Dejt i Bottenhavet

Babord mot babord ligger de bägge forskningsfartygen mitt ute i Bottenhavet.

BildFinlands miljöcentral SYKE

Senast UMF hade en interkalibrering med ett annat fartyg var 1999, och då med SMHI forskningsfartyg Argos. Den här gången blir det finska SYKE:s fartyg Aranda. På Aranda finns 14 personer ombord förutom besättningen, och vi är 3 stycken från Umeå marina forskningscentrum; Åsa Hallberg, Siv Huseby och jag själv. De sista detaljerna finslipades sent igår kväll med mailväxling i halvdålig internettäckning…

Siv Huseby, miljöanalytiker vid Umeå marina forskningscentrum, väntar spänt på att de bägge fartygen ska lägga sig sida vid sida.

BildÅsa Hallberg/UMF

Babord mot babord

Nu kommer hon. Aranda. Havet ligger nästan platt och solen kommer som på beställning. Vi vinkar glatt till varandra, och när hon lagt sig på rätt position glider vi upp och förtöjer babord mot babord. Vi klättrar över relingarna till Aranda för ett studiebesök. Det blir en tur genom mäss, laboratorier och styrhytt. Det är stora utrymmen och skilda laboratorier för våtlab, hydrografi, biologi, kemi… Liiite större än vår labcontainer med andra ord!

Anna Palmbo Bergman, kemist vid Umeå marina forskningscentrum, skickar över prover till personalen ombord på Aranda.

BildÅsa Hallberg/UMF

Provtagningen kan börja

Då är det dags. Vi klättrar tillbaka till KBV 181 och förbereder provtagningen. Som på en given signal startar vi sedan samtidigt på båda fartygen. Vi börjar som vanligt med ett CTD-kast. Det är nästan 17 grader i ytvattnet, men inte mer än drygt 3 grader vid botten. Vatten tas sedan från 10 olika djup, från ytan och ner till 71m, vilket är en meter från botten. Vi har bytt flaskor för mätning av syre, pH, närsalter, klorofyll och växtplankton innan provtagningen, som vi nu fyller med vårt vatten till SYKE och de med sitt vatten till oss. Så utöver vatten från våra 10 djup ska vi analysera motsvarande vatten från SYKE och vice versa.

Som på en given signal startar vi sedan provtagningen på båda fartygen samtidigt

Det blir lite av en utmaning att fylla alla flaskor och kärl från rätt hämtare, men vi hittar en bra rytm så det flyter på fint. Slutligen tar vi ett håvdrag för att samla in djurplankton. Det ska vi ta in till UMF och sedan dela på och skicka till SYKE, och våra finska kollegor gör motsvarande. Sedan lossar vi förtöjningarna och gör oss redo för avfärd. Vi avslutar snabbt med att mäta siktdjupet. Detta måste göras på skuggsidan som i vårt fall är på babordsidan. Aranda avslutar med sitt håvdrag när vi ligger en bit ifrån varandra.

Kväll blir till natt innan alla prover från både vår egen och Arandas provtagning analyserats.

BildSiv Huseby/UMF

Vi gjorde det!

Vi vinkar hejdå och ser sedan på varandra, rätt trötta och svettiga i regnkläder, flytväst och hjälm i den stekande sommarvärmen. Skrattar lite. Vi är rätt nöjda. Det har varit en lyckad dejt, som gick ungefär som planerat. Alla prover tagna, fint väder, inga missöden. Och det bästa av allt – det hände faktiskt! Vi går in i vår lilla, men rätt mysiga och ändamålsenliga, container för att analysera eftermiddagens många prover. Det är långa rader med närsalter, många klorofyllprover att filtrera och ännu fler syreprover att titrera. Bland annat. Eftermiddag blir till kväll och kväll blir till natt innan allt är klart. Men vi gjorde det. Och det gick bra. Och kanske behöver det inte dröja 20 år till nästa gång?

Text: Anna Palmbo Bergman