Mångårigt arbete för lika villkor

När och hur började ditt arbete för lika villkor?
– Jag började som institutionens företrädare 2016. Har även varit det en gång tidigare. Sedan blev jag tillfrågad att vara ordförande i likavillkorskommittén under Åsa Karlsson Sjögrens dekanperiod. Det var från ht 2017 till och med juni 2021. Jag uppfattade att det fanns en reell önskan att arbeta i synergi med dessa frågor från rektorsnivå, fakulteten och nedåt i organisationen. Det var därför jag tackade ja.
 
Hur omfattande har ordförandeuppdraget varit?
– Det har varit mer omfattande än vad jag tänkte innan men lärorikt. Om vi talar timmar, så har det varit 30 timmar som företrädare och 25–47 timmar för uppdraget som ordförande. Under min tid som ordförande har en kanslichef slutat och en annan börjat och det har varit olika handläggare.  Så under en period hade jag ett utökat uppdrag som ordförande i nära dialog med företrädare för fakulteten.

Jag tror att medvetenheten bland anställda är ganska stor

Har uppdraget förändrats över tid, eller har alla likavillkorsfrågor varit i fokus hela tiden?
– Alla dimensioner av risker för diskriminering har varit aktuellt. Men de grunder  för diskriminering vi arbetat minst med har varit ålder, religion och livsåskådning. En period arbetade vi som företrädare och kommittén i stort med att förstå och medvetandegöra hur härskartekniker fungerar eftersom de kan iscensättas i samband med samtliga sju diskrimineringsgrunderna såsom kön, könsidentitet, etnicitet, ålder, sexuell läggning, funktionsnedsättning, religion eller annan trosuppfattning. Bland annat användes ett material med filmer som skapats på Chalmers i Göteborg. Detta byggde på dramatiserade situationer som rent faktiskt hade hänt inom deras verksamhet. Rent generellt har uppdraget efterhand fått en mer undersökande karaktär i linje med den nya diskrimineringslagen som föreskriver ett arbete i fyra steg som handlar om att undersöka, analysera, söka åtgärda och följa upp risker för diskriminering. Så lite mer verkstad tycker jag det har blivit under denna period.
 
Rent generellt, hur stor är medvetenheten på Umeå universitet om de här frågorna?
– Jag tror att medvetenheten bland anställda är ganska stor om att det finns en lagstiftning att förhålla sig till och en särskild policy för Umeå universitet. Bland studenter tror jag att det skiftar och det är därför som vi haft fokus på likavillkor i lärandemiljön de sista två åren. För både anställda och studenter tror jag att medvetenheten bör öka bland annat om vad det här innebär rent konkret och att alla faktiskt har ett ansvar för att lika villkor efterföljs och inte bara att vissa personer har det som sina uppdrag. När vi haft incidenter i studentgrupper verkar inte alla inblandade ha greppat att hela deras lärandemiljö och de här frågorna är en del av universitetets policy och reglerad av lagstiftning om arbetsmiljö och likavillkor.
 
Råder det lika villkor på Umeå universitet?
– Hmm, det var en svår fråga. Det finns förutsättningar för att lika villkor i stort sett ska råda men så är inte läget riktigt. De exempel som blivit medialt debatterade under året vittnar ju om motsatsen och blev speciellt problematiska eftersom trakasserier förekommit mellan personer i överordnade och underordnade situationer samt att en person fått behålla sina omfattande privilegier trots vittnesmål om trakasserier. Samtidigt kan väl sägas att likavillkorsarbetet därigenom fått en rejäl skjuts framåt och möjligheterna att få information om vad som gäller och hur du ska gå tillväga vid en eventuell kränkning är tydligare nu än tidigare.
 
Hur har det varit att samarbeta med studentrepresentanterna?
– Det har varit givande och skapat mersmak. Svårigheten låg i att hitta former för ett kontinuerligt arbete, några var mer intresserade av att delta i kortare projekt för att kunna se resultat. Sen har pandemin gjort sitt även här samtidigt som vi vet att nätundervisning inte minskar risk för diskriminering som vi kanske trott innan. Så vi ser fram emot fortsatt arbete, det är viktigt att studenterna känner till universitetets policy och känner sig delaktiga i arbetet med dessa frågor.
 
Vad kan du dela med dig av till din efterträdare och andra likavillkorsföreträdare?
– När det gäller uppdraget som ordförande är det är meningen att prodekan ska ha uppdraget som ordförande i fakultetens kommitté framöver, vilket blir bra för både synergi i organisationen samtidigt som det ger frågorna ökad tyngd och en högre status. För nya företrädare vill jag tipsa om att söka hitta en bra balans mellan engagemang och pragmatism. Det är bra att hitta sin egen drivkraft till varför en vill arbeta med likavillkorsfrågor och samtidigt söka förstå vad som är möjligt inom ramen för organisationen och uppdraget; pröva att göra små konkreta steg utan att tappa siktet på något större.