"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 2022-04-22

Professorn som känner att allt är möjligt!

PORTRÄTT Margareta och Erik Modigs pris från Kungliga Skytteanska Samfundet är ett pris där någon nominerar pristagare som sedan väljs ut och blir tilldelad 200 000 kr. I år gick priset till Per Lindqvist, professor i klinisk fysiologi.

Text: Heléne Andersson
Bild: Mattias Pettersson

- Grattis Per! Berätta mer om priset, vad handlar det om?

- Jag tror att jag fick priset för mitt vetenskapliga bidrag inom fakulteten, säger Per som också menar att det är ärofyllt att få detta pris.

För verksam inom medicin och forskning har Per varit länge. Han tog sin examen som biomedicinsk analytiker 1987, eftersom kombinationen kring medicin och teknik/diagnostik intresserade honom. Efter examen flyttade han ner till Sundsvall och arbetade 12 år på ett modernt kliniskt fysiologilabb. Det var nytt och med stora möjligheter. Då var BMA yrket främst att assistera läkaryrket, något som drev Per att själv börja forska.

Resan är mer värd än målet

- Jag ville lära mig själv, göra det för min egen nyfikenhets skull, säger Per som menar att det var så intresset för just forskningen föddes.

Per var en av de första biomedicinska analytikerna i Sverige som disputerade och har sedan dess gått vidare den vägen. Idag är han professor och menar att hans resa sett annorlunda ut mot till exempel en läkares resa som kanske är något mer förutbestämd. I perioder har det varit frustrerande, men mest bara stimulerande.

- Resan är mer värd än målet. Jag har lärt mig vansinnigt mycket kring systemet och att hitta ”min väg”. Att bli professor, med den bakgrund jag har, gör att jag nog uppskattar det ännu mer, säger Per.

Per, som är den första i sin släkt att bli professor, har fått kämpa för att komma dit han är idag. Han har jobbat hårt för det och känner sig väldigt priviligierad. Men han är också en förebild, eftersom klinisk fysiologi numera har sex till sju personer som disputerat. Per visade att det var möjligt att studera och forska vidare efter avslutad BMA utbildning.

Sedan dess har forskningen rullat på och Per har fått pengar från flera av de stora anslagen för sin forskning kring tjocka hjärtan och företrädesvis hjärtamyloidos. Själv tror han att anledningen bland annat beror på att det är i ropet just nu.

- Vi har hittat metoder för att hitta sjukdomen hjärtamyloidos, men också behandling för det, berättar Per.

Diagnostisering och behandlingsmetoder

Forskningen har nischat in sig på hjärtdelen i Skelleftesjukan. Man har upptäckt att hjärtfelen inte bara uppstår på grund av ärftlighet, utan att den stigande åldern också sannolikt medför en ökad risk. Just den faktorn har de sett blivit allt vanligare, förmodligen eftersom vi blir äldre nu än vad vi blev förr. Forskningen har fått fram olika typer behandling, där en är kliniskt tillgänglig och är en medicin som bromsar själva sjukdomen, men botar den inte. Andra behandlingsstudier har börjat titta på olika typer av genterapi. I Umeå har  patienter också fått ingå i gensax metoden, CRISPR-Cas9, som Emmanuelle Charpentier tilldelades Nobelpriset för 2020.

Förutom sin egen forskning har Per FOU ansvar inom hjärtcentrum och arbetar för att upprätthålla statusen som ett universitetssjukhus. Just nu blir det mindre tid för det kliniska arbetet, där finns det andra duktiga som sköter just den biten. Själv känner han att det finns större uppgifter för honom att utföra.

- Jag vill få organisationen att tänka gränsöverskridande, region och universitet. Jag vill få personalen på ett universitetssjukhus att förstå vikten av det tänket, säger Per.

För ett universitetssjukhus måste hitta rutiner och arbetssätt som möjliggör både kliniskt arbete, undervisning och forskning. På Fyslabb var man bland de första att skriva ett PM om vad som förväntades av de som forskar, för att få till ett bra samarbete. Något som Per menar har fungerat väldigt bra. Ett förväntansdokument som är något att gå tillbaka till och luta sig mot i vardagen för att få de olika instanserna att känna trygghet och gemenskap. För Per är det viktigt att vi suddar ut vi & dom känslan mellan regionen och universitetet, något som hela tiden måste arbetas aktivt med.

- Det måste vi! Det kommer att ta tid och det är ett gemensamt arbete, säger Per.

Samarbetet och den organisatoriska utmaningen är något Per brinner för och vill få till. Han vill ta vara på de kompetenser som finns inom organisationen och ser det hela som ett lagbygge.

- Där är miljön viktig, menar Per, eftersom det måste finnas ett klimat som är tillåtande och öppet för samarbete.

Allt är möjligt

Fritid och arbete i symbios

På fritiden umgås Per gärna med sin sambo, hund, familj och vänner. Sommarstugan utanför Nordmaling lockar under maj-oktober. Ändå känner Per att jobbet och fritiden flyter ihop eftersom jobbet är så pass roligt och intressant.

- Det är gränslöst, menar Per som inte alls blir stressad av det utan snarare får honom att må bra.

Det är känslan av att vilja veta lite mer som är det som driver Per i sitt arbete.

- Jag är ofärdig. Har aldrig känt att, nu har jag förstått det här. Jag är fortfarande nyfiken, söker och är intresserad av att förstå lite bättre.

Pers resa visar att det är möjligt att göra karriär på olika sätt, att ta olika vägar oavsett var du kommer ifrån. Han vill visa att allt är möjligt om du bara vågar och tar för dig.

- Fråga inte om du får. Vill du göra det så gör det, avslutar Per.

Snabba fakta

Ålder: Fyller 62 i maj

Familj: Sambo, hund och tre vuxna barn

Det här gör jag om tio år: Då är jag nog pensionär. Men jag är ambivalent till när, vi får se.

Favoritresemål: Barcelona. Staden som har både bad, mat och kultur.

Lyssnar helst på: Vinylnörd. Lyssnar mest på 60–70 tals musik.

Ser helst på: Engelska kriminalserier, typ Trigger Point och sport. Är riktigt sportnördig och gillar bra matcher.

Kuriosa: Per fick vid ung ålder smeknamnet Jasjin efter den ryska fotbollsmålvakten. Per fick order om att ”Gå och ställ dig i mål”. Jasjin var stor, medan Per var jätteliten, kanske var det just därför? Sedan dess har smeknamnet hängt kvar och vissa av hans barndomskompisar kallar honom det än idag.