"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
En kvinna blåser i en spirometer medan en kvinna i svart instruerar henne.
Publicerad: 2025-09-04

Andning och allergier är Anna Winbergs vardag

PORTRÄTT Hur kan man veta om ett barn är allergiskt mot ett visst livsmedel? Och hur påverkas barn egentligen när andningen inte fungerar som den ska? Anna Winberg, barnläkare och docent i pediatrik, forskar om problem som kan uppstå med några av människans mest grundläggande behov: att andas och äta. Resultaten ska förhoppningsvis bidra till ökad livskvalitet för barn och unga.

Bild: Johanna Nordström
En kvinna blåser i en spirometer medan en kvinna i svart instruerar henne.

Anna Winberg vill inte bli fotograferad rakt upp och ner, så inför intervjun har hon rekryterat fysioterapeuten Anja Westerlund till att spela patient i ett undersökningsrum. Anja får blåsa i en spirometer, ett instrument som mäter lungfunktionen.

– Det ser bra ut. Ingen hängmatta, konstaterar de efteråt när de tittar på resultaten.

Att grafen över utandningen ser ut som en hängmatta är vanligt hos personer med astma, som har sämre förmåga att blåsa ut luft eftersom delar av luftrören kan vara trånga. Spirometern är ett av verktygen som Anna Winberg använder i sitt kliniska arbete på Barnrespiratoriskt centrum. Dit kommer barn med svåra kroniska lungsjukdomar eller andningsstörningar. Vid tiden för den här intervjun ska Anna Winberg och hennes kollegor starta en pilotstudie om andningsstörningar där man följer barn som fått remiss för att göra sömnutredningar. Oavsett om barnen sedan konstateras ha en andningsstörning eller får behandling följer man upp efter först ett år, sedan vid 17 år ålder och därefter vid 25 års ålder. Förutom andningsfunktion kommer studien också titta på tillväxt, livskvalitet, hjärtfunktion och kognitiva förmågor.

– Vi tror att både livskvalitet, social delaktighet och kognition kommer vara mer påverkade av en andningsstörning än vi tidigare trott. Så förutom att en behandling hjälper dem att andas bättre kan den också minska andra symtom som påverkar barnets vardag negativt, berättar Anna Winberg.

Vanligt att matallergier växer bort

Det var dock inte andningsstörningar som blev vägen in till forskning för Anna Winberg, utan allergier. När hon tog över ansvaret för allergiverksamheten på Norrlands universitetssjukhus insåg hon att det fanns luckor i kunskapen om och utredningen av barn med matallergi. Hennes avhandlingsprojekt gjordes inom OLIN-studierna, som är stora befolkningsstudier om allergier och lungsjukdomar. I OLIN:s 2:a barnkohort, med ungefär 2500 barn, undersökte hon vad som hände med rapporterad matallergi.

Vi blev nästan lite mörkrädda – vad är det som pågår här?

– Vi blev nästan lite mörkrädda. Vid 7 års ålder rapporterade 21% av barnen att de var allergiska mot något livsmedel. Vid 12 års ålder var siffran 26%. Det är jättemycket! Den största delen, cirka 15%, rapporterade dessutom att de var allergiska mot baslivsmedel som mjölk eller ägg. Men när vi undersökte den gruppen kunde vi konstatera att det bara var 0,6% som faktiskt hade en pågående allergi mot något baslivsmedel. Vad är det som pågår här?

Det skulle visa sig att många föräldrar redan under barnens första levnadsår fått rådet att utesluta vissa livsmedel ur kosten för att komma till rätta med till exempel eksem eller magproblem. Sedan hade man helt enkelt fortsatt med kosteliminationen år efter år. Men Anna Winberg understryker att matallergier hos barn ofta växer bort och därför kan man återintroducera livsmedel som barnet tidigare reagerat på. Det är dock lättare sagt än gjort. Har man levt länge med tron att barnet har en allergi kan man behöva sjukvårdens stöd för att våga.

– En av de viktigaste insikterna vi fått med oss är att vi behöver stötta föräldrar och barn i att återintroducera mat. Vissa föräldrar uttrycker att det känns som att ge barnet gift, trots att man vet att det inte är farligt.

Ibland märker hon också att det lever kvar gamla föreställningar om hur man bör göra för att undvika matallergier hos barn.

– När jag började som allergiläkare trodde vi att man kunde skydda barn mot att utveckla allergi genom att undvika allergener och introducera livsmedel som mjölk och ägg sent, kanske efter 2–3 års ålder. Men vi hade egentligen inga vetenskapliga belägg för det och idag vet vi att det faktiskt är precis tvärtom – det är bra att introducera allergena livsmedel tidigt, gärna före 1 års ålder, säger Anna Winberg.

Forskning ger verktyg för att utreda och hjälpa

Ett konkret resultat av Anna Winbergs forskning är en metod för att utreda matallergier hos barn med långvariga och diffusa symtom.

– Klassiska allergisymtom, som att du får utslag när du äter något, kan vi testa på ett enkelt sätt. Men många barn som har matallergi får eksem eller magproblem och symtomen kan komma upp till ett par dagar senare. Då är det svårt att på ett objektivt sätt att mäta huruvida det är en reaktion på något man ätit. Därför provade vi ut recept på testdrycker som innehåller olika livsmedel som ofta orsakar allergier, till exempel mjölk och ägg. När vi nu testar om ett barn har en pågående allergi får barnen komma hit och dricka antingen testdrycken eller en annan likartad dryck utan livsmedlet vid ett antal tillfällen över en period av ett par veckor. Under tiden för de dagbok över hur de mår, berättar Anna Winberg.

Metoden är en så kallad dubbelblind provokation, där varken barnet eller läkaren vet om drycken faktiskt innehåller det allergen som testas. Inte sällan visar det sig att besvären inte handlar om matallergi.

Rädsla för allergi kan göra att man inte får känna glädje kring mat.

– Det är lätt att tänka att när det dyker upp symtom från magen eller huden att det är det kopplat till mat. Rädsla för allergiska reaktioner vid matintag leder ofta till att det blir svårare i sociala situationer eller att man inte får känna glädje kring mat. Genom forskning kan vi få verktyg att utreda allergierna och hitta sätt att hjälpa familjerna efter att man har resultaten. Det blev min väg in.

Studerar ovanlig form av matallergi

Under senare år har Anna Winberg också börjat studera en ovanlig men allvarlig form av matallergi som kallas FPIES, food protein-induced enterocolitis syndrome. FPIES debuterar ofta under spädbarnstiden när man börjar introducera mat till barnet.

– FPIES leder till häftiga kräkningar och att barnen blir gråbleka och slappa i kroppen. En del behöver läggas in på IVA och få dropp. Det är väldigt starka och dramatiska reaktioner, berättar hon.

Till skillnad mot många andra former av allergier bildas inga allergiantikroppar vid FPIES. Symtomen uppstår istället på grund av en lokal allergireaktion i tarmen. Det gör att det kan ta mellan 1–4 timmar innan reaktionen kommer.

– När föräldrarna väl kommer på att symtomen är kopplade till mat så kan det vara svårt att veta exakt vad av det barnet ätit de senaste timmarna som gett reaktionen. Dessutom kan de här barnen reagera på sådant som vi vanligtvis inte tänker på som allergena livsmedel, till exempel potatis. Eftersom det inte bildas antikroppar finns det heller inga test vi kan göra för att kontrollera vad barnet faktiskt är allergiskt mot, förklarar Anna Winberg.

Just nu jobbar hon med en studie som omfattar 70 barn och följer dem i fem år efter att de fått sin FPIES-diagnos. Ungefär 20 av barnen har gjort sina femårskontroller vid tiden för den här intervjun.

– Vi har kunnat visa att även om det är jobbigt och tar tid så är det bra att reda ut exakt vad barnet är allergiskt mot, särskilt eftersom de flesta barn med FPIES bara reagerar mot ett enda livsmedel. Familjerna får också mycket stöd av en dietist under tiden de ska introducera nya livsmedel i barnets kost, så att de inte undviker livsmedel i onödan på grund av rädsla. Vi har dessutom sett att trots de här dramatiska symtomen så blir barnen friska – bara ett år senare kan barnet kanske äta samma livsmedel utan problem.

Anna Winberg började forska relativt sent i karriären och berättar att hon alltid identifierat sig främst som kliniker. För närvarande tar kliniksidan också mycket tid i anspråk, eftersom Barnrespiratoriskt centrum blivit ett centrum för nationell högspecialiserad vård. Det ställer andra krav på verksamheten och dess kapacitet, konstaterar hon när vi avslutar intervjun.

– Det är mycket jobb, men det är också väldigt roligt. Jag får vara med och bygga upp något nytt – och göra det bra.

Kontakt

Anna Winberg
Forskare
E-post
E-post