PORTRÄTT Anders D. Olofsson, professor i pedagogisk arbete med inriktning mot IKT, media och lärande, har i sin forskning sökt förstå frågor relaterade till skolans digitalisering.
I samklang med att samhället i allt högre takt och utsträckning digitaliseras ökar kraven på att skolan gör detsamma. Skolan är den institution som har i uppdrag att tillskapa möjlighet för elever av i dag att utveckla kunskaper, färdigheter och förmågor nödvändiga för att kunna bidra till, och vidareutveckla, ett digitaliserat och hållbart samhälle av i morgon.
I policydokumentet 'Nationell digitaliseringsstrategi för skolväsendet' – lanserat av den svenska regeringen i slutet av 2017 – beskrivs detta i termer av adekvat digital kompetens. En form av kompetens som inte bara ska utvecklas hos elever utan även hos lärare och skolledare.
Mot denna bakgrund blir det relevant att kritiskt studera möjligheter och utmaningar, till exempel kopplade till innebörden av begreppet adekvat digital kompetens, under vilka organisatoriska villkor skolans verksamhet digitaliseras, eller hur undervisnings- och lärandepraktiker med stöd av digitala teknologier planeras för och genomförs. Anders D. Olofsson har i sin forskning sökt förstå dessa och liknande frågor relaterade till skolans digitalisering.
Anders D. Olofsson föddes 1973 i Värnamo. Han avlade 1998 vid Växjö universitet sin grundskollärar-examen med inriktning 1–7 Ma-No. Han disputerade 2005 vid Umeå universitet inom ämnet pedagogik. År 2010 blev han docent i peda-gogik vid samma lärosäte.
Mellan 2012–2014 var han verksam som gästforskare vid Högskolan Väst och är från 2015 gästprofessor vid Mittuniversitetet. Anders D. Olofs-son har lång erfarenhet av högre utbildning som lärare, examinator och forskarutbildningsansvarig.