Siktdjup kan ge felbedömning av vattenstatus

Övergödning är en av de största utmaningarna när det gäller att uppnå god vattenkvalitet i Östersjön. För att bedöma statusen mäts en rad olika parametrar, såsom koncentrationer av näringsämnen, syreförhållanden och sammansättningen av växtplanktonsamhället. Andra parametrar som är viktiga är koncentrationen av klorofyll-a och siktdjup. I både Havsmiljödirektivet och Vattendirektivet från EU används siktdjup och klorofyll koncentrationer för att bedöma övergödningsstatusen tillsammans med de andra parametrarna.

Enkelt och billigt

Skälet till att siktdjup används för att bedöma övergödningsstatusen är kopplingen till mängden växtplankton i vattnet. Vid övergödning ökar mängden växtplankton i vattnet och vattnet blir grumligare, vilket försämrar siktdjupet. Mängden växtplankton kan mätas indirekt genom att analysera vattnets innehåll av pigmentet klorofyll-a, som alla växtplankton innehåller.

Siktdjup mäts genom att en standardiserad vit skiva sänks ner i vattnet tills den inte längre syns för ögat. Att mäta siktdjupet är enkelt, smidigt och billigt, och används som standardmetod inom miljöövervakningen.

Allvarliga felkällor

Men nya studier visar på att det kan finnas allvarliga felkällor med denna metod. Siktdjupet beror i och för sig till en del av mängden klorofyll i vattnet, men det finns även andra faktorer som påverkar vattnets optiska egenskaper. Detta gäller för hela Östersjön, men framförallt för Östersjöns kustområden.

Mätning av siktdjupet med en secchiskiva kan ge en felaktig bild av vattnets övergödningsstatus om man inte tagit hänsyn till vattnets optiska egenskaper.

BildMarlene Johansson

Östersjön är ett innanhav, starkt påverkat av ett stort tillflöde av älvvatten och långsam vattenomsättning. I framförallt kustområdena påverkas de optiska förhållandena av älvvattnet och de uppslammade partiklar som följer med älvvattnet ut i havet. Älvvattnet innehåller en stor mängd organiskt material, som färgar vattnet brunt och tillför partikulärt material. De uppslammade partiklarna kan antingen absorbera eller sprida ljuset i vattnet, beroende på om det är helt upplösta i vattnet och om de är organiska eller oorganiska partiklar.

Extra missvisande i kustområden

Skillnaderna i vattnets optiska egenskaper är stora mellan olika havsområden, och också mellan olika tider på året. I kustområdena kan vattnets innehåll av löst organiskt material och partiklar till och med att ha större påverkan på siktdjupet än vad klorofyllkoncentrationen har. De felbedömningar för referensvärden för siktdjup som detta kan leda till kan få stora konsekvenser för exempelvis vilka åtgärder som ska sättas in. För havsförvaltande myndigheter är det därför av största vikt att känna till den naturliga variationen i siktdjup i olika områden och framförallt vad som orsakar den, och att anpassa referensvärden och gränsvärden med hänsyn till vattnets naturliga optiska egenskaper.

Artikeln har tidigare publicerats i årsrapporten EcoChange 2019. Den baseras på följande vetenskapliga artikel:

Harvey et al. 2019. The Effect of Optical Properties on Secchi Depth and Implications for Eutrophication Management