Hur skördar man tallbark?

Bild på tall där bark skördats

Bild Krister Stoor

Det treåriga forskningsprojekt Máhtut, finansierat av Interreg Aurora Sápmi, har samisk kunskap och praxis i den gröna omställningens tid som fokus. Projektet syftar till att samla in och stärka samisk kunskap och färdigheter samt att påvisa hur dessa kan vara betydelsefulla för en hållbar omställning. Som en del av projektet anordnades en workshop kring praktiska och historiska perspektiv på barktagning. Marja Labba, projektassistent vid Várdduo – Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet, var en av deltagarna på workshopen. Här berättar hon om en spännande och lärorik dag.

**

Det är en regnig dag i slutet av maj när vi samlas för att få vara med om att skörda tallbark på traditionellt samiskt vis. Vi ska delta i en workshop som Skogs- och samemuseet har anordnat tillsammans med forskningsprojektet Máhtut. På en tallhed en bit utanför Liksjoe/Lycksele möter vi Mikkel Jakobsson, tidigare arkeolog vid Skogs- och samemuseet men numera nybliven pensionär, som ska berätta om tallbark och barktagning.

Marja Labba, projektassistent Várdduo.

Bildprivat

– Tallbark smakar olika från träd till träd, säger Mikkel Jakobsson. Vi deltagare tittar fundersamt på honom, ännu vet vi ju ingenting om det vi ska få vara med om under förmiddagen.  

En tidigare både viktig och vanlig näringskälla 
Förr var tallens innerbark en stapelföda för att dryga ut kosten, främst för att klara av vintern. Innerbarken torkades och rostades för att sedan pulvriseras till ett mjöl som främst användes för att dryga ut soppor med. Det blev en sorts redd buljong, full av vitaminer, mineraler och antioxidanter.

Samerna har skördat bark från levande träd i hundratals år men under 1800-talets senare del förbjöds barktagning med hänvisning till skogsbruket. Användandet av barkmjöl började också förknippas med fattigdom. Sammantaget gjorde detta att barken försvann ur samernas matlagning.  

Lite dokumenterad kunskap men vissa ledtrådar finns

Verktyg som användes vid barktagning. De två större är av horn och i mitten ligger en benkniv.

BildMarja Labba

Det finns inte så mycket skrivet om hur man har skördat tallens innerbark. Men att den varit viktig för samers kosthållning kan ses till exempel genom att juni månad heter tallmånaden, Biehtsemánno (lulesamiska) och Biehtsiemánnuo (umesamiska). Man känner till en stor barktäkt väster om Arjeplog i Tjeggelvas, där finns omkring 150 träd vars stammar fortfarande uppvisar spår av barktagningen. På Skogs- och samemuseet i Lycksele finns en bild på barktagning från Enare i norra Finland. Med hjälp av bilden har man kunnat få en förståelse för vilka verktyg som användes. Bilden visar både benknivar som är gjorda av lårbenet från älg och en sorts hornverktyg.

Åter till Mikkel Jakobssons påstående om att bark smakar olika på olika träd. Det ska inte ha något att göra med trädets storlek, placering eller ålder. Enligt Per Åke Aronsson, som forskat en del i ämnet, så beror de olika smakerna på hur frodig tallens krona är. För att hitta bra träd att testa tittar alla workshopdeltagare upp mot tallarnas kronor. Vi ser två jämnstora träd bredvid varandra där den ena har betydligt frodigare krona än den andra. Dessa två träd ska vi ta bark ifrån för att jämföra. 

Steg för steg 
Så var det dags att lära sig lite om hur själva arbetet med att skörda barken går till. Barktagning är förbjudet men man fårta om man har markägarens tillåtelse och det hade vi när vi tog tallbark. Dessutom hade vi frågat naturen om lov också.  

Hornvektyget kommer väl till pass.

BildMarja Labba

Vi börjar med att skära ut en rektangel ungefär lika stort som ett A4 ark. Sedan är det bara att börja ta av bark, både den yttre och den inre bruna barken. Det är ett slitsamt jobb och här är benkniven synnerligen bra för ändamålet vilket vi snabbt fick erfara. Om kniven är för vass skadas lätt den innerbark som man vill åt. Vi får lära oss att det är bra om man kan skära så att det blir skarpa kanter på det man lämnar kvar, då blir det lättare för oss att få loss innerbarken och trädet växer sedan igen fint med åren.  

När vi tagit bort all brun bark och fått fram en stor vit yta så ska vi försöka skära loss ett lager av innerbarken. Det är nu hornkniven är bra att ha. Med den kan man nämligen skrapa av ett lager bark fint efter trädets form med hjälp av den ändamålsenliga form som hornkniven har. När hela stycket har skrapats lös så har man en stor flik av innerbark som kan torkas och rostas för att användas i matlagning och bakning.

En lös flik av tallbark

BildMarja Labba

Vi lär oss att det är viktigt att komma ihåg att lämna två fingrar bred bark så trädet lever vidare. Tar man bort bark runtom hela stammen så dör trädet. Ett annat bra tips är att ta bort barken på norrsidan av trädet för att solen inte ska bränna sönder trädet där barken tagits. 

Hur var det då med smaken?
Var det olika smak på de två träden som stod bredvid varandra? Vi kom fram till att det med en frodigare trädkrona hade en fruktigare smak och var inte alls lika besk som den med mindre frodig trädkrona. Vi vet inte om det skiljer så mycket i smak efter torkning och rostning för när vi fick smaka sådan bark var smaken mer neutral och både beskheten och fruktigheten kändes inte lika mycket.

Något kalla och lite blöta men nyfikna och glada över vår nya kunskap for vi sedan hemåt. Máhtut-projektet fortsätter och jag ser redan framemot de kommande workshops som arrangeras inom ramen för projektet.
 
/Marja Labba