Från censur till synlighet – arvet efter Elena Fortún

Porträtt: Elena Lindholm. Universitetslektor vid Institutionen för språkstudier Enhet: Spanska

BildHans Karlsson

– Progressiva rörelser i samhället ledde fram till förändringar som gjorde att Spanien en bit in på millenieskiftet var moget för att Elena Fortún skulle komma ut som lesbisk efter sin död. Sådana rörelser för större öppenhet och tolerans ses ofta som linjära men jag vill hellre se dem som en vågrörelse – fönster som öppnas och stängs och det är vi medborgare som bestämmer huruvida de ska vara öppna eller stängda, säger Elena Lindholm.

Relativa luckor av tolerans

Under tidigt 1900-tal är samhället i Spanien fattigt och konservativt. Progressiva rörelser som vill uppnå sexuell frigörelse möts av en rädsla för att traditionella värderingar ska raseras. Elena Fortún bor i Madrid där hon gifter sig med en man som hon också får barn med. Med honom lever hon ett heterosexuellt liv som fru och mamma men börjar senare vistas tillsammans med andra kvinnor i lesbiska kretsar.

Fönster öppnas och stängs och det är vi medborgare som bestämmer huruvida de ska vara öppna eller stängda.

– Under mellankrigstiden fanns det relativa luckor av tolerans i Madrid då människor i viss mån kunde leva ut en avvikande sexuell identitet. Men betoning är på relativa. Elena Fortún rörde sig också i feministiska kretsar men även i de kretsarna var det inte önskvärt med homosexualitet – man var rädd för att det skulle svärta ner den feministiska rörelsen.

Det politiska klimatet i Spanien utgörs av ytterkanter, med kommunism och anarkism på den ena sidan och katolsk extremhöger på den andra. Polariseringen mynnar ut i det spanska inbördeskriget som pågår 1936–1939 där extremhögern sätter sig upp mot den folkvalda regeringen och det hela slutar med att Francisco Franco kommer till makten som diktator. Därefter går Elena Fortún tillsammans med sin man i exil från Spanien till Argentina.

– Hon fortsätter att ge ut barnböcker i Spanien om Celia. Två av böckerna – en om Celia i skolan och en som skildrar Celia som tonåring med pojkvän – blir klassificerade som olämpliga av religiösa auktoriteter nära diktaturregimen, vilket i praktiken innebar att de blev censurerade och slutade säljas.

Elena Fortún rörde sig i feministiska kretsar men även i de kretsarna var det inte önskvärt med homosexualitet – man var rädd för att det skulle svärta ner den feministiska rörelsen.

Drygt 20 år efter att första boken publicerades 1929 är det dags för serien om Celia att avslutas. Elena Fortún vill att nu vuxna Celia ska få ett yrke och bli bibliotekarie. Franco-regimens värderingar är dock väl etablerade så förlaget insisterar på att Celia ska gifta sig, vilket hon också gör.

– Det fanns ingen annan väg att gå – det var en anpassning till samhällsklimatet som rådde i Spanien på 1950-talet. I brev till förläggaren i Madrid framkommer det att Elena Fortún inte enbart accepterar Celias öde utan att även hon själv tycker att det blir ett lämpligt avslut. Det är som att förtrycket har malt ner henne.

Kommer ut som lesbisk efter sin död

Elena Fortún återvänder till slut till Spanien 1950 och avlider i Barcelona 1952. Innan dess ber hon en vän att bränna kartonger som Elena lämnat efter sig i Argentina. Kartongerna visar sig innehålla anteckningar och opublicerat material som skildrar homosexualitet. Trots Elenas uttryckliga önskan väljer vännen att inte bränna dokumenten – de bevaras men förblir opublicerade under många år.

Vi som lever idag kan ta till oss av upplevelserna och se vad det gör med en människa att leva i ett samhälle som anser att homosexuella är avvikande och sjuka.

– Det var ovanligt med skildringar av lesbiska på den tiden, eftersom homosexualitet var så tabu. Att materialet bevarades innebär att vi som lever idag kan ta till oss av upplevelserna och se vad det gör med en människa att leva i ett samhälle som anser att homosexuella är avvikande och sjuka – det är väldigt viktigt.

Över ett halvt sekel efter Elena Fortúns död, 2016, publiceras Oculto sendero – en självbiografisk roman om María Luisa Arroyo, en huvudperson som liknar Elena Fortún på många sätt och som växer upp som lesbisk ung kvinna i Spanien i början av 1900-talet.

–  Boken togs emot väldigt väl. Att homosexualitet är socialt accepterat på ett helt annat sätt i Spanien nu än för bara några decennier sedan, gjorde att landet var moget för boken. Det finns fortfarande diskriminering, men en stor majoritet i Spanien har en modern syn på HBTQ-personer och homosexualitet, precis som här i Sverige, avslutar Elena Lindholm.