bedriver.
Vid den Högskolepolitiska dagen som Vetenskapsrådet arrangerade häromdagen stod akademisk frihet högt på agendan. Friheten beskrevs i motsvarande ordalag som mina utgångspunkter – ett fundamentalt demokratiskt värde – en grund för det goda offentliga samtalet och politiskt välinformerat beslutsfattande. Men begreppet kopplas därutöver till andra värden, såsom forskningsexcellens, ökning av Europas konkurrenskraft och förmåga till innovation. Möjligen är detta rimliga förväntningar; svenskt näringsliv och svenska staten investerar hela 3,6 procent av BNP i forskning och utveckling. Jag tycker dock att det är viktigt att stanna upp här och problematisera denna bild i det samtida forskningspolitiska samtalet. Här får den akademiska friheten rollen av medel, snarare än mål.
Det finns absolut en koppling mellan vetenskapliga genombrott och den frihet som omgärdar forskningsprocessen.
Lyssnar vi på framgångsrika forskare så är det att kunna verka fritt, men med lärosätets stöd, långsiktig och stabil finansiering, intressant och kreativ forskningsmiljö med rätt kompetensmix, relevanta och kraftfulla forskningsinfrastrukturer med mera som lyfts fram. Akademisk frihet är avgörande, men kan inte frikopplas från ekonomiska villkor och andra villkor. Genombrott kan inte beställas fram utan det är långsiktiga och breda villkor som bäddar för dem. Ytterst handlar det om forskares vilja att göra skillnad.
En annan av talarna vid ovan nämnda konferens, Irene Norstedt, tidigare Director People, Health & Society, DG Reserach and Innovation, citerade Einstein med det träffande ”strive not to be of success but to be of value”.
Detta riktar sig inte enbart till den enskilda människan, utan till politiken, forskningens finansiärer och våra universitet – vi behöver alla tänka och agera i enlighet med denna kloka devis.
Umeå universitets värdegrund utgörs av akademiska kärnvärden – akademisk frihet, integritet och kollegialitet – vilka är en förutsättning för att vi kan utföra forskning och utbildning. Akademisk frihet har ett egenvärde och är avgörande för ett demokratiskt samhälle – att den därutöver är ett medel för att uppnå andra politiska mål måste ses som en mycket positiv bieffekt.
Tora Holmberg, rektor Umeå universitet, fredag 20 mars 2026
