Jörgen Rutegård: "Man vill göra någon form av nytta"

Det är en lång yrkeskarriär som Jörgen Rutegård har bakom sig. Han läste läkarlinjen på 60-70-talet, och fastnade för kirurgin. Kirurgin var ett brett område, och Jörgen arbetade med allt från kärlkirurgi till handkirurgi. Under sin tid i Örebro ledde han sektionen för kolorektal kirurgi, och efter åtta år i Örebro hamnade han i Umeå på ett lektorat 2007–2015. Även om han idag har gått i pension, fortsätter engagemanget, och nu deltar Jörgen i flera projekt för att förbättra kirurgin och vården i låginkomstländer.

– Vi har ett treårigt luftrenarprojekt som utgår från Chalmers Tekniska Högskolasom, berättar Jörgen.

Det är lätt att se värdet i det

Projektet finansieras av Formas och innebär att fram billiga luftrenare att ha i operationssalar på kliniker i bland annat DR Kongo.

– Infektionsfrekvensen är betydligt högre vid operationer i låginkomstländer, och den är ofta luftburen. Så om vi kan rena och förbättra luften, borde den frekvensen gå ner, menar Jörgen.

På Panzisjukhuset i DR Kongo där man utför mätningar arbetar bland annat Denis Mukwege, som är hedersdoktor på Umeå universitet och fick Nobels fredspris 2018.

Luftrenaren sitter i taket i en operationssal i Kongo

BildPrivat

Det är många engagerade i projektet; allt från kirurger, tekniker- och kliniker, till en professor i ventilationsteknik, så projektet är verkligen synonymt med translationell forskning. Just nu gör man basmätningar på plats i två sjukhus i DR Kongo, samtidigt som man konstruerar och tillverkar luftrenarna som ska monteras i operationssalarna. På så vis hoppas de kunna se vilken effekt en luftrenare har på luftkvalitén. Man utför även experiment i laboratoriemiljö här i Sverige.

– När detta är klart, kanske vi kan fortsätta med ett kliniskt projekt och mäta infektionsfrekvens, menar Jörgen.

En av kirurgerna på kliniken i DR Kongo är intresserad av projektet, och förhoppningen är att kanske få till ett doktorandprojekt i framtiden. Luftrenarprojektet har välkomnats lokalt och människorna ser positivt på det.

– Det är lätt att se värdet i det, förklarar Jörgen.

De senaste åtta, nio åren har Jörgen rest till Kongo en till två gånger per år för att träna yngre kirurger.

– Det är sådant man kan syssla med när man är pensionär, skrattar Jörgen.

Under ett par veckor kan han därmed ge vägledning och hjälpa till på operation, för att sprida sin kunskap och erfarenhet vidare.

– Jag vägleder dem i kirurgisk teknik, men även indikationer och kontraindikationer, förklarar Jörgen.

Eezer betyder hjälpare

Ett annat stort projekt som Jörgen varit med och startat och driver än idag är Eezer-projektet. Eezer, som betyder ”hjälpare” på hebreiska, är motorcykelambulanser som ska hjälpa till att få gravida kvinnor till vårdenheter för mödravårdsbesök och när de ska föda barn. Mödradödligheten i Afrika är hög, och det är av stor vikt att få dessa kvinnor till en klinik när det är dags att föda. Motorcykelambulansen hjälper till med det eftersom bilar är dyra och svåra att framföra i den miljön.

– Det går ut på enklast möjliga lösning. För det finns många motorcyklar där. Det är inte en fråga om sjukvård, utan en transport, förklarar Jörgen. 

Motorcyklarna byggs om på ett enkelt sätt så att det går att koppla en liten vagn till den, så kan kvinnan sitta i vagnen. På de befintliga motorcyklarna monteras ett drag, men i regel har de köpt in nya eftersom de inte är särskilt dyra.

– Det har vi gjort med insamlingspengar. Jag tror vi byggt närmare 70 vagnar hittills. Det byggs i rask takt nu, berättar Jörgen.

 

BildPrivat

Vagnarna byggs på plats i verkstäder i Kenya och Burundi, vilket skapar arbetstillfällen för människorna på plats. Förhoppningen är att man på sikt ska få staten, kyrkan, företag och kliniker att utrusta sig med motorcykelambulanser. Idag körs motorcyklarna av lokala personer, ofta med en anknytning till en klinik.

– Det kan vara vaktmästaren, eller någon av sjukvårdarna. De har ju vanan inne att köra de här hojarna. Det viktigaste är att inte köra för fort, säger Jörgen.

Några större problem med hanteringen har de inte sett, även om ambulansen någon enstaka gång har använts till annat.

– Det har gått väldigt bra. De vaktar de här ömt. Jag har sett vagnar stå inne på nätterna för säkerhetsskull, berättar Jörgen.

I vissa länder Jörgen besöker är det sagt att kvinnor ska föda på en klinik. Dessutom har FN satt upp ett globalt mål för 2030, där man sagt att man vill få ner mödradödligheten till färre än 70 dödsfall per 100 000. Att få till vettiga transporter är därför A och O.

– Där kände vi att vi kunde hjälpa till. För transporten spelar roll, säger Jörgen.

Om mamman i familjen dör, slås hela familjen sönder. Arbetet med att få gravida kvinnor till vård är därför av yttersta vikt.

– Hemförlossningar kan fungera här, med sakkunnig hjälp. Men i dessa länder kan det sluta katastrofalt för både barn och mamma, förklarar Jörgen.

Vikten av infrastruktur och kontaktnät

För att kunna meddela när det behövs en ambulans så finns det ett nummer att ringa, till den som är samordnare för just den vagnen. Men det krävs mobiltäckning för att få det att fungera, annars måste de skicka en löpare vilket innebär alldeles för lång tid till vård.

– I Afrika har mobilnätet slagit igenom. För ett några år sedan dök det upp mobilmaster överallt, berättar Jörgen, något som gör det möjligt för kvinnor på landsbygden att nå samordnaren och komma till kliniken snabbt. 

Det finns lokala personer som Eezerinitiativet har kontinuerlig kontakt med. Att ha ett kontaktnät är oerhört viktigt för att se att allt fungerar bra. Jörgen har under många år varit engagerad i olika projekt, och har under åren knutit viktiga kontakter för att fortsätta arbetet att förbättra vården i dessa länder. Ett nätverk han började att bygga upp redan på 60-talet. Under studietiden åkte Jörgen och hans blivande fru till Centralafrika som studenter i sex veckor för att titta på kliniker. När Jörgen sedan var utbildad kirurg i mitten av 80-talet arbetade han ett par månader på ett sjukhus i Tchad, och engagemanget brinner lika starkt fortfarande.

Vissa områden är fortfarande osäkra att vistas i. Länder kan drabbas av torka, översvämningar och svält. Det här kan såklart påverka huruvida västerlänningar kan vara på plats.

– Panzisjukhuset ligger i Bukavu i Södra Kivu i DR Kongo. Där är det alltid lite halvriskabelt. Jag har varit där många gånger, men aldrig blivit utsatt för något, berättar Jörgen.

Säkerheten är något man ska vara noga med; till exempel att inte åka ut på landet där det kan finnas rebellgrupper och där det är oroligheter. Under sina många resor har han dock aldrig varit rädd.

– Man håller sig i staden, och man går inte ut själv på kvällarna i mörker. Man får tänka till, säger Jörgen.

Finansiering

För att bygga upp skolor och kliniker kommer mycket av finansieringen av Second hand butiker och deras överskott.

– Även om det är kopplat till kyrkor så måste överskottet gå till humanitära projekt, förklarar Jörgen.

Oroligheterna i världen har inte gjort att det varit svårare med finansiering, utan Jörgen ser att det fortfarande skänks pengar och att finansiärerna fortsätter bidra.

– Det finns mycket godhet och givmildhet, säger Jörgen.

Drivkraften i Jörgens arbete hittar han i att kunna förmedla den kunskap och erfarenhet han samlat på sig genom åren och hjälpa andra.

– Man vill ju åstadkomma något, men det är även koppat till personlig utveckling. Man vill göra någon form av nytta, förklarar Jörgen.

Utbildningens viktiga roll

Även om Jörgen är involverad i flera andra projekt, så är det Afrikaprojekten som tar upp den största delen av hans tid. 1–2 gånger per år reser de dit och håller kontakten med alla människorna.

– Om man visar att man är trogen, att man kommer tillbaka, är det oerhört uppskattat, säger Jörgen.

Jörgen har sett framsteg i utvecklingen i dessa länder sedan 60-talet, särskilt kring utbildning.

– Framför allt saker som läskunnighet, för det är jätteviktigt. Barnen går i skolan längre, och även flickorna går nästan lika länge i skolan på de ställen jag har insyn i, menar Jörgen.

I de områden Jörgen besöker byggs även skolor och förskolor, och det är fler barn som går i skolan och får en adekvat utbildning. Skolspråket i Tchad är franska, och genom att redan i förskolan få basala kunskaper i franska är viktigt.

– Förskolor behövs lika mycket där som här. Barnen behöver skolas in för att lära sig saker, förklarar Jörgen.

Nästa resa planeras redan. I januari bär det av till Tchad, och i februari till Kenya för att titta till motorcykelambulanserna som placerats ut där.

– Vi har planterat ut tio ekipage på tio nya kliniker i Kenya. Det blev ett event av det, med utbildning och förankring i byar och på kliniker. Så nu åker vi ut till de här ställena efter ett par månader för att se hur det går, avslutar Jörgen.  

 

BildPrivat