Regeringen driver en tydlig linje för koncentration av resurser och mer samarbete i syfte att stärka forskningens och utbildningens kvalitet och effektivisera resursanvändningen. Samtidigt innebär dagens nationella styrmodell hinder för lärosätena. För att möjliggöra önskvärt samarbete för forskning och utbildning av hög kvalitet krävs reformer som ger svenska lärosäten stabilare ekonomiska villkor och en mer ändamålsenlig organisationsform.
Under vinjetten Perspektiv på: ger ledningen vid Umeå universitet sin syn och perspektiv på aktuella frågor. Frågor som rör och berör akademins uppgifter och bidrag till utvecklingen av ett framstående och demokratiskt samhälle, i dag och i morgon.
Har du kommentarer till texterna kan du använda e-postadressen: perspektivpa@umu.se.
De politiska vindarna blåser allt starkare i riktning mot en ökad koncentration och konsolidering av det svenska högskolelandskapet. Det är en spaning från mina uppdrag som universitetsdirektör, regeringens särskilde utredare och styrelseledamot för Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF).
Utbildningsdepartementet genomför varje år, som ett led i styrningen av de statliga universiteten och högskolorna, en gemensam myndighetsdialog. Årets dialog fokuserade på behovet av ökat samarbete mellan lärosäten.
Högskole- och forskningsministern inledde dialogen med att förmedla regeringens bedömning att tydligare profilering av lärosätena och mer samarbete möjliggör högre kvalitet. Regeringen menar att koncentration av resurser och kompetens stärker forsknings- och utbildningsmiljöerna samtidigt som verksamheten kan bedrivas mer effektivt. Den nyligen sjösatta lärarutbildningsreformen ställer enligt regeringen också krav på tydligare rollfördelning och fördjupat samarbete. Sverige står dessutom inför en demografisk utmaning med historiskt låga födelsetal, vilken på tio års sikt kommer att leda till väsentligt färre studenter.
Regeringen har också genomfört ett antal konkreta åtgärder i linje med den utstakade politiska kursen – kvalitet genom koncentration och konsolidering.
I statsbudgeten för 2025 inledde regeringen en treårig omfördelning av anslaget för utbildning på grundnivå och avancerad nivå mellan lärosäten i syfte att stärka utbildningens kvalitet och möta arbetsmarknaden behov av kompetens inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik (STEM). STEM-satsningen finansierades genom att det så kallade takbeloppet reducerades för ett 20-tal lärosäten. Takbeloppet är den maximala ersättning från staten som ett lärosäte kan erhålla för utbildning på grundnivå och avancerad nivå, baserat på antal studenter och deras prestation.
Regeringen genomförde därefter i statsbudgeten för 2026 en prestationsbaserad omfördelning av basanslaget för forskning. En större andel av basanslaget styrdes till forskningsintensiva lärosäten med stort vetenskapligt genomslag och med hög förmåga att attrahera externa forskningsbidrag.
I likhet med flera andra bredduniversitet har Umeå universitet förlorat resurser i både omfördelningen av utbildningsanslag och omfördelningen av basanslag för forskning. Mer specialiserade lärosäten har vunnit.
Det finns sedan länge många samarbeten mellan svenska universitet och högskolor inom såväl forskning och utbildning som verksamhetsstöd. Regeringen vill driva på denna utveckling bland annat genom att etablera olika former av nodstrukturer för samordning av utbildning och forskning.
Ett exempel på detta är de så kallade ULF-noderna som under en nationell styrgrupp samlar de 27 lärosäten som bedriver lärarutbildning i fem regionala noder. De fyra eller fem regionala samverkansnoder för verksamhetsförlagd utbildning och praktiknära forskning inom hälso- och sjukvården som regeringen avser besluta om inom kort är ett annat exempel.
Strategiska forskningsområden och excellenskluster för banbrytande teknik är två besläktade regeringsinitiativ inom forsknings- och innovationspolitiken. De utgår från tankefiguren att bygga starka forskningsmiljöer med internationell konkurrenskraft genom profilering och genom konkurrens om resurser mellan konsortier som samlar kompetens från flera lärosäten.
Umeå universitet är överlag väl positionerat i detta samverkanslandskap. Exempelvis är vi ledare för en ULF-nod för lärarutbildning, huvudsökande för en samverkansnod för verksamhetsförlagd utbildning och praktiknära forskning inom hälso- och sjukvården samt värduniversitet inom ett av 2026 års nya strategiska forskningsområden och medverkar i ytterligare två.
Jag ser i grunden positivt på politiska initiativ som gör det enklare för svenska lärosäten att samarbeta nationellt och internationellt för forskning och utbildning av hög kvalitet. Kruxet är att den nuvarande svenska styrmodellen av statliga universitet och högskolor i viktiga avseenden krockar med denna politiska ambition, genom att utgöra ett hinder för samarbete mellan lärosäten.
Resursfördelningen är det enskilt största strukturella hindret. Med den rådande konkurrenslogiken om studenter och forskningsfinansiering innebär samarbete en risk för varje enskilt lärosäte att förlora resurser till andra. De statliga lärosätenas organisering som förvaltningsmyndigheter är ett annat påtagligt hinder. Formen statlig förvaltningsmyndighet begränsar lärosätenas möjlighet att ingå nationella och internationella avtal samt att inrätta robusta samarbetsstrukturer i form av gemensamma beslutsorgan och bolag.
Om regeringen verkligen vill främja samarbete mellan lärosäten skulle en reform av resursfördelningsmodellen innebära stora möjligheter. Frågan är inte ny, och har i delar behandlats i flera utredningar under 2000-talet, men förslagna förändringar har inte genomförts i någon betydande omfattning.
Ur ett lärosätesperspektiv ser jag som en önskad utveckling mer stabila ekonomiska förutsättningar genom en högre andel fast grundersättning för utbildning och en högre andel basanslag för forskning. Det är inte rimligt att möjligheten att bedriva långsiktigt, samhällsviktig utbildning och forskning ska vara beroende av fluktrationer i studentintresse och prestation. När det gäller lösningar på de begränsningar för angeläget samarbete som följer av de statliga lärosätenas organisering som förvaltningsmyndigheter ser jag med spänning fram emot förslagen från den utredning regeringen nyligen tillsatt och som ska redovisa sina förslag under våren 2027.
Hans Wiklund, universitetsdirektör Umeå universitet, fredag 12 juni 2026
