Prestigefyllt pris till professor i medicinsk teknik

Grattis till utmärkelsen, hur känns det?

– Tack! Det känns lite oväntat, men också en ära. Det är ett erkännande eftersom det är många stora namn inom medicinsk teknik som har fått priset, säger Urban Wiklund.

Urban är den tredje på MT-FOU att tilldelas priset. Tidigare har både Olof Lindahl och Anders Eklund fått priset, något som Urban menar bidrar till att det är ett fint erkännande både för honom, och enheten i stort.

– Det är ett erkännande att det vi håller på med här på MT-FOU i Umeå håller en hög nationell nivå, berättar Urban Wiklund.

För att bli nominerad till priset krävs att någon nominerar, något som också gör att priset känns fint att få. Att någon lagt ner tid på att sammanställa ett CV och motiverat varför just den kandidaten förtjänar att vinna.

– Jag hade inte räknat med att få det, men jag misstänkte att jag var nominerad, för den som nominerar måste skicka in en CV, säger Urban.

Priset hoppas han ska sporra fler, yngre kollegor att bli framtida kandidater.

– Vi har ju flera kollegor som är på väg att göra karriär, så de kommer säkert kunna bli kandidater framöver. De har byggt upp stora samarbeten, så om ett antal år är det dags för någon av dem att få en nominering, säger Urban.

Forskningen som lett fram till priset

Urban Wiklund har under sin yrkeskarriär ägnat sig åt forskning inom medicinsk teknik, både på Fyslab och MT-FOU där han är kvar idag.

– Jag har varit på sjukhuset sedan 1989, berättar Urban.

Han började med ett vikariat på MT-FOU, men hamnade ett tag på Fyslab tack vare en öppning av en fast tjänst.

Meningen var att Urban egentligen skulle arbeta med bildbehandling med ultraljudsbilder på Fyslab, men det blev i stället arbete med RR intervall analys, eller hjärtfrekvensvariabilitet, och utveckla metoder för hur man ska analysera resultaten.

– Vi tittade på hur man från ett registrerat EKG plockar ut hur pulsen varierar från hjärtslag till hjärtslag och tittar på den variationen. Det speglar då hur det autonoma nervsystemet reglerar hjärtfrekvensen utifrån kroppens olika behov. Men man kan också se om det är några arytmier, alltså hjärtrubbningar, förklarar Urban. 

Det innebar att Urban mest fokuserade på att matematiskt analysera data, och tillämpningar i olika kliniska projekt genom åren, där den största verksamheten har varit kring patienter med Skelleftesjukan. Dessa patienter har ofta mycket låg hjärtfrekvensvariabilitet. Framför allt då så tittade man på hur det autonoma nervsystemet fungerade i samband med levertransplantationer av dessa patienter, och om behandlingen kunde stoppa den progressiva autonoma försämringen som är vanlig hos dessa patienter .

– Vi tittade på vilka skador de hade på det autonoma nervsystemet innan behandling, samt om det blev någon regress i den autonoma funktionen efter behandling, alltså om det återhämtade sig efter behandlingen, förklarar Urban.

– Det vi kunde se var att det fanns inga tecken på återhämtning. Däremot ser vi att de här patienterna kan fortsätta att utveckla arytmier även efter levertransplantationsbehandling, fortsätter Urban.

En extra tröskel

Den stora skillnaden i hjärtfrekvensvariabilitet mellan patienterna har varit en fördel i forskningen, eftersom det varit lättare att utveckla metodik. Så stora avvikelser som finns vid Skelleftesjukan är inte så vanliga i studier på patienter med många andra sjukdomar, så det har underlättat för forskarna att kunna se hela skalan från normalt till extremt i sjukdomen, och därmed lättare kunnat utveckla en metodik för analys och tolkning av hjärtfekvensvariabilitet. Svårigheten menar Urban har varit att presentera projektet internationellt i medicintekniska artiklar och på konferenser.

– Det är en sådan avvikande sjukdom, att de inte förstår patienten och sjukdomen och då förstår man inte heller metoden. Det har varit en svårighet just med analyserna kring att sälja in dem internationellt och när vi skickat in manus. Det har varit en extra tröskel gentemot om man hade haft patienter med en mer vanlig sjukdom, som t ex diabetes, eller om man hade simulerat data som många gör, förklarar Urban.

Många projekt har det blivit, och samarbete med olika avdelningar och kliniker har varit genomgående genom åren.  En av de Urban jobbat mycket med är Annika Rydberg på barn-hjärtmottagningen. Där har han gjort mätningar och analyser av EKG, där det bland annat har varit mycket fokus på barn med olika medfödda hjärtfel, t ex enkammarhjärta.

– Där vet man att många av dem kommer att behöva pacemaker för att de får arytmier. Då var det en fråga om det här med hjärtfrekvensvariabilitet, kan det vara en prediktor för vad som händer med deras reglering av hjärtfrekvensen genom åren, säger Urban.

Nu tittar de på barn med långt QT-syndrom, för att förstå och se om det finns någon avvikelse i hur den här regleringen sker hos dem.

– Där har utmaningen varit att många av dem är behandlade med betablockader, säger Urban.

Det försvårar jämförelser mot friska barn, men de är på väg att se att det finns vissa avvikelser. Sjukdomen är ärftlig och innebär att man kan få plötsliga hjärtrusningar, som kan gå över till ventrikelflimmer som kan leda till svimning och död.

– Det är ett pågående projekt där Anna Lundström är doktorand och där arbetet med att få klart hennes avhandling håller på för fullt, berättar Urban.

Vägen till Umeå och MT-FOU

Vägen mot medicinsk teknik var inte given från början. Första kontakten med ämnet fick Urban uppe i Kiruna när han gick tredje året på fyraårig teknisk linje på gymnasiet, där en broschyr om möjligheten att läsa medicinsk teknik i Linköping sista året fångade hans intresse. Det var dock lite för långt bort för honom, men en klasskamrat tog den chansen. Efter lumpen hamnade Urban i på Tekniska Högskolan i Luleå, där han gick på maskinlinjen där de sista två åren var inriktade mot industriell elektronik. Under studietiden blev han god vän med Stefan Karlsson som hade kontakter på medicinsk teknik i Umeå, så när det väl blev dags att göra exjobbet så föll valet på Umeå och medicinsk teknik. Redan då träffade han sin nuvarande kollega Olof Lindahl som blev handledare för Urban och Stefan i deras arbete, där de utvecklade en mikrodatorbaserad utrustning för att analysera egenskaperna hos tryckmätningssystem som användes vid hjärtkateriseringar på Fyslab.

Efter civilingenjörsexamen blev Urban kvar i Luleå, och han tog en tekniska licentiatexamen 1988, där avhandlingen handlade om ett laserbaserat navigeringssystem till förarlösa truckar. Men när Olof Lindahl strax efter skulle ta tjänstledigt för att arbeta med sin avhandling, blev Urban erbjuden ett vikariat på det som då var en liten utvecklingsgrupp på medicinsk teknik i Umeå, men som sedan dess växt och är nuvarande MT-FOU. Han hamnade dock i stället på Fyslab. När Björn-Erik Erlandsson några år senare blev chef på Medicinsk Teknik och informatik (MTI) flyttades Urbans tjänst till   MT-FOU.

– På den tiden fanns det sjukhusingenjörer på ute på flera olika avdelningar. Björn-Erik ville samla ihop dem här på medicinsk teknik i stället, berättar Urban.

En del av de avhandlingar som Urban Wiklund varit med och författat.

BildHeléne Andersson

Även om de två stora projekten genom åren handlat om Skelleftesjukan och barn-hjärtmottagningen har det blivit en hel del andra projekt, och avhandlingarna där Urban har medverkat genom åren är många. Det vittnar den stora trave med avhandlingar som återfinns på kontoret, ett tecken på en lång karriär som inte alltid varit spikrak in i medicinsk teknik. Urbans egen avhandling blev klar 2001, han blev docent 2005, och förra året fick han en adjungerad professur i medicinsk teknik på institutionen för Strålningsvetenskaper.

– De sista åren har det blivit mycket statistik. Det är något som ofta återkommer i medicinska studier, det har blivit ganska mycket fokus på databearbetning. Det är ofta ganska svåra material att jobba med, förklarar Urban.

Vilka mätvärden som ska plockas ut för analys kan vara svårt att avgöra, men där kommer de medicinska kompetenserna som medicinteknikerna har väl till pass.

– Där har vi medicintekniker styrkan att vi också har en viss bakgrund inom medicin också, så vi kan ju sätta oss in och få en förståelse hur de här signalerna eller värdena uppkommer, och hur ska man analysera det. Men också vad de avvikande värdena kan bero på, menar Urban.

Bland annat kollar de på om det kan vara fel på mätmetoden eller om det är något som är avvikande hos patienten, samt även vad som ska plockas ut, hur datan ska förbearbetas och de statistiska analyserna.

– Men är även med och tolkar resultaten vi får fram, vi har ju den bredden, förklarar Urban.

Återstående projekt och finansiering

Inom några år stundar pensionen, så nu ligger fokus på att få klart de projekten som pågår eller ligger i byrålådan, många med teknisk inriktning, där det också finns en del finansiering kvar.

Konkurrensen är hård, många bra projekt som söker pengar, men MT-FOU har varit lyckosamma och många har fått anslag från Vetenskapsrådet genom åren, varav Urban fått tre anslag, något som såklart bidragit till att forskningen gått framåt.

– Just att få finansiering är en utmaning, säger Urban.

Snart sker prisutdelning på Medicinteknikdagarna i Stockholm, där Urban får presentera sin forskning och ta emot priset. Flera kollegor kommer finnas på plats, eftersom dagarna också är ett sätt att träffa folk i branschen.

– Vi har försökt att alltid ha bra deltagande. Det är viktigt att vi är med där och syns, säger Urban.

Medicinsk teknik och AI

På 80–90 talet byggde många egna system, något som är både tidskrävande och kostsamt. Idag gör man inte det i samma utsträckning, AI´s framfart i världen kommer påverka även medicinsk teknik. dessutom kan AI hjälpa till att bearbeta all data som finns. Stora och krävande material kräver en hel del arbete, något Urban menar kan underlättas med AI tekniken. 

– AI kan hjälpa till att hitta mönster, för det blir alltid mycket information som samlas i många variabler och det kan vara lite svårt att se, förklarar Urban.

I höst startar även Masterprogrammet i medicinsk teknik upp vid Umeå universitet. Men någon större insats inom undervisningen blir det inte för Urban, utan han har valt att ta ett kliv tillbaka och låta de yngre kollegorna ta det.  

– För att få en docentur måste man ha undervisningserfarenhet. Då tycker jag att det är bättre att de yngre kollegorna får de timmarna, eftersom vi inte har så mycket undervisning här, säger Urban.

Urban har genom åren även varit förste författare på en del kliniska arbeten, tack vara sin nyfikenhet och noggrannhet. Den kritiska granskningen av data, och förmågan att inte bara konstatera ett värde, utan nyfiket vilja ta reda på varför är något som Urban ser tillbaka på som en styrka.

– Var uppmärksam på om något är konstigt, och ta reda på varför mätvärdet visar så. Den kritiska granskningen är viktig, avslutar Urban.