Predoc-utbyte tog henne till Australien

Välkommen tillbaka – hur har du haft det i Australien?

– Tack – det har varit fantastiskt på många sätt.

BildAmelie Persson

Vad var syftet med resan?

– Resan hade flera syften. För mitt pågående doktorandprojekt var det primära syftet att samla in data till mitt fjärde delarbete. För min fortsatta utveckling som forskare har jag fått möjlighet att vistas i en ny forskningsmiljö, tränat engelska i tal och skrift samt tagit till mig ny kunskap både på mitt eget och andra områden till exempel via studiebesök och forskningsinstitutets veckovisa seminarier.   

Har ditt besök i Hobart varit givande?

– Oerhört! Det här är ett minne för livet. Jag är deltidsdoktorand på hemmaplan och forskningsvistelsen här gav möjlighet att få fokusera på forskningen till 100% under tre månader. Känns verkligen som en ynnest. Jag har hunnit så mycket mer än jag vågade hoppas på och tiden utanför jobbet har bidragit till reflektionstid som också gagnat forskningen. 

Berätta mer om den forskning du gjort där – vad handlade det om?

– Min forskning handlar om läkemedel, mer specifikt produkter som säljs som läkemedel fast de inte lever upp till uppsatta kvalitetsmått eller till och med är förfalskade. Många känner inte till att illegal handel med läkemedel är en mer omfattande kriminell verksamhet än till exempel trafficking och handel med vapen och narkotika. Mitt projekt utgår från förutsättningarna i höginkomstländer som Sverige och Australien och fokuserar på människorna som handlar läkemedel; framför allt på nätet. Jag försöker både beskriva nuläget och utvärdera vilken kunskap som finns kring problematiken hos allmänhet och apotekspersonal. 

Hur tror du att den här resan kan bidra till ditt fortsatta arbete?

– Jag tror mitt fjärde delarbete kommer komplettera mina tidigare delarbeten från Sverige på ett mycket värdefullt sätt. Jag har även knutit nya kontakter och skapat förutsättningar för fortsatt internationellt samarbete. 

Var det något som inte gick som du hade tänkt?

– Forskning går väl aldrig riktigt som man tänkt sig. Det gäller att planera och vara beredd på överraskningar och tackla dessa så klokt man kan. Allt blir lärdomar för framtiden. Bland annat har vi fått göra en kompletteringsansökan till etikkommittén här pga. att datainsamlingen gått långsammare än vi hoppades. Jag har också fått arbeta upp kommunikationsvägar och kontakter i en ny organisation. Ibland tog det lite tid innan saker hände och då fick jag lära mig att vara ”a polite squeaking wheel” som min handledare uttryckte det. Vänligt följa upp och påminna. 

Vad var den största skillnaden mellan din hemmiljö och forskningsmiljön på Tasmaniens universitet, Menzies institut för medicinsk forskning?

– Tystnaden. Jag är van att arbeta i en vårdmiljö där jag ofta blir avbruten. Många människor är i rörelse, larm piper, telefoner ringer, meddelande via mail och andra system pockar på min uppmärksamhet. Här har jag fått möjlighet att arbeta i en lugn miljö där jag kunnat stanna i mina tankar. 

Mount Wellington (Kunanyi)

BildAmelie Persson

Har du något tips till andra som är sugna på att göra en pre-doc?

– Gör det! Jag tillbringade tre månader i Hobart på Tasmaniens universitet, Menzies institut för medicinsk forskning. Tiden har försvunnit väldigt fort och ärligt hade jag kunnat stanna längre. Det enda jag har saknat är människorna hemma. Som tidigare doktorander har påpekat så tar förberedelserna mycket tid, till exempel för att få ett godkänt visum. Så det gäller att påbörja planeringen i tid.

Vad gjorde du helst på din lediga tid Hobart?

– Jag har njutit av djur och natur. Höjdpunkterna var nog att få se olika sorts valar utanför Bruny Island och näbbdjur i bäcken på väg till och från jobbet. Jag har också vandrat en del. Det finns fina vandringsleder i närområdet.