REPORTAGE När ett tjugotal alumner från läkarprogrammet firar 50 år sedan examen pratas det naturligtvis gamla minnen. Men lika intresserade är de av hur läkarutbildningen ser ut idag, och vad som kommer hända i framtiden.
Regnet öser ner när ett tjugotal alumner från läkarprogrammet kommer in till Universitetsklubben efter gemensam lunch på Kulinarium. Trots vädret är det ovanligt mycket folk på campus den här dagen – Umeå universitet firar 60 år och dessutom genomförs friskvårdsdagen Hälsa på campus. Kanske bidrar det till att göra stämningen lite extra festlig, eftersom gruppen träffas för att fira 50-årsjubiléet av sin examen från läkarprogrammet. Av de 40 som påbörjade utbildningen 1969 är det drygt 25 som tagit sig till Umeå. Alla bär namnskyltar med de foton som togs när utbildningen började – somliga har gift sig och bytt efternamn, några har skaffat glasögon, men trots att vissa inte sett varandra på 50 år har det inte varit svårt att hitta gemensamma samtalsämnen.
Ingrid Augustsson tog examen från läkarprogrammet 1975.
BildJohanna Nordström– Vi pratar gamla minnen från utbildningen och förundras över vad vi fann oss i. Första terminen var bara anatomi – vi skulle lära oss varenda liten knöl i kroppen. Det var ju mördande tråkigt och rätt meningslöst. Det kan ju inte annat än ha blivit bättre på utbildningen idag, säger Ingrid Augustsson som är en av initiativtagarna till jubileumsfirandet.
Det ska visa sig att det finns både likheter och skillnader mellan läkarutbildningen då och nu. Inbjudna till dagen är Per Lindström, som nu är pensionär men var ordförande för programrådet för läkarprogrammet under många år, och David Lindquist, som innehar samma post idag. Enligt Per Lindström skulle en läkarstudent år 1969 känna igen mycket av innehållet i kurserna, men utbildningsformerna ser annorlunda ut idag.
Per Lindström arbetade i många år på det som idag är Institutionen för medicinsk och translationell biologi och var också programrådsordförande för läkarprogrammet.
BildJohanna Nordström– Visserligen utvecklas diagnostik och behandling, men mycket av innehållet förblir detsamma genom åren. Däremot arbetar vi mycket mer strukturerat med läkarutbildningen idag, bland annat med nationella examensmål och att vi formaliserar och examinerar generiska färdigheter som patientbemötande – det vi idag kallar professionell utveckling, berättar Per.
En stor förändring är att antalet studenter på utbildningen har ökat markant sedan Ingrid Augustsson och de andra påbörjade sin utbildning. Flera förvånade "oj" hörs i rummet när David Lindquist berättar att man idag tar in ungefär 130 studenter.
– Det känns lite främmande att de är så många i studentgruppen idag. Det blir mindre gruppfostran. Vi blev nog mer drillade i rollen, på gott och ont, säger Ingrid Augustsson.
Samtidigt tycker hon och de andra att det skett många positiva förändringar genom åren. Nu får studenterna till exempel vara med på patientmöten redan under termin 1 och 2. "Får man gå om programmet?" frågar någon och de andra skrattar gott. Ingrid Augustsson, som är specialist i öron-, näs- och halssjukdomar, menar också att kulturen och arbetsmiljön på sjukhusen blivit bättre genom åren.
– Förut var det mer macho och mer hierarkier. Man blev ju till exempel ganska åthutad som kandidat på klinikerna i Umeå, att man skulle hålla sig ur vägen, och vi bara jobbade tills någon sa till. Men folk som kommer idag vet sitt eget värde – de tar ingen skit helt enkelt. Sedan fanns det väl fördelar med det auktoritära, att det var mer effektivt. Men för arbetsmiljön är det nog bättre att ha mer kamratskap.
David Lindquist, som också är lektor i professionell utveckling vid Institutionen för klinisk vetenskap, berättar att läkarutbildningen idag bland annat brottas med frågan om vad AI kommer innebära för yrket.
David Lindquist är ordförande för läkarprogrammets programråd och lektor i professionell utveckling vid Institutionen för klinisk vetenskap.
BildJohanna Nordström– Vissa saker kommer ju finnas kvar, som patientmöten, men att diktera och dokumentera kommer kanske skötas mer av AI i framtiden. Vi behöver rusta våra studenter för ett arbetsliv som vi inte vet hur det kommer se ut, så det handlar om att utbilda studenterna till att inte bli verktyg för AI – AI ska vara ett verktyg för oss.
Tiden springer iväg under livliga diskussioner om AI, internationalisering och läkaryrkets framtid. Plötsligt spricker molnen upp, solen tittar fram och det är dags för fika på Café Nian på Norrlands universitetssjukhus.
– Vi tillbringade fem viktiga år i livet tillsammans, fem intensiva år. Många av oss har fortsatt hålla kontakten, säger Ingrid Augustsson innan hon försvinner ut i eftermiddagssolen tillsammans med resten av gruppen, förmodligen för ännu fler samtal om dåtid och framtid.