Guidar studenter genom okänd terräng

Catherine Lions växte upp i Frankrike. Hon tog en masterexamen i företagsekonomi vid Marseilles School of Business och disputerade senare i samma ämne vid Grenoble University. Redan tidigt i sin karriär visste hon att hon ville bli en utbildningsinriktad lektor, och försökte lära sig så mycket som möjligt om hur högre utbildning organiseras och hur man kan öka dess internationalisering.

– Efter att ha försvarat min avhandling började jag arbeta vid Institutionen för redovisning, finans och information vid Marseilles School of Business (den heter numera Kedge Business School). Under mina år där både observerade jag, och arbetade själv med, utvecklandet av nya utbildningsprogram, organisationsförändringar, internationalisering och den allt större konkurrens som alla handelshögskolor har ställts inför.

Umeå erbjöd den multikulturella miljö som jag var ute efter, kombinerat med utmärkta förutsättningar för arbete och familjeliv.

Från Frankrike till Umeå

1999 fick Catherine Lions ett stipendium från Per och Eivor Wikströms stiftelse för att under ett år kunna forska i redovisning vid Handelshögskolan i Umeå. Hon tog chanson och flyttade tillsammans med sin man och tre små barn till Umeå.

– Att flytta till Sverige var en utmaning, men både organisationen och människorna vid Handelshögskolan var fantastiska – hjälpsamma, öppna och stolta över sitt land och sin region. De fick oss att känna oss som hemma nästan direkt. Arbetsvillkoren vid Handelshögskolan var jättebra, och det var livet i Umeå också. Efter en tid blev jag erbjuden en gästposition och efter det ansökte jag om en fast anställning. Umeå erbjöd den multikulturella miljö som jag var ute efter, kombinerat med utmärkta förutsättningar för arbete och familjeliv.

– Utöver mina ordinarie arbetsuppgifter har jag varit inblandad i internationaliseringsarbetet vid Handelshögskolan. Jag har varit med och utvecklat internationella partnerskap och arbetat för att vi ska få internationella ackrediteringar. Tiden går fort och nu jobbar jag framför allt som lärare och handledare. Jag undervisar på grund- och avancerad nivå inom redovisning och finansiering. Som handledare finns det inget som gör mig mer stolt än framgångsrika uppsatsstudenter.  

När jag tittar på mina nuvarande studenter är det som slår mig mest är vilken heterogen grupp de är. Några har vuxit upp i en trygg tillvaro utan krig, rädsla eller våld. Andra har rest genom Europa med totalt motsatta erfarenheter.

Att lära från komplexitet och mångfald

Catherine Lions beskriver sitt pedagogiska förhållningssätt som ett där läraren guidar studenten genom en okänd terräng. Studenten är upptäckaren och läraren är en erfaren medresenär och rådgivare.

– När jag tittar på mina nuvarande studenter är det som slår mig mest vilken heterogen grupp de är. Några har vuxit upp i en trygg tillvaro utan krig, rädsla eller våld. Andra har rest genom Europa med totalt motsatta erfarenheter. Våra studenters inlärning sker i en gemensam miljö som består av olika språk, olika religioner, olika uppfattningar och olika förväntningar. För både studenter och lärare är mångfald självklar, och vi lär oss mycket från denna komplexitet. Den gör våra studenter mer förberedda på att arbeta i olika delar av världen och gör dem kapabla att hitta lösningar som passar olika verkligheter. För att man ska kunna använda den här mångfalden på ett konstruktivt sätt i sin undervisning tycker jag att man måste ha en individuell pedagogisk relation till varje student, och fokusera på deras personliga förutsättningar. Detta gäller även om man som lärare arbetar utifrån en standardiserad läroplan. Att som lärare vara en guide till studenterna betyder inte bara att jag pekar åt vilket håll de ska gå, jag måste också ge dem en karta och en kompass. De ”undervisningsmetoder” som jag tycker bäst om är erfarenhetsbaserade: simulationer, projektarbeten, övningar med oförutsägbara slut, diskussioner och självständigt lärande.

Studenternas förmåga att anpassa sig har varit fantastisk. Inom en dag deltog alla i seminarier online, och frånvaron var mindre än någonsin.

Anpassning till pandemin

Precis som för alla andra har covid-19 präglat Catherine Lions arbete under det senaste året.

– Pandemin kom som en chock, såklart, och övergången till webbaserad undervisning gick snabbt. Jag kände en oro, dels för själva undervisningen men framför allt för studenternas skull. Men, deras förmåga att anpassa sig har varit fantastisk. Inom en dag deltog alla studenter i seminarier online, och frånvaron var mindre än någonsin. Jag vet inte om det bara är jag som har haft tur, men ur vissa aspekter har restriktionerna varit positiva. När jag har suttit hemma har jag också fått mer tid att lägga på studenters individuella behov och jag tycker att det har fungerat bra. Studenterna har plötsligt fått ett mycket större ansvar för att sköta sina studier, och de uppsatsstudenter jag har handlett under våren 2020 har tagit sig an denna nya verklighet med imponerande engagemang och uthållighet. Men, jag har också varit orolig över studenternas mående, speciellt de internationella studenter som befinner sig långt hemifrån. Jag vet att det inte har varit lätt för dem under pandemin. Jag är så glad över att studenterna känner att de har kunnat anförtro sig till mig och jag värdesätter verkligen de privata konversationer jag har haft med dem. Jag förstår hur tufft livet kan bli och hur det kan påverka ens lärande. 

Catherine Lions förbereder sig nu inför pensionen och förmedlar erfarenheter vidare till yngre kollegor.

– Överlämning är viktigt, och mitt huvudsakliga mål från och med nu är att stötta mina kollegor. Jag planerar att vara till så stor hjälp jag kan när de ska ta fram nytt utbildningsmaterial. Jag tycker också att det är viktigt att inte bara dela med sig av praktiska tips, utan också diskutera frågor som rör moral och värderingar. Det är viktigt att inkludera frågor om hållbarhet och social innovation när man undervisar i ekonomi. Inte minst den senaste tidens utveckling rörande Bitcoin visar vikten av en bredare kunskap när det gäller finansiella frågor, och att finansvärlden är i akut behov av långsiktiga perspektiv och en mer aktiv debatt om värderingsfrågor.