Jag vill visa att deras egna vingar bär

Grattis till terminens ros! Hur känns det?

- Jag blir varm i hjärtat. Det här är credd till hela kliniken som ser studenterna och får dem att känna sig välkomna. Det är inte ett enmansjobb, det är ett kollegialt arbete, säger Maria Sandström.

Maria undervisar i onkologi som är det näst största ämnet på termin 7 på läkarprogrammet. Hon menar att det gäller att med små medel få studenterna att känna sig sedda.

- Det är inte första gången du tilldelas terminens ros, vad gör du i undervisningen som du tror att studenterna uppskattar?

- Jag tror att de känner att vi tar studenterna på allvar, att vi alltid låter studenterna växa, säger Maria som poängterar att vi:et handlar om att det är alla på kliniken som möter studenterna som har detta förhållningssätt.

- Personligen ser jag det som att jag arbetar som en lots, jag visar vägen. Låter dem våga misslyckas och att prova igen, fortsätter hon.

Själv minns hon känslan av att vara ny och lite rädd, och vill därför ge studenterna förebilder och stöd under deras tid på onkologen. När studenterna kommer till sin onkologiplacering tilldelas studenterna en handledare, som de har minst två samtal med under sin placering. Ett samtal i början och ett i slutet där de knyter ihop säcken. Samtalen sker i en grupp om fyra-fem studenter och handledaren. Samtalen är viktiga, för där får de sätta ord på rädslor, känslor och dela det med varandra.

Klimatet är helt tillåtande

Hon är tydlig med vilken sorts lärare hon vill vara, och vad hon vill förmedla.

- Jag vill bolla tillbaka frågorna till studenterna, fråga dem hur de skulle göra. Jag vill inte bara stå och predika, utan jag vill visa att deras egna vingar bär, säger Maria som menar att klimatet ska vara helt tillåtande.

Vidare berättar Maria att hon har ett vetenskapligt tankesätt, men att hon också vill få in det pedagogiska tankesättet. Hon har gått en del kurser via UPL och fått med sig en del tips.

- Jag är intresserad av undervisning och vill utveckla den. Jag vill inte stagnera, säger Maria.

Redan under sin egen studietid fanns intresset för undervisning, något hon tog fasta på genom att bli amanuens på histologen. Efter det undervisade hon en del i PU (professionell utveckling, reds. anm.). Efter ett tag kände hon ändå att hon ville undervisa i sitt eget ämne, onkologi.

- Jag har alltid tänkt att ha undervisning som en del i mitt arbete, så det blev naturligt att utveckla sig som lärare, säger Maria.

Skapar bra framtida kollegor
Så hur bedriver man en framgångsrik utbildning inom läkarprogrammet? För Maria kommer svaret lika snabbt som självklart.

- Se studenterna, lita till deras egen kompetens. Locka fram kunskap i stället för att klistra det på dem. Stagnera aldrig. Gå kurser, läs pedagogiska PEK, säger hon.

Det som driver Maria i sin roll är att hon tycker det är roligt att se hur hon bidrar till studenternas utveckling.

- Man är ju med och skapar bra kollegor, säger hon.

Förutom sin roll som universitetslektor arbetar Maria även kliniskt, samt forskar om cancer. Hennes projekt HALO studien är ett hjärntumörprojekt där målet bland annat är att undersöka om behandlingar kan utvärderas snabbare och tydligare jämfört med idag.

Hon har även ett annat forskningsprojekt på gång med en kollega som handlar om sköldkörtelcancer.

- Vi planerar att gå igenom alla våra behandlade patienter för att öka vår kunskap när det gäller de som drabbats av återfall och se om vi till exempel bör följa dem längre eller behandla de annorlunda, säger Maria.

Nyfikenhet som en viktig egenskap
Studenterna som Maria möter är på god väg att bli läkare, kanske forska eller undervisa.

- Vilka tips vill du skicka med dem på vägen?

- Se helheten. Nummer 1 är att bli en bra kliniker, som är nyfiken, säger Maria.

Men hon vill också att de tar med sig att alltid ha ett forskningsperspektiv i sitt arbete.

- Var så nyfiken på patienterna att du vill forska, menar Maria.

Förutom nyfikenheten vill Maria också betona vikten av att ha ett undervisningstänk i allt de gör, oavsett om de möter studenter, kollegor eller patienter.

- Alla växer av att få mötas av en god pedagogik, menar Maria.

Personligen har alla de tre delarna känts intressant för Maria, som drivs av att göra saker som är roligt och lustfyllt. Givetvis också att vara omkring positiva kollegor.

För det kanske är extra viktigt att lyfta upp vikten av positiva kollegor, tillåtande klimat och att våga ha roligt i arbetet, i ett yrke som så starkt är förknippat med mörker, behandlingar och död. Hur hanterar man då det mörka och jobbiga?

- Ärligt talat, så passar det nog inte alla. Men vi ältar och pratar med varandra, förklarar hon.

När Maria själv var ST-läkare var hon med och startade upp BALINT-grupper, ett forum där man pratar i grupp om svåra saker. (BALINT-grupper är uppkallat efter psykoanalytikern Michael Balint som lät personer diskutera svåra patientfall i grupp och därmed både bli duktiga lyssnare och hitta stöd i varandra, reds anm).

- I dessa grupper får de blotta sig, men också lära av varandra, berättar Maria.

På kliniken har ST-läkarna fortfarande samtal med en kurator en gång i månaden för att få prata och ventilera.

Att orka göra det svåra
Maria menar att även om det emellanåt är tungt och svårt, så kan man göra sitt allra bästa och att det är ett viktigt arbete de utför.

- Jag vill låta studenterna inse att det är en ära att få vara med i en patients cancerresa. Om ingen annan orkar så orkar vi, säger hon.

För många cancerpatienter är läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna viktiga.  

- Vi läkare är så klart viktiga för att vi finns där och tar beslut om och ordinerar behandling, säger Maria, som menar att sjuksköterskorna och undersköterskorna antagligen är allra viktigast för patienterna eftersom de dagligen arbetar så nära patienterna.

Drömmen om ett orangeri
Tiden utanför arbetet spenderas med barnen och med att hålla i gång kroppen (helst utomhus alla årstider).

Annars gillar Maria att renovera gamla hus och att jobba i trädgården.

- Jag har en gammal Västerbottensgård, så det kräver mycket underhåll, skrattar Maria, som trivs att blicka ut över trädgården.

- Jag drömmer om ett orangeri, avslutar Maria.