"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 2018-11-19

Dyslexin hindrar inte mig

PORTRÄTT Ingenting är omöjligt, men allt blir så mycket enklare med rätt förutsättningar. Fråga bara Johanna Lundström, student vid Arkitektprogrammet. Hon fick sin dyslexidiagnos i vuxen ålder och har nu upptäckt en värld av smarta verktyg och hjälpmedel som underlättar studierna.

Bild: Johan Gunseus

Hur hamnade du i Umeå?

– Jag är född och uppvuxen i Luleå, men har bott här i Umeå i tre omgångar. Under första vändan åkte jag hit för att spela basket på heltid med Umeås damlag. Sedan flyttade jag hit för att börja på Juristprogrammet, men hoppade av och flyttade hem igen innan jag sökte och kom in på Arkitektprogrammet vid Umeå universitet. Det var för två år sedan, så nu i höst börjar jag mitt fjärde år.

Hur och när fick du din dyslexidiagnos?

– Under min andra vända här i Umeå, under perioden när jag pluggade juridik, var jag inneboende hos en kompis till min mamma som är psykolog. Vi pratade om mina studier och när jag berättade om hur mycket jag har fått kämpa med läsning och inlärning tipsade hon mig att göra en utredning. Så det var först i vuxen ålder som jag fick min diagnos.

Varför hoppade du av Juristprogrammet?

– I första hand handlade det faktiskt inte om min dyslexi, utan om motivation. Vi var ute på en del studiebesök i början av utbildningen och jag tyckte inte att yrkesuppgifterna lockade helt enkelt. Om jag verkligen hade känt mig sugen att jobba som jurist hade jag säkert kunnat kämpa mig igenom utbildningen, men med Arkitektprogrammet har jag hittat något som passar mig mycket bättre. Här känner jag lust att studera.

Berätta!

– Jag har ett starkt intresse för inredning och design, och har alltid tänkt att jag vill jobba med något där jag hjälper människor. Sedan passar själva studieformen bättre. Universitetsstudier oavsett program är tufft, men på arkitektur har vi mer presentationer, redovisningar och muntliga förhör jämfört med Juristprogrammet. Med min diagnos har jag också fått tillgång till en rad hjälpmedel och verktyg som jag inte kände till tidigare.

Vad är det för verktyg?

– När du börjar plugga kan du få stöd med det mesta, från hjälp att ta anteckningar under föreläsningen till inläst kurslitteratur att låna från biblioteket. Det senaste jag har upptäckt är ett program som läser upp pdf-dokument, vilket är smart eftersom en stor del av vårt undervisningsmaterial består av artiklar och utdrag ur böcker i pdf-format.

Hur har verktygen förändrat din studieteknik?

– Just nu kämpar jag lite med hur jag ska använda mig av olika hjälpmedel. Utan vetskap om min dyslexi har jag ju tidigare fått hitta olika strategier och arbetssätt för att klara av mina studier. Med verktygen blir det som att vänja om sig vid ett nytt sätt att plugga. Jag tror aldrig att jag kommer använda alla hjälpmedel som erbjuds, men det är bra att de finns om jag och andra i min situation behöver dem.

Har du något tips till studenter med dyslexi?

– I grunden tänker jag så här: Alla har rätt att läsa på universitet, även vi som har det lite tuffare att läsa. Om du hittar något du brinner för och tycker är kul så kan du hitta din väg. Och det finns som sagt hjälp att få, metoder och verktyg för att klara utbildningen.

Hur bor du i Umeå?

– Efter två år i bostadskö och boende i diverse studentrum och inneboende har jag äntligen fått en egen lägenhet på området Sandåkern. Där trivs jag jättebra.

Fakta: Johannas bästa aktivitetstips

1. IKSU sport för mer endorfin och mindre stress
2. Bildmuseet för inspiration och avkoppling
3. Sliperiet för kreativ input och nya insikter

Vad tycker du om Umeå som stad?

– Gillar den mer och mer ju längre jag bor här. I början längtade jag hem till basketstaden Luleå, men studentlivet här är verkligen toppen. Cykelavstånd till det mesta och ett stort utbud av sport och fritid. Som student på Arkitektprogrammet hänger jag mest på konstnärligt campus, med närhet till Bildmuseet och Sliperiet.

Kommer du läsa hela utbildningen i Umeå?

– Jag funderar på att läsa en termin eller två på utbyte i Tyskland. Min farmor kommer därifrån och jag kan lite tyska, vilket kanske skulle göra det enklare för mig att klara studierna. Precis som i Sverige finns det dessutom stöd för oss som behöver, inläst kurslitteratur, förlängd tid för tentamen och så vidare. Nu när jag vet vad jag ska fråga efter finns alla möjligheter.

 

Denna artikel publicerades i magasinet Allt kommer bli bra 2019/20.