Jenny fick pris för masteruppsatsen – nu forskar hon vidare

– Huvudfrågan är om kraftverksdammar fungerar som barriärer för genflöden, så att det blir större skillnader mellan populationer kring reglerade vattendrag än vid fritt flödande, säger hon.

Redan innan Jenny själv fått besked om priset för examensarbetet på masterprogrammet I ekologi, började grattismejlen regna in från kollegorna på institutionen som fått nys om nyheten av hennes handledare. Hon blev alldeles överväldigad och snart rann glädjetårarna.

– Det känns fortfarande helt otroligt, säger hon. Det var inte min idé att skicka in uppsatsen, det var min handledares, och det gick ju vägen.

Priset på 30 000 kronor för masterarbetet “Genetic diversity and hardiness in Scots pine from Scandinavia to Russia” har redan trillat in på kontot. Hon har också fått ett fint diplom att rama in. Hennes uppsats handlade om genetisk mångfald hos tall. Tallen har precis som många andra träd många gener och två träd som ser likadana ut i skogen är mer genetiskt olika än vad människor är sinsemellan.

Nordliga tallar mer frystoleranta

Jennys projekt gick ut på att undersöka om den fysiska skillnad som kan ses mellan tallar som växer från söder till norr kan kopplas ihop med den genetiska strukturen hos populationerna. Tallar i norr tål kyla bättre, vilket man tydligt kan se om man tar frön från olika populationer, planterar dem i labbmiljö och utsätter dem för exakt samma temperaturer.

– Jag fick fenotypiska data, uttrycksdata, från Skogforsk och sedan isolerade jag DNA:at, skickade iväg det för sekvensering och fick tillbaka data att analysera.

Jenny kunde se att den genetiska diversiteten generellt var hög i alla populationer. Hon fann en genetisk komponent som verkade dominant i Norge och Sverige medan en annan var dominant i Ryssland. Men skillnaderna gick mer i öst-västlig riktning än i nord-sydlig. Så på sitt sätt väckte projektet fler frågor än det besvarade.

– De analyser vi gjorde provtar bara en liten del av genomet även fast det är en metod som sekvenserar hela genomet, så det kan finnas samband som vi inte fångat. Efter att min uppsats blev klar har vi gjort fler analyser, men har inte resultat från det färdigt ännu.

Gymnasiestudier i Kolmården

När Jenny Olsson var barn drömde hon om att bli forskare, veterinär eller arkeolog. Som 16-åring flyttade hon från Nyköping till Norrköping för att gå ett program för djurvårdare med inriktning på djurparker. En stor del av undervisningen skedde i Kolmårdens djurpark, där eleverna fick vara med i skötseln av allt från reptiler till elefanter.

– Jag gjorde också praktik två månader i Danmark där jag fick jobba med tumlare och sälar.

Jenny valde att inte satsa på jobb i djurpark utan plugga vidare. Hon kom in på arkeologiprogrammet vid Umeå universitet och gick ett år där.

– Men, det man hittar vid utgrävningar i Sverige kändes inte tillräckligt intressant, så jag valde att börja på kandidatprogrammet i biologi och geovetenskap i stället.

Hon trivdes genast bra på utbildningen, både med klasskompisar och lärare. Att få varva föreläsningar med exkursioner i naturen och labbarbete passade henne bra. Efter examen fortsatte hon direkt till masterprogrammet i ekologi.

– Så jag har gått i skolan utan uppehåll sedan förskolan faktiskt – och nu blir det fem år till, säger Jenny och skrattar.

Fältarbete vid älvstränder väntar

När vi ses har hon varit doktorand i några månader och planerar för fältarbete som inleds till våren. Hon ska samla in ett urval av växter i strandbankar längs Vindelälven och Piteälven och jämföra den genetiska variationen hos dessa med samma arter vid reglerade älvar.

Men, doktorandtillvaron rymmer inte bara det egna projektet. Det ingår också kurser hon ska genomgå, en hel del litteratur att plöja, samt en del undervisning.

– Jag ska undervisa i artkunskap, så jag måste fräscha upp mina egna artkunskaper inför det. Det ska bli väldigt kul, det bästa sättet att själv lära sig saker på är att lära andra.

Redan som masterstudent hade Jenny sin arbetsplats på institutionen. Hon såg också till att vara med möten med sin handledares forskargrupp och andra forskningsmöten.

– Jag var kanske med mer än många andra masterstudenter väljer att vara. Det beror ju lite på hur man är som person också, men mitt tips är att välja ett examensprojekt man verkligen tycker är kul och att ta chansen att prata mycket med forskare och vara med på möten för att få en inblick i hur det är att forska.