En livsomvälvande praktik bland isländsk häxkonst och folktro

När det blev dags för den obligatoriska praktik som ingår i branschutbildningen för museer och kulturarv hade Vera tydliga ambitioner.

- Jag ville jobba på ett museum där det verkligen kändes som att man gjorde skillnad. Gärna på glesbygden eller på ett museum med väldigt specifik inriktning. Helst ville jag också utmana mig själv genom att göra praktik på engelska, säger Vera.

Vera övervägde flera olika länder, som Nya Zeeland och Kanada, men längtade tillbaka till Island.

- Jag hade säsongsarbetat på Island tidigare. På mjölkgård och med att plocka gurkor. Redan då började jag intressera mig för landets kulturarv. Särskilt det orala berättandet och hur folktron var så levande, berättar Vera.

Världskända byxor

När hon inventerade alla museum på Island drogs Vera till ett som funnits i bakhuvudet länge.

- The Museum of Sorcery and Witchcraft stötte jag först på vid en föreläsning om mänskliga kvarlevor. De är världskända för ett par byxor av mänsklig hud. Byxorna är så klart fejkade, men har rekonstruerats efter beskrivningar i isländska svartkonstböcker, skyndar sig Vera att tillägga.

Nordlys blev lösningen

Efter ett långt entusiastiskt mejl till museichefen följde ett zoommöte. Sen var det klart, Vera hade fått sin praktikplats. Frågan var bara hur hon skulle finansiera resa, boende och mat?

- Island är väldigt dyrt. Så fort jag insåg att praktiken skulle bli av, började jag undersöka möjligheterna att få stipendium. Sju veckor är för kort för Erasmus, men då tipsade universitet om Nordlys. Sen gick det supersmidigt, det var verkligen perfekt, berättar Vera.

Turné runt västfjordarna

Under praktiken fick Vera bland annat hålla guidade visningar och arbeta i museets reception. Vera assisterade även sin handledare i ett kulturprojekt för barn.

- Vi skapade ett skolprojekt på temat havet och knöt det till den folktro, med häxkonster och magi, som är stark i regionen. När vi åkte på turné med projektet fick jag uppleva alla delar av västfjordarna, berättar Vera.

Vera lärde sig snabbt frasen Þetta reddast, som betyder ungefär ”det ordnar sig nog”. Oförutsedda händelser togs med ro.

 - Jag kunde komma in på praktiken en dag och så var min handledare inte där, för hon hade hindrats av vädret. Det var givande att ta mycket eget ansvar. Jag har blivit mer kreativ och fått bättre självförtroende, menar Vera.

En livsomvälvande resa

Hennes handledare hade varnat för att Hólmavík var en liten isolerad by med få ungdomar. Men Vera beskriver hur invånarna välkomnade henne med öppna armar. 

- Jag kände mig lite typiskt svenskt socialt stel, men det fick jag skaka av mig fort. Personer jag aldrig träffat kom fram på stan och hälsade, var nyfikna och tyckte det var kul att jag var där, minns Vera.

Vera bjöds in till teaterpjäser, pubkvällar och utflykter. Hon träffade flera yngre volontärer som arbetade med allt ifrån jordbruk till valguidning.

- Resan blev livsomvälvande för mig. Under våren hade jag mest skrivit på min uppsats. En relation hade precis tagit slut och mitt kollektivboende hade upplösts. Jag behövde verkligen tvingas ur mitt skal, och det var fantastiskt att lära känna så många nya personer på kort tid.

Sju veckor blev fyra månader

Praktiken ledde inte bara till självutveckling, nya språkkunskaper och känslan av att ha ett andra hem, utan till viktig arbetslivserfarenhet. Vera kunde arbeta vidare på häxmuseet en stund efter praktiken, och fick sen jobb på ett annat museum i samma region.

- Det slutade med att jag stannade hela sommaren. I stället för sju veckor blev det fyra månader. En helt otrolig upplevelse, säger Vera.

Äventyret är heller inte slut än. För det är redan bestämt att Vera ska återvända till The Museum of Witchcraft and Sorcery 2027.

- Jag åker tillbaka i februari och stannar till oktober. Jag kommer till och med bo i samma lägenhet, som jag delade med en tysk ölbryggare, avslutar Vera glatt.